Ungdomsförbunden har aldrig haft så få medlemmar som idag. Vänsterns aktivister är mycket få idag när man granskar deras verksamhet.
Många tror att allt var annorlunda under 60-talet men ska sanningen fram så var vi inte så många då heller. Att ungdomsförbunden uppvisade större siffror då var ren skär bluff. Man skrev in människor hur som helst och de fanns kvar i alla register år ut och år in bara för att man fick ekonomiskt stöd från samhället med dessa siffror. Själv gick jag på en dans som SSU anordnade och den lilla inträdesbiljetten gjorde mig till medlem i SSU på samma sätt som jag var medlem i SAP genom facket.
Vad vi lyckades med som unga FNL-are var att mobilisera folk utanför rörelsen när det behövdes. Våra demonstrationer 1 maj 1972 är de största Sverige skådat på många platser.
Till skillnad mot nu så kastade vi varken sten eller fysiskt angrep andra med åsikter långt från oss.Vi tillät inte heller antisemiter i våra demonstrationer vilket de unga idag i flera fall har medverkat till. (hamas).
Jytte Guteland (SSU) åkte hem från Malmö mycket besviken på hur demonstrationen i Malmö urartade!
De som angrep oss var polisen och var och en som studerar gamla filmer från tex Hötorget eller almstriden ser poliser som verkligen bankar med sina långa batonger. Det blev slut på detta när polisen gav sig på Stefan Mehr och bröt av hans arm. Stefans far var Hjalmar Mehr och han hade inflytande in i polisledningen och satte stopp för polisvåldet.
När Ann Heberlein påstår att polisen i Malmö var hemska mot ungdomarna så är hon enögd. Vem var det som angrep med bomber och våld mot både polis och fordon? Allt finns dokumenterat av många fotografer. inte minst TV i Skåne. När jag bodde i Malmö så gick de unga till angrepp mot ridande polis med gatstenar och en kvinnlig polis blev skadad för livet. Tyvärr var det ungdomar från den vänster jag då tillhörde men de respekterade inte mig som vuxen och mina protester. Tvärtom, och jag gick ur rörelsen!
Ann Heberlein har fallit i den grop som föräldrar ofta gör,de låter sig påverkas av sina tonåringar som är bra på att snacka omkull dem. (Jag fick min gamle far att rösta på Mao-kommunisterna)
Tyvärr är bilden i Anns huvud skev. Visst finns det ungdomar som strider för olika saker, ibland bra och ibland dåliga, men precis som under 60-talet så var det inte en majoritet utan en liten högljudd klick som begriper att synas inför massmedia.
De flesta andra ungdomar lever sitt liv med internet,musik,droger,idrott osv och skiter i resten som de avfärdar som trist och tråkigt.
Det är bara att gå in på nätet där ungdomar finns så ser man rätt snart att samhällskritiken står vi äldre ofta för medan de unga snackar om senaste fyllefesten och publicerar sina bilder därifrån. Tyvärr så önskar jag också att de unga skulle ägna mer tid åt ting med större värde i. (Naturligtvis finns alla nivåer att se o läsa av unga) Finns inget svart och vitt !
Så har det nog alltid varit, inget nytt i historien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar