1960 var jag nere i Falkenberg och gick på vinst och förlust hem till Patrik. När jag presenterade mig så blev han oerhört glad, jag var sonson till hans bästa vän från studietiden. Min farfar och Patrik träffades då och då under hela min farfars liv. Jag minns hur farfar kom hem från Patrik medförande en stor inkokt lax som jag redan som barn uppskattade mycket.
Nåväl, Patrik inbjöd mig till en middag som jag sent skall glömma. Han var ju över 80 år men pigg som få och började steka biff med lök, sedan blev det hallon som han plockat. Kaffe med punch som han tillverkat själv. Han var expert på att tillverka denna dryck och berättade för mig att han hade just varit i Danmark per cykel och inhandlat 60% sprit, vanlig renat i Sverige var oduglig tyckte han!
Allt var mycket gott och Patrik var en duktig kock. Patrik berättade för mig om min farfar och hur de hade det under sina studier i Lund. Sedan berättade han och om sina många cykelturer ner till Rom under åren men han beklagade att han inte orkade cykla hem året innan utan var tvungen att sätta cykeln på tåget.Han var då 84 år!
Jag har i många år letat efter boken "Patrik Johnsons Falkenberg" men ej funnit den och tänkte försöka på vår resa till staden att finna den. På ett museum om kameror och bilder så frågade jag ägaren om boken eftersom Patrik hade fotograferat över 3000 bilder från 1917 och fram till 1959. Jo, det visade sig att han hade ett par exemplar kvar i sitt lager och till all min lycka kunde jag äntligen köpa mig ett exemplar.
En bok med berättelser av Patrik och andra som kände honom samt massor med bilder.
På stadens museum om Falkenberg så fanns Patriks cykel att beskåda. Denna cykel använde han i hela Europa i många år, han var en kraftkarl av stora mått.
Patrik var liksom min farfar lärare och Patrik undervisade på Malmö latinskola i över fyrtio år innan han fick pension och kunde flytta till sitt kära Falkenberg. Min farfar kom från en liten ort utanför Falkenberg , Okome, där hans far var var kyrkoherde i många år. Troligtvis blev de vänner pga. sin tillhörighet till Falkenberg och det är verkligen en trevlig stad fortfarande med fina människor som det är lätt att samtala med.
Hej, Bo!
SvaraRaderaJag har många tydliga minnen av Patrik Johnson, för jag växte upp på Storgatan 41 i Falkenberg, med fönster som också vette mot Stationsgatan 2, där Patriks cykel brukade stå parkerad före och efter hans utflykter. När han kommit hem med svamp i cykelkorgen kunde jag stå i vårt fönster en trappa upp och iaktta hur han vid ett bord med vit duk i rummet t.h. om ingången rensade svampen i taklampans svaga sken.
I huset bodde hans syster Gurli, också hon språklärare (bl.a. engelska), fast vid Falkenbergs samrealskola (Halmstadvägen 2, nu Tullbroskolan). Jag kunde se hur hon satt och rättade skrivningar på andra våningen. Från fönstret hade hon utsikt ett bra stycke norrut längs Storgatan.
Patrik ägde också ett landshövdingehus mitt emot järnvägsstationen (där nu Hallandstrafikens nya hus ligger), som inrymde Stationskaféet tills det slog igen. Det var där han brukade sova.
Patriks yttre (inklusive hans pince-nez) var ju minst sagt originellt (i varje fall ur 1950- och 60-talsperspektiv). Det sades att han anskaffade sina kläder i London, och de var oföränderligt av samma utseende. Jag hade stor respekt för honom och hälsade alltid artigt, och han hälsade lika artigt tillbaka: lyfte på kepsen. Som framgår av boken köpte Patrik gamla kallbadhuset (ännu kvar, fast nu på torra land p.g.a. utfyllnad). När jag hade lärt mig cykla brukade jag ibland köra dit ut och kolla den hemlighetsfulla byggnaden på Stafsinge strand, alltid låst. Någon gång hände det att Patriks cykel stod parkerad vid träbryggans fäste.
På Stationsgatan 2, andra våningen, bodde också familjen Sjöholm. Fru Sjöholm hade i många år hjälpt Patrik ("doktor Johnson", som han kallades) med hushållssysslor. Kring 1960 tyckte Patrik, som brukade resa till Rom varje år, att det var dags för fru Sjöholm att få uppleva den eviga staden och bjöd henne på en resa på tu man hand, som han själv guidade. "Wenn jemand eine Reise tut..." Gissa om fru Sjöholm hade mycket att berätta för familjen och vännerna efter den resan!
Du skriver om laxen du blev bjuden på. En släkting (innehavare av Stenbergs fiskexport, Storgatan 47) berättade att Patrik, som gillade små ritualer (t.ex. vid punschbryggning), vid en bestämd tid på året (troligen midsommar) brukade köpa en hel lax. Han ville emellertid inte ha den inslagen, utan bar hem den med ena handen – skyddad av ett litet stycke smörpapper – över axeln i ett slags triumfmarsch.
Vänliga hälsningar
Michaël Stenberg
Malmö
P.S. Har inspekterat två adresser Patrik bodde på när han arbetade på nuvarande Malmö Latinskola (då Högre allmänna läroverket): det var först Löjtnantsgatan 12, sedan (ännu närmare skolan) Kungsgatan 7. En adress han hade under studietiden i Lund (det vet du kanske redan?) är Stora Gråbrödersgatan, nära nuvarande Juridicum, f.d. Televerket och Posten.
Tack för dina fina minnen, jag blev så glad att läsa det du skrev ner här. Det är ju inte många idag som känner till PJ. Jag gick in på fotografiska museumet och där fanns två äldre herrar som mindes Patrik. Ja, Patrik var så fint klädd när jag träffade honom och så trevlig att sitta o tala med.Vänliga hälsningar från Bo Högrelius
SvaraRadera