Så står det just nu i tidningarna och man kan ju undra varför de hamnade framför tåget.
Jag har levt nära sådana olyckor när jag var gift med en tågmästare. När hon var färdigutbildad i mitten av åttiotalet så skulle hon ha sitt första "egna" tåg till Stockholm från Malmö där vi bodde.
Uppe i Norrköping så körde de på en berusad man som hade försökt att hoppa på tåget i farten men hamnade under hjulen istället. Han gick av i två delar.
På den tiden skulle tågmästaren gå fram till offret och kolla om de kunde göra något. Självklart blir en ny tågmästare chockad av en sådan syn men efter tvätt av tåget osv så var det bara att jobba på för henne.
Idag tas personalen ur tjänst och får hjälp.
Under de första tio åren var hon med om fyra offer till och jag kommer särskilt ihåg en gång när hon skulle komma hem till Malmö vid sjutiden och vi skulle ha en liten fredagsfest.
Telefonen ringer och så får jag veta att de kört på en man strax utanför Lund. Delar av honom hängde på "kroken" på loket och övriga delar gick personal från ambulans och brandkår och samlade ihop i hinkar.
Det tog många timmar innan hon var i hemmet ihop med en annan tågmästare som tog hand om henne.
Allt sådant här inverkade på hustrun psyke och drabbade övriga familjen också indirekt.
Det blev en längre sjukskrivning för att återfå balansen i livet.
Värre var med en lokförare som körde ihjäl en kvinna mitt i natten strax utanför Halmstad. Det var hans hustru som han låg i skilsmässa med. Hon visste exakt vilket tåg han körde och tiden och stod där mitt på spåret och väntade.
Han körde aldrig lok något mer!
Överhuvudtaget , de som ställer sig framför tåget gör något så fel eftersom det drabbar en annan för resten av livet.
Ibland så dör de inte heller utan kanske får bägge benen avkapade samt överlever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar