Nå, detta är ju en petitess men däremot är det allvarligare att politiskt har man börjat använda detta tråkiga sjukdomstillstånd som ett slagträ mot privat sjukvård.
Jag har full förståelse för de anförvanter som anser att deras kära inte har fått den vård som de tycker ha utlovats. Detta är inget nytt under himlen tyvärr.
Svåra trycksår fanns under min tid inom sjukvården också på 80-talet trots bra bemanning. Trots sk vändschema för patienten. Vi hade patienter vars tår ramlade av i en förruttelseprocess som luktade så illa att man var tvungen att ha en speciell luftmaskin som renade luften från stanken.
Läkaren ansåg att patienten skulle dö om man amputerade. De anhöriga menade att man skulle amputera oavsett resultatet.
Vi hade också patienter som kunde få ligga med avföring i blöjan därför att andra patienter höll på att dö av olika anledningar. Ska man gå till den som har haft avföring eller den som håller på att dö av andnöd?
På den avdelning jag arbetade på låg 52 patienter, jag och min arbetskamrat hade hand om 13 patienter. Vi delade på en undersköterska med den andra avdelningen.
Elva (11) av våra patienter kunde ej äta själv, ej gå upp, ej sköta sina magar osv. Många måste laxeras för att överhuvudtaget kunna sköta sin avföring. Alltså måste vi ge olika laxeringsmedel gruppvis ett par gånger i veckan. Dessa sk "skitdagar" kunde vi vada i avföring.Lös sådan!
Ibland lyckades vi klara av allt på förmiddagen trots stressen med frukost,påklädning och annat som alltid händer. Ibland kom inget på förmiddagen men däremot när de satt i sin rullstol och deras anförvanter var närvarande.
De kunde då komma och begärde naturligtvis omedelbar hjälp oavsett vad man höll på med.
Anförvanter tror ibland att det bara är att släppa allt vad man har för händer när det gäller deras egen mor eller far. Trots att man kanske är ensam på avdelningen och håller på att torka avföring på någon sängliggande.
Ensam? Jo, efter nedskärningar inom vården i Malmö så kunde man bli ensam kvar därför att ens arbetskamrat var tvungen att åka med en annan patient till MAS (Malmö allmänna sjukhus) för undersökning.
När tidningarna får tag på berättelser från anhöriga så skriver de nästan aldrig hela sanningen utan man får bara veta hur de anhöriga uppfattar en viss situation.
Självklart förekommer det fel och visst finns det brister inom sjukvården som ska påtalas men när politiker börjar använda dessa brister på ett oseriöst sätt, då vill jag att man stämmer ner tonen. Propaganda hjälper sällan patienterna eller de sjukvårdsanställda.
Det pågår ett drev mot privat sjukvård för närvarande och man kan ju undra i vilka vatten Juholt fiskar i ihop med vänsterpartiets Ohly?
PS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar