Tillverkad i Eskilstuna på femtiotalet. Jag började arbeta där i juni 1957 och fabriken låg mitt inne i stan, bara ett stenkast från Fristadstorget.
Ägare och verkställande direktör var Sven Wedén tillika riksdagsman för folkpartiet och under två år också folkpartiets ordförande. Hans far Maurtitz var pensionär men också delägare och fick tillskott på sin pension från företaget. Wedéns syster var gift med disponent Elisasson vilken alltså också fick sin utkomst från denna tångfabrik.
När jag började där som kontorsbud hade jag 48 timmars arbetsvecka med en lön på 20 kr i veckan! Det var dåligt även med den tidens mått, efter ett år så fick jag upp lönen till 25 kr i veckan.
När Wedén kom ner då och då från sitt arbete i Stockholm så fick jag springa och köpa en ask cigaretter åt honom och då fick jag alltid 5 kronor i dricks. I jämförelse med min lön så var ju denna femma jättestor.
Sven Wedén var den trevligaste av dessa chefer, han var mycket vänlig mot mig.
Hans fru hade en tygaffär på Kungsgatan och dit hade jag ärenden ibland. Där arbetade en några år äldre tjej och hon kollade mig när jag kom in men jag var bara 15 år och inte torr bakom öronen så jag tänkte inte så mycket på det. Visste bara att hon hette Kerstin!
En kväll var jag och en kompis på väg till Eskilstuna per fot, vi hade några glas vin i oss och var glada. När vi kom till Valhalla så stod där en tjej med cykel och kollade oss. Jag gick fram och såg då att det var Kerstin Nilsson och snart flöt snacket på ordentligt.Så pass ordentligt så min kompis valde att gå vidare utan mig.
Såg att hon hade guldring på fingret , hon var förlovad och skulle snart till att gifta sig fick jag veta.
Den kvällen slutade med ömma kyssar och löfte om att träffas dagen efter.
Då när hon kom var ringen borta från fingret. Hon hade gjort slut med sin kille.
Hon var alltså tre år äldre än jag och såg mycket bra ut. Egentligen förstod jag ingenting!
Hon berättade då att hon fattat tycke för mig genom att se mig och höra mig tala i affären där hon arbetade.
Det höll i åtta månader och det var stort nog med tanke på min oerfarenhet och min ålder.
Jag kunde inte leva upp till hennes förväntningar helt enkelt. I den åldern är det så fruktansvärt när en tjej gör slut mot ens vilja.Tappade aptiten och humöret allt medan min kalla morsa bara tjatade om att det fanns minsann andra så det var inte hela världen att Kerstin hade gjort slut.
Sommaren efteråt sökte Kerstin upp mig utanför mitt hem och ville att vi skulle träffas igen.
Då hade jag redan genomlidit helvetet och sa helt frank nej till henne. Så blev det också!
Det tog över 20 år innan vi av slumpen sågs på gågatan i Eskilstuna. Vi kände igen varandra på direkten!
Det visade sig att hon kände till alla mina aktiviteter både som människa och den politiska verksamhet jag höll på med ! Hon höll kollen på mig lite fortfarande.
Idag är vi pensionärer bägge två, jag vet dock inte ens om hon lever, men om hon gör detta så är hon fyllda 73 år!
Ibland när man kommer i den här åldern så kan jag känna att det skulle vara roligt och träffas och få höra hur hennes liv blev.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar