av Göran Rudling
En av de kvinnor som anmält Julian Assange är Anna Ardin. Hon ställde upp i valet till kommunfullmäktige för socialdemokraterna och är en offentligt person som bör granskas. Därför publicerar jag hennes namn.
Anna Ardin är kristen, feminist, socialdemokrat, djurrättsaktivist och motståndare mot abort från vänster. Och gotlänning. Hon har tidigare arbetat som jämställdhetsansvarig på Uppsala Universitets Studentkår. Ett arbete hon fick pris för. Nu jobbar hon på Broderskapsrörelsen och ”glöder för fred, solidaritet och rättvisa …. för ett rättvist, öppet och solidariskt samhälle”. På sin egen blogg beskriver hon sig själv:
är statsvetare, kommunikatör, entreprenör och frilansskribent med särskilda kunskaper inom tro & politik, jämlikhetsfrågor, feminism och Latinamerika.
Lördagen den 14 augusti vid 14-tiden skriver hon på twitter.com/annaardin:
från annaardin.bloggy.se den 19 augusti
Tidigt på morgonen söndagen den 15 augusti skriver hon igen på Twitter:
från annaardin.bloggy.se den 19 augusti
I samband med att Anna Ardin polisanmäler Julian Assange den 20 augusti raderas dessa kommentarer på Anna Ardins Twitter. Varför? Mig veterligt är det inte vanligt att verkliga brottsoffer raderar bloggar, städar mobiler och försöker få vittnen att intyga något som inte är sant. Varför är det så viktigt att just dessa kommentarer raderas?
Om man vet att det ”anmälda övergreppet” ägde rum på natten mot lördagen den 14 augusti så blir det hela mer begripligt. Kommentarerna tyder i själva verket på att Anna Ardin verkligen gillade Julian och det inte hade förekommit något övergrepp 24 timmar innan. I kommentarerna kan man inte ana att Anna Ardin anser att Julian har en skev kvinnosyn och inte kan ta ett nej. Kommentarerna är mer ett försök av Anna Ardin att sola sig i glansen av Julian Assange. Varför skulle hon annars publicera dem på nätet? Kommentarerna på Twitter stämmer inte med Annas berättelse hos polisen den 20. Så hon raderar dem helt enkelt.
Bevis för att Anna Ardin döljer sanningen
I början på september noterar jag att Anna Ardin har två identiska mini-bloggar”. En på Twitter och en på Bloggy.se. Som det ser ut så läggs Anna Ardins kommentarer ut på båda bloggarna samtidigt. De kommentarer som raderats på Twitter återfinns väl synliga på annaardin.bloggy.se. Anna har missat att man måste radera varje blogg för sig. Otur.
För att kontrollera om Anna Ardin verkligen vill dölja Twitter-kommentarerna skriver jag en kommentar på Sara Gunneruds artikel ”Wikileakshjältar kan också göra puckade saker”. Artikeln är publicerad på Rebellabloggen, en socialdemokratisk feministblogg där Anna Ardin medverkar och är web-ansvarig. I min kommentar berättar jag om de raderade Twitterkommentarerna. Efter 5 dagar, den 13 september, granskas min kommentar och den raderas direkt. Skriver då ytterligare en kommentar där jag talar om att man kan läsa de raderade kommentarerna på annaardin.bloggy.se. Min kommentar raderas direkt. Någon timme senare går hela Bloggy.se ned. När Bloggy.se åter öppnar vid 4-tiden på morgonen den 14 september är de raderade Twitter-kommentarerna också raderade på annaardin.bloggy.se
Nu är det inte så enkelt att radera på nätet som Anna Ardin tror. Google tar ”ögonblicksbilder” på hur olika webbsidor ser ut. En s.k. cache. Om man söker upp den cachade sidan för annaardin.bloggy.se så kan man se hur sidan såg ut den 19 augusti. (Om cachen försvinner klicka här. Cachen har försvunnit sen jag skrev detta) Sen kan man jämföra den sidan med hur annaardin.bloggy.se och twitter.com/annaardin ser ut.
Som vi kan se gör Anna Ardin vad hon kan för att dölja sina kommentarer. Kommentarer som tyder på att Julian Assange faktiskt är oskyldig till åtminstone ett av de ”övergrepp” han anklagas för. Det ser ut som om Anna Ardin gör vad hon kan för att få Julian Assange fälld. Genom att radera, förneka friande omständighet gör hon sig kanske skyldig till falsk tillvitelse.
Brottsbalken 15 kap, 7 § Den som, i annat fall än 6 § avser, hos åklagare, polismyndighet eller annan myndighet sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, dömes, om myndigheten har att upptaga anmälan i sådan sak, för falsk tillvitelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.
Fallet Assange blir riktigt ruskigt om vi tar in allt som har hänt i fallet. Den som vill läsa mer kan se denna artikel och denna artikel. Julian bor i Anna Ardins lägenhet från den 11 augusti till den 19-20 augusti. Under denna tid har Julian och Anna sex. Runt 18-19 augusti blir Anna uppringd av en kvinna som söker Julian. När Anna kommer underfund med att Julian också haft samtyckt sex med denna kvinna händer något. De två kvinnorna som båda är kristna och har kopplingar till Broderskapsrörelsen och var med på seminariet på Broderskapsrörelsen förstår direkt att Julian inte har några långsiktiga allvarliga avsikter med dem. De bestämmer sig efter samtal för att anmäla Julian Assange för sexuella övergrepp.
Det verkar ju tyckas konstigt att en kristen socialdemokratisk feminist använder sig av lagstiftning för att hämnas på en man som är ”otrogen”. När man läser om Anna Ardins inlägg om hämnd så är det inte längre konstigt. Det hela blir naturligt. Anna Ardin har under lång tid funderat på hur man ska hämnas på en man som dumpar en, är otrogen. När den andra kvinnan dök upp fick hon möjlighet att göra allvar av planen. Anna Ardin har planerat det hela bra. Hon har fått en annan kvinna att stå bakom våldtäktsanmälan. Ett fall av revenge-by-proxy. Och sen har fått hjälp av Claes Borgströms som gjort allt vad han kunnat för att försöka få Julian Assange åtalad ivrigt påhejad av feministbloggar.
Men sanningen kommer fram till slut. Annas perfekta ”Sjustegsmodell för laglig hämnd” misslyckades. En radering för lite. Och Google cache. Otur Anna. Otur. Herrens vägar äro outgrundliga.
Jag är mycket förvånad att kristna feministiska ”jämställda” kvinnor så kan dyrka en Wikileakshjälte att de gör allt vad de kan för att få honom i säng så fort de får chansen. Och sen, när de kommer underfund med att han inte är lika intresserad av dem som de i honom, går de till polisen och anklagar honom för våldtäkt. Det visar på ett extremt förakt för de kvinnor som är verkliga offer för manligt våld och sexuella övergrepp. Beteendet är oförsvarligt.
Om man i hjärtat bara är en groupie, varför inte bara försöka hålla tyst om det. Det är inget man ska sprida vare sig på nätet eller gå till polisen och berätta. Som det nu ser ut så är Anna Ardins noggrant planerade karaktärsmord och hämnd på Julian Assange inget annat än en självmordsbomb i foten. Lite oturligt för Anna att Google cache håller koll som en nätgud. Ska man radera, måste man radera ordentligt.
Det återstår nu bara att se vad förundersökningen kommit fram till. Enligt åklagarna:
Utredningen är långt framskriden och endast ett mindre antal utredningsåtgärder återstår att vidta före ett beslut.
Om det skulle visa sig att åklagarna kommer fram till att det handlar om falsk tillvitelse så kommer hundratusentals män, som påstår att de flesta anklagelser om våldtäkt är falska, få vatten på sin kvarn. Det kommer tyvärr också att medföra att det blir ännu mycket svårare för verkliga offer att få upprättelse. Det vore en katastrof.
Men denna historia kommer att föra något gott med sig. Vi kommer att förstå att bara för att man är kristen, feminist, socialdemokrat, djurrättsaktivist och motståndare mot abort från vänster så betyder det inte att man är för lika värde för kvinnor och män.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar