Hånet och skadeglädjen!

Första gången jag verkligen lade märke till  hån och skadeglädje som politiskt uselt vapen var på ett möte i Malmö.
Det var KU (kommunistisk ungdom) som hade arrangerat detta möte och Mikael Wiehe skulle stå för underhållningen.  Det var enda orsaken till varför vi gick dit.
Wiehe började med att håna den nyligen avlidna Stenbeck (Tele2 osv) ! Gjorde sig rolig omkring hans person och den olycka som hans alkoholmissbruk hade lett fram till. Vi reste oss och gick! Det var väldigt obehagligt att uppleva råflabben som Wiehes utgjutningar åstadkom.
Jag har hela tiden upplevt ett sådant beteende som väldigt närstående fascismen.

De senaste dagarna har jag återigen upplevt dessa otrevliga känslor när jag slår upp tex Facebook eller bloggar av socialdemokrater och vänsteranhängare.
De hånskrattar och skriver otrevligt omkring familjen Reinfeldt och deras personliga problem. Riktigt gottar sig i deras ev. skilsmässa.

Det är också i mina ögon ett mycket dåligt lågvattenmärke men säger en hel del om personen som skriver sådan skit om andra.

Frihet, jämlikhet, broderskap?  Håll skiten för er själv och låt andras olycka vara!