Frågan är om allt det här som kallas kärlek bara är ett uttryck för "överlevnad"? Kroppens alla hormoner och kemikalier styr för att arten ska fortsätta att överleva.
Man älskar sina barn därför att det är nödvändigt för att vi ska ta hand om dem på bästa sätt.
Idag läste jag en sorglig historia om Kerstin Thorvall och hennes oförmåga att ta hand om sina barn. Ena sonen går ut och berättar om hur dålig mor hon var. Hotade titt som tätt att ta sitt liv och detta gjorde hon inför sina barn. Stack från hemmet alltså rymde.
Hon skrev mot slutet av sitt liv att hon var ensam och visste också varför . Barnen kände inget inför sin mor. Där hade kemin inte fungerat av någon anledning på henne som mor.
Min mor var på sätt och vis likadan vad gäller kemin, inte för att hon i andra avseenden liknade Thorvall. Skulle aldrig någonsin komma på tanken att min mor tex. var otrogen. Det hade nästan varit "för normalt" i hennes konstigt instängda liv.
Barn som växer upp utan kärlek riskerar ju att få sin kemi rubbad, det händer något i balansen inom dessa barn och de får en oförmåga till vad vi kallar kärlek.
Tyvärr förs dessa mönster ofta över från generation till generation och oformågan till riktig kärlek finns ej.
Ofta träffar de flesta en partner och det kan fungera första tiden då man känner kåtheten svalla i kroppen och då tror att detta är kärlek. Partnern förväxlar också detta med kärlek och blir grymt ledsen längre fram när allt detta bara försvinner ur deras liv.
Kärleken försvann på ett outgrundligt sätt säger de till sina vänner kanske och förstår inte grundvalen för att det blev så.
Jag tänker på den gamla överklassen som hade pigor och andra till att sköta barnen.De ammade ofta inte ens sina barn utan hyrde ammor. Hur blev dessa barn efter att tids nog gått i internetskola i en kall och hård värld. Naturligtvis hårda yrkesmän inom det yrkesliv som fanns då och sen återupprepade de mot sina barn vad de själv hade utsatts för.
Nu bryts detta mönster av de unga männen som vill stå sina barn nära och det är en fröjd att se för oss med en annan uppväxt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar