Hitlers socialism!

De radikalaste nazisterna ville förstatliga alla institutioner, och besätta alla poster med övertygade nationalsocialister. Men Hitler kunde svara att:
"Detta är socialism - inte sånt strunt som ägandet av produktionsmedlen. Vilken betydelse har sådant, om jag i stället inrangerar människorna i en fast disciplin som de inte kan undfly? Låt dem äga mark eller fabriker om de vill. Det centrala är att staten, genom partiet, är allenarådande över dem, oavsett om de är ägare eller arbetare. Allt det är oväsentligt. Vår socialism går mycket djupare…Varför skulle vi behöva socialisera bankerna och fabrikerna? Vi socialiserar själva människorna."
Det var sådana likheter som gjorde att Hitler i ett anförande i februari 1941 hävdade att "i grund och botten är nationalsocialism och marxism samma sak". Och inte utan viss rättvisa kunde han påstå att: "Jag är inte bara marxismens besegrare, utan man kan också säga att jag är den som förverkligar marxismen.".


I Tyskland gick så många socialister och kommunister över till nationalsocialismen att vanliga tyskar talade om nazisterna som "biffstekar" - bruna utanpå, röda inuti. En av anledningarna till att kommunistpartiet rasade samman så snabbt efter Hitlers förbud mot det var att mängder av partimedlemmar strömmade in i nazistpartiet. Det var bara att byta uniform och fortsätta att skräna mot kapitalismen och demokratin. Man har gissat att nästan en tredjedel av medlemmarna i nazisternas stormtrupper, SA, var gamla kommunister. Hitler understödde aktivt förhållandena. Småborgaren och socialdemokraten kunde aldrig bli en verklig nationalsocialist, förklarade han, men det kunde kommunisten:
"Det finns mer som förenar oss med kommunisterna än som skiljer oss åt. Framför allt finns där den sanna revolutionära känslan som lever överallt i Sovjet utom där det finns judiska marxister. Jag har alltid hållit denna sanning i minnet och har givit order att alla gamla kommunister ska accepteras i partiet omedelbart."



I Sverige hade vi kommunisten Nils Flyg som insåg att hans kommunism låg nära Hitlers Natioalsocialism:

Nils Flyg , kommunisten som gillade Hitlers antiimperialistiska tal mot USA!

av Bo Hogrelius kl. den 10 november 2011 kl. 22:38

Nils Svante Flyg, född 9 juni 1891 i Maria församling, Stockholm, död 9 januari 1943 i Nacka, var en svensk politiker (kommunist) och riksdagsledamot 1929-1940 (Stockholms läns valkrets), partiordförande i Sveriges kommunistiska parti (nuvarande vänsterpartiet) 1924–1929, därefter i Socialistiska partiet fram till sin död.
Flyg, som till yrket var typograf, började som aktiv i Socialdemokratiska Ungdomsförbundet (då SAP:s ungdomsförbund) men anslöt sig vid SAP:s delning 1917 till Sverges socialdemokratiska vänsterparti, lett av Karl Kilbom. När partiet miste medlemmar till följd av 1921 års anslutning till Komintern följde Flyg majoriteten och stannade i Sveriges kommunistiska parti, som det kommit att heta. Även när Zeth Höglund med flera lämnade partiet 1924 föredrog Flyg att stanna.
När Sveriges kommunistiska parti 1929 ånyo delades bildade Flyg tillsammans med Kilbom ett icke-Kominternanslutet kommunistparti, som efter några år bytte namn till Socialistiska partiet. Under andra världskriget tog Socialistiska partiet under Flygs ledning emot ekonomiskt stöd från Nazityskland och utvecklade en ideologi som också var inspirerad av den nazistiska. Följden blev att partiet snabbt miste majoriteten av sina anhängare och några år efter kriget upplöstes det.
Folkets Dagblad var en tidning vilken styrdes av Nils Flyg 1937-41 och från 1942[1], tidningen var till en början kommunistisk för att senare bli nazistisk. I oktober 1924 skrev Flyg förordet till den, med anledning av Lenins död, utgivna boken Liv och lära; läraren, ledaren, kämpen.
Flyg var chef för bokförlaget Frams redaktion 1924-28, och skrev själv bland annat Vårt studiearbete (1919, 2:a upplagan 1921) och Lenin (1925). Från 1929 var han utrikespolitisk redaktör vid Folkets Dagblad[2]

Dessa islamister har tagit upp Hitlers kamp mot judar och USA-imperialism. Innehållet i deras politik är i stort sett samma. Delar av vänstern i just Sverige delar detta synsätt på både Israel och USA. Ibland så hör man stollar som påstår att Israel begår folkmord, de har fullständigt devalverat detta ord.

Intressant är det  med gamla flygbladet där man ser att Nils Flyg och syndikalisterna samarbetade i mitten på trettiotalet. Det får mig att minnas Mussolini och hans väg till fascismen. Han var ju också röd kommunist från början men ihop med ledande syndikalister så omformade han sin rörelse men i botten fanns hela tiden socialismen . Att dagens vänster är historielösa kan ju förklara varför man så ihärdigt vill tro att både Hitler och Mussolini var HÖGER. Det måste vara smärtsamt att lyssna till vad dessa två herrar egentligen sa på trettiotalet!

I Skavlans underhållningsprogram så skickades Niklas ut bland folk på gatan med en knippe nationalsocialistiska argument och testade dessa på ovetande människor. Tja, de flesta tyckte att Hitlers argument var bra så länge de inte visste var åsikterna kom ifrån. Det lät ju som vanliga socialistiska argumenteringar!

Per-Albins tal om folkhemmet var ju influenser från länderna söder om Sverige. Hitler och Mussolini hade nog inga större svårigheter att godkänna Per-Albins politiska idéer!  Skallmätningar och tvångssteriliseringar och utsorttering av tattare och zigenare var ju vardagsmat på den tiden.Räknades som en god politik!

Så länge det gick bra för Hitler i kriget så höll sig Sverige väl med honom, det nya Europa stod ju inför dörren och Sverige hade anpassat sin politik därefter. Vi hade ju en samlingsregering och detta har efter kriget betytt att vi aldrig någonsin har fått någon ordentlig genomlysning av vad som hände.Alla olagliga läger ute i skogarna där aktiva antinazister spärrades in utan rättegång har utplånats ur vår historia. Att svensk flotta hjälpte till frivilligt att spärra av Öresunds inlopp med minor ihop med tyska krigsfartyg talas det tyst om osv.
Vi har en historia som man har begravt med hemligstämpel!