Min släkt i Finland!

Till början av sidan

Våga vara svag - Nelly Jurvelius resa ut ur medberoendet
Nelly Jurvelius kom i kontakt med sitt inre barn under en kurs ledd av Tommy Hellsten och Irene Kristeli. Då hon gjorde en fantasiresa till sitt barndomshem visade sig en sorgsen liten flicka. Eftersom Nelly är bildkonstnär kändes det bara naturligt för henne att måla det lilla barnet som hon kom i kontakt med under kursens gång. Det visade sig vara en flicka som hade mycket att lära henne.

"Då jag målade den här lilla flickan såg jag att hennes mun var täckt av en grå slöja. Hon sade ingenting, hon litade inte på någon och hon kände ingenting. Hon var stum. Småningom öppnade sig den här bilden för mig och jag förstod att den uttryckte så väl problemet som lösningen. Problemet var att hennes mun var täckt av en grå slöja, lösningen var att ta bort den.

Den här lilla flickan, som jag var, hon lärde sig att upphöra att existera. Hon lärde sig att lyssna på sin pappa och levde med hans skugga över sig.
Jag hade en pappa som löste sina problem med att missbruka alkohol. Hans alkoholkonsumtion, som var riklig och förekom varje dag, var ingenting vi talade om hemma. Mamma gjorde allt för att hålla upp familjefasaden och det blev också min uppgift att dölja pappas missbruk för grannarna. Jag blev allt mer inåtvänd och tyst, medan pappa vältrade över alla sina problem på mig.

Att växa upp med en missbrukande dominant far påverkade mig också i vuxen ålder. I arbetslivet hade jag svårt att stå på min egen sida. Jag böjde mig för auktoriteter för att inte komma i onåd hos dem. Jag tog ofta på mig extra arbete och blev till slut utmattad. Jag kände inte någon glädje i det jag gjorde och mina krafter tog helt enkelt slut.
Och så hade det varit för mig då jag var en liten skyddslös flicka. Hur mycket jag än gjorde så var det aldrig tillräckligt. Jag dög inte vad jag än presterade. Det kom att bli ett destruktivt mönster som följde mig då jag som vuxen gick ut i arbetslivet. Jag var oförmögen att dra gränser och stå på mig.

Det mest utmanande för en medberoende är att våga vara svag. Det kommer inte av sig själv utan kräver övning. Det är nästan övermäktigt för en mänska som har vant sig vid att alltid prestera och vara duktig och aldrig be någon om hjälp.
Jag tycker att tillfriskande börjar då man på nytt vågar vara svag. Jag fick aldrig vara en liten behövande flicka i mitt föräldrahem. Då man ger sig själv en chans att på nytt bli det lilla behövande barn man en gång var i sitt föräldrahem, då man äntligen vågar vara svag, då kan man komma ur sitt medberoende."

Nelly Jurvelius har skrivit boken "Prinsessa ja virtahepo". I boken beskriver hon sina egna upplevelser om hur det är att vara medberoende.