Jag hade aldrig tidigare i mitt liv tagit en spruta själv.
På sjukhuset i söndags så låg det en spruta på mitt bord på morgonen, jag hade varit ute och tvättat mig när de kom för att ge mig den.
Fattade beslutet på en sekund att jag skulle ta den själv. Ingen spärr rent psykologiskt alls mot att sticka in den i magen.
Nu har jag gjort slut på en kartong och det går lätt och ledigt att injicera denna nödvändiga blodförtunningsmedicin.
På måndag som sagt var blir det nya tester hur jag ligger till, man ska egentligen bara behöva äta tabletter för att tunna ut blodet men vi får väl se hur det blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar