Så hette dokumentären om Alexander Ritchey vilken Svt 2 visade ikväll. En ung mycket framgångsrik idrottskille som gick ner sig i alkohol och droger. Dokumentären gick så nära en mamma och syskon så som man sällan kan göra!
Alexander har givit ut en bok med samma namn som dokumentären och man inser rätt snart att det är ett namn som stämmer.
Jag la märke till ett uttalande ur boken som jag så väl känner igen och det är när han berättar om sin första fylla i tidiga tonår. Han beskriver hur väl han kände sig till mods och att alla problem blev som bortblåsta. "Jag blev alkoholist på en gång" kan man sammanfatta det hela till.
Mitt minne är ju exakt likadant, jag blev fast på en gång från det jag var femton år gammal.
Alexander var vid tjugotre år en fullfjädrad missbrukare som inte klarade av sitt liv utan droger.
Jag minns själv min militärtjänst i flottan som femton månaders oavbruten fylla. Jag hade hela tiden tillgång till alkohol i alla former som sk "hovmästare" och på tex Gladan (Marinens segelfartyg) så dracks det kopiöst bland befälen och där passade jag in och de accepterade mig trots att jag var vanligt värnpliktigt underbefäl !
Jag hade innan värnplikten druckit starksprit varje helg plus under flera år druckit nästan varje kväll pilsner på stans olika ölhallar.
Jag umgicks för det mesta med vuxna karlar och kom in på krogen Rudan (Gästis) redan när jag var 15-16 år, tålde mycket för min ålder. Vid arton kunde jag på en semestervistelse med en tio år äldre arbetskamrat supa honom under bordet. 1 liter vodka kunde jag dricka och ända stå på benen och vara ute och härja. Det säger sig självt att detta måste vara oerhört skadligt för en ung man.
Efter "lumpen" så träffade jag en ung tjej från Kungsör och vi drack ihop första tiden men med arbete och med tiden familj så blev jag tvungen att mer och mer avstå från drickandet trots att det alltid sög inom mig.När jag fick chansen så tog jag den . Längre fram allt för ofta!
Jag känner igen mig i dokumentären och det som berättas där är precis samma saker som jag ställde till med åtskilliga gånger.Alexander lyckades på få år göra det som jag tog många år på mig att "utföra"!
Svek och lögner kommer som ett brev på posten när man missbrukar och sedan blir ångesten ännu värre. Dagen börjar med en massa olika drycker för att man överhuvudtaget ska komma på benen och ev. kunna äta lite.
Mina semestrar var veckor fyllda av drycker av olika slag.
Till slut så kommer räkningen från ens kropp och i mitt fall var det flera omgångar med bukspottkörtelinflamation. Detta är livshotande om man inte kommer in på vård. När jag låg där på akuten och var genomsjuk så insåg jag allvaret i min situation. Även om jag många gånger tidigare i mitt liv hade gjort halvhjärtade försök att bli nykter så hade jag aldrig lyckats mer än korta tider.
Mitt första äktenskap liksom mitt andra förstördes av mitt drickande. Dåligt samvete är något som är besvärligt för en alkoholist, det innebär för det mesta att man dricker ännu mer för att döva sig.
I dokumentären framkommer att Alexander mådde mycket dåligt pga sina föräldrars skilsmässa när han var i tolvårsåldern, hans pappa bara försvann ur hans liv. Jag vet ej om sådant kan bidra till missbruk senare i livet, han talade om ett tomrum inom sig.
Själv har jag funderat över min relation till mina bägge föräldrar som var konstant dåligt. Min far kom jag aldrig någonsin nära och min mor visade alldeles för mycket att hon inte älskade mig.
Alexanders inre hål känner jag också igen och det har förföljt mig i alla år. Även nu!
Skillnaden mot förut är att jag tack vare AA har kunnat förlika mig med detta "hål" och förstå att man kan leva med detta utan att dricka alkohol.
För Alexander gick det illa till slut och detta kan nog tillskrivas hans tunga narkotikamissbruk. Han dog på toaletten så som så många narkomaner gör. Alexander var född 1978 så det var ju en ung man som slösade bort sitt liv på det här sättet. Sorg efterlämnar alla dessa offer till anhöriga att försöka leva med resten av sina liv.
Ärligt kan jag svara att jag aldrig känner något sug längre, det har försvunnit. Jag skulle inte ens vilja ta den minsta klunk av någon alkohol.Bara tanken äcklar mig lika mycket som tanken på att röka en cigarett. Jo, jag har under en period av mitt liv rökt mycket. Min tro är att om man ska kunna utan besvär bli av med ett "sug" då måste man göra rent hus med allt som förorsakar sådant och dit hör verkligen tobak.
Sen är det inte heller helt fel att tro på Gud!
Stark avslut i sista meningen. Gillar!! :) //Terese
SvaraRadera