"En ungdomsmatch i innebandy på Öland fick nyligen stoppas eftersom föräldrarna uppträdde störande på läktaren.
Domaren stoppade matchen och visade ut föräldrarna. Sedan fick lagen spela utan publik.
Domaren stoppade matchen och visade ut föräldrarna. Sedan fick lagen spela utan publik.
– Barnen ska inte behöva höra föräldrarna skrika på det sättet, säger tränaren Magnus Yngvesson till SVT:s Smålandsnytt.
Tidigare har en ungdomstävling i ponnyridning i Ljungby fått ställas in efter föräldrars verbala påhopp på funktionärerna."
Ska man skratta eller gråta över dessa tidningsskriverier? Det här är ju inte första gången jag läser något liknande.
Vad är dessa föräldrar för sorts förebilder för ungdomar? Ofta är det ju tyvärr en typ av människor som utnyttjar sina barn för sina egna syften, de kanske misslyckades själv när de var unga tex. inom idrotten och tar igen detta nu.
När idrotten övergår till fantasteri och börjar likna religion där man både tror och hoppas samt avgudar, då är man illa ute och skulle behöva lägga sig på soffan och analysera vad det är man håller på med!
Tidigare har en ungdomstävling i ponnyridning i Ljungby fått ställas in efter föräldrars verbala påhopp på funktionärerna."
Ska man skratta eller gråta över dessa tidningsskriverier? Det här är ju inte första gången jag läser något liknande.
Vad är dessa föräldrar för sorts förebilder för ungdomar? Ofta är det ju tyvärr en typ av människor som utnyttjar sina barn för sina egna syften, de kanske misslyckades själv när de var unga tex. inom idrotten och tar igen detta nu.
När idrotten övergår till fantasteri och börjar likna religion där man både tror och hoppas samt avgudar, då är man illa ute och skulle behöva lägga sig på soffan och analysera vad det är man håller på med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar