Nära döden-upplevelse!

För ett par dagar sedan skrev jag lite kortfattat om en egen händelse.
Men först ska jag berätta om min mormor. Hon hade sett "himmelen" som hon sa. Där var det ljust och fint och alla mådde så bra. Denna kvinna var synsk som det heter och en morgon när min mamma var liten så minns hon hur mormor berättade att hennes  bror från Småland hade hälsat på henne mitt i natten där i Örebro. Han ville ta ett avsked av henne.
Senare på dagen så kom det ett telegram från släkten nere i Småland att brodern hade avlidit mitt i natten.
Vad säger man om, detta? Slumpen eller vad?


När jag själv åkte in med ambulans till MAS i Malmö med inre skador efter en cykelolycka så var jag medvetslös.
Minns inget av denna färd. Blodtrycket hade sjunkit till så låga värden att det var fara för att mina njurar skulle slås ut.
Det är då som jag upplever detta med den långa mörka gången med ett fint ljus långt där framme. Jag vill gå dit  men det känns så segt att gå så det tar så lång tid. Men ju närmare jag kommer ju mer lyser det och jag känner ro i min själ.
Längtan är så stark att nå fram och få gå in i ljuset. Men jag hinner inte fram utan det mörknar och jag är åter på jorden.


Känner smärtan från mina skador och mår så dåligt men värst är att jag känner sådan besvikelse att åter vara tillbaka .
Det finns många som förklarar denna upplevelse med att man kanske har fått syrebrist i hjärnan och liknande  andra förklaringar.
Själv hade jag under hela min levnad förkastat alla sådana här historier som slump eller inbilling. Nu var jag inte längre så övertygad längre om att allt var skrock eller inbilling.


Jag har upplevt andra märkliga ting i mitt liv som har fått mig att tro att generna från mormor finns i mig. På bilden står jag med min mormor och morfar!

Idag tar jag inte allting för så självklart längre utan jag har fått lära mig att det finns saker som man inte kan förklara på logisk väg.