Högkänsliga individer!

Idagsidan på Svenska Dagbladet tar idag upp och beskriver hur sk högkänsliga människor upplever sina liv.
När jag tittar på det enkla testet så ser jag ju att det finns frågor som stämmer på mig. Kanske på fler än vad jag tror, gissningar finns på att 20-30 % av befolkningen  tillhör gruppen högkänsliga.
Ämnet intresserar många det ser man på antalet klickningar på twitter och andra sociala medier.

I vårt tidigare samhälle för bara femtio år sedan så  var det nästan förbjudet att ens viska om dessa känsliga människor. Påminner om hur för övrigt homosexuella frågor behandlades. Tystnad!
Det var "fult" att ens beröra dessa frågor, pojkar skulle inte gråta och flickor skulle vårda sina dockor.
Om någon blev sjuk i psyket så var de avfärdade för tid och evighet som "dårar"!

Så sent som på sjuttiotalet när jag mådde dåligt i psyket så avfärdades detta av mina "kamrater" inom Skp med att jag inte hade läst Marx och Lenin  tillräckligt! Ingen förståelse alls över min situation. Det är bara några månader sedan jag avfärdades av en kommunist i en diskussion att jag minsann hade varit alkoholist och inte  var någon att diskutera med.

När nu Svd tar upp ett ämne som nog är känsligt för en del liksom alla de tidigare artiklarna genom åren om psykisk ohälsa också  varit, tack och lov möts de idag av stort intresse hos läsarna. Läsarna har alltid fått komma till tals i dessa frågor dessutom och det är så en liberal tidning ska arbeta.
Bland män finns en kultur av "grabbighet" som stryper deras känslor och man ser ju världen över hur detta också verkar rent politiskt med våld och krig.

Om män generellt  kunde släppa in mer känslor i sina liv och därmed empatin så borde det kunna bli en bättre värld.
Idag är det många känsliga personer som går under i missbruk av olika slag, de orkar inte med att leva med "öppna" ögon i vår moderna kultur. Som drog räknar jag också extrema politiska läror och religion.

Sjukdomsstämpeln tillämpades flitigt när jag växte upp.   Ett praktexempel på fula grepp utövades av LO 1969. Då fick man en "dårdoktor" att skriva en bok och en studiecirkel omkring denna bok.
Allt handlade om unga oppositionella  arbetare inom industrin och kursens slutsats var att dessa unga inte var riktigt friska i psyket. LO misslyckades totalt och så fick de den stora gruvarbetarstrejken på halsen och då blev det slut på "psyksnacket"!

Idag kan man konstatera att begrepp som att vara normal eller ej har fått en mycket vidare tolkning. Trots allt går vi mot bättre tider när det gäller synsättet på psykisk hälsa. Nu anses det inte längre som "konstigt" att gå in i väggen d.v.s. må dåligt i sina nerver.

Vissa mäns sätt att svälja ner allting som är känsligt gör bara att de fungerar sämre både som fäder och äkta män. Kvinnor i allmänhet har svårt att fortsätta att leva med dessa män som aldrig förmår att tala om känslor.
 Men även i dessa frågor ser man en ändring och jag tror att det delvis beror på att dagens fäder tar hand om sina barn på ett mycket bättre sätt mot forna tiders män. Detta skapar män som inte är rädda längre för sina känslor.Barn har en synnerligen positiv inverkan på oss alla om man bara förmår ta till sig alla de öppna känslor barn har.
 Och till slut, det är aldrig för sent att ändra sig och sitt liv.Män blir ofta bättre män när de blir lite äldre och får umgås med sina barnbarn.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/hogkansliga-pejlar-in-vagor-i-luften_7074009.svd