Sömnlös i Hökarängen!

Vaknade av att jag låg och slogs mot några som höll mig fast. Oljud som hörs lång väg och otäckt värre.
Sviter från mitt forna jobb med våldsverkare och missbrukare av alla slag !
Jag är skadad för tid och evighet som det verkar.
Försökte lyssna på radio ett tag men oron blir för stark efter ett tag och det är lika bra att gå upp.
Det är alltså tio år sedan jag blev förtidspensionerad från mitt arbete på ett av Malmös härbärgen och just nu mitt på tidig morgon så kommer dåliga minnen upp tack vare drömmen. Allt sitter fast i hjärnan och kommer ut då och då i mina drömmar.
Måtte det ta slut snart!
Så fort jag dessutom får annan oro i min själ så sätter det igång att rulla runt minnen.70-års kris måhända?

Man talar ofta om 30 eller 40 års kriser men det vete sjutton om det inte är värst när man är 70?
Många man känner har dött och fler står på tur enligt naturens principer.
Men kärlek väntar också för några få lyckliga! Hör jag till en av dem?

Det får framtiden utvisa !