Jag sände närradio i Malmö för solidaritetspartiet och vi hade en röd tråd i våra program, yttrandefrihet!
Dessutom bekämpade vi Skånepartiet som var dåtidens riktigt reaktionära parti med öppen razism på sitt program. De sände också närradio och tidvis blev det rätt så mycket käbbel mellan våra radiostationer.
De valde att förvränga vad vi sa i våra sändningar till det fullkomligt motsatta.
De satt och stånkade över att inga ljushåriga och blåögda skåningar skulle finnas kvar om hundra år med den invandring som var då.(80-talet)
Jag gick då ut och gjorde en kommentar och sa att det kan ju inte spela någon roll för dem i Skånepartiet eller någon annan eftersom ingen av oss lever då!
Sedan kom de igång i nästa sändning och började kalla mig för "pensionärsmördaren". "Hörde ni att han ville ta död på pensionärerna" kunde det låta från deras telefonuppringare.
Sen började det komma hemskickade varor med bla kinamat osv.
Som tur var fanns ju varken internet eller sms, det är ju värre idag men den vanliga telefonen fanns och jag minns särskilt ett nattligt samtal.
"Jag vet vilken skola dina barn går i och jag tycker du ska sluta skriva i tidningen"!
Alla som har barn vet ju hur svårt det är att behöva höra något så fegt och hemskt.
Risken för självcensur är ju uppenbar!
Mest besviken över hot blev jag från medlemmar i min egen fackförening som inte kunde ta debatt utan hotade med misshandel och annat. (SAC)
Hederlig debatt fördes mellan dåvarande kpmlr:s Hasse Karlsson och vår station. Aldrig några dumma hot eller larviga påhopp. Vi kunde tom. få till ett visst samarbete med dem med lån av högtalare på 1 maj osv!
Men så gick det med Hasse Karlsson som med så många andra som blev förnuftiga, de kunde inte vara kvar i kpmlr. Antingen gick de självmant eller så åkte de ur med fötterna först.
Vi hade högt i tak på vår radio och där medverkade människor och organisationer från höger till vänster, bara de hade något vettigt att berätta.
Gemensamma möten mellan en rad vänsterorganisationer utmynnade i bra radioprogram. Olika solidaritetsorganisationer medverkade ofta och fick berätta vad de höll på med. Det fanns bara en organisation som aldrig ställde upp trots att de erbjöds och det var dåvarande vpk, alltså nuvarande vänsterpartiet.
Det var stört omöjligt att få någon form med samarbete !
Genom olika vänsterpartier och grupper har det vandrat massor med människor genom årens lopp. De kommer ut på andra sidan missbelåtna med vad de har sett och upplevt. Lämnar all form av vänster och blir ofta passiva eller ägnar sig åt någon hobby.
Många är de som pluggade vidare till betydande poster i vårt samhälle.
Jag upplever idag att de flesta som vurmar för vänsterns politik själv inte är aktiva medlemmar och då på behörigt avstånd kan omfatta allmänna vänsterståndpunkter. Ett slags livstil för bättre bemedlade människor som håller fast vid ett alibi för att orka leva vidare i sin goda tillvaro.
Jag tillbringade över 30 år inom vänstern innan jag fick nog av alla småaktiga tankar och förtryckaridéer. Men å andra sidan fick jag vara med om att lägga ett kommunistparti i sopan och bilda ett nytt demokratiskt parti (SOL)
Solidartitetspartiet blev aldrig något större parti, vi fick lite mandat på vissa orter runt om i landet innan vi la ner det efter ca 5 års gnetande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar