Jag skrev för ett tag sedan till Maria Larsson, barn och äldreministern , där jag påtalade personalbristen inom äldrevården. Då passade jag dessutom på att berätta om mina erfarenheter att arbeta inom äldrevården .
Jag har ju arbetat i många år både på sjukhus,hemtjänst och som PA (personlig assistent)!
Det gläder mig att jag får ett svar som du kan läsa här nedan.
S2010/6456/Sr
Bo Högrelius
hogrelius@bredband.net
Bäste Bo!
Tack för Ditt brev som Du har skrivit till mig angående personalbristen på äldreboenden. Jag skriver för att berätta att jag har läst Ditt brev med intresse!
Av det Du skriver i Ditt brev förstår jag att Du har synpunkter på äldreomsorgen och jag känner mig nedstämd när jag läser om hur Du upplevde arbetsförhållandena inom vården. Jag vill inte att någon ska uppleva vården på detta sätt och precis som Du skriver finns mycket kvar att göra åt personalsituationen inom äldreomsorgen. Idag finns det tyvärr alltför många exempel på oacceptabla förhållanden inom äldreomsorgen som drabbar både personal och omsorgstagare. En god kvalité inom äldreomsorgen anser jag alltid ska vara högsta prioritet.
Eftersom kommunen enligt socialtjänstlagen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Som minister inte ingripa i hur enskilda kommuner väljer att driva och organisera arbetet. Det är dock en självklarhet att särskilda boenden och vården ska leva upp till de kvalitetsnivåer som finns etablerade genom lagstiftning och tillsyn.
Förslag om minimibemanning på alla äldreboenden i landet kan framstå som ett enkelt sätt att lösa problematiken, men det är faktiskt tvärtom. Precis som jag skrev i en insändare i Svenska Dagbladet den 14 september är personer med demenssjukdom olika och har olika behov. Det finns flera olika demenssjukdomar och sjukdomens förlopp förändrar behoven hos de sjuka. Personalens kompetens och stöd från arbetsledning inverkar också liksom lokalernas utformning. Stöd av teknik inverkar också på behovet av personal. En miniminivå riskerar att bli normerande och därmed alldeles otillräcklig i många fall. Socialstyrelsens riktlinjearbete för demensvården har kommit fram till en liknande slutsats: det inte är lämpligt att lagreglera om minimibemanning. Insatserna i SoL måste baseras på individuella bedömningar.
Värdighetsutredningen (SOU 2008:51) Värdigt liv i äldreomsorgen har behandlat frågan om krav på bemanning. Utredningen anger att krav på bemanning skulle kunna föreskrivas men utredningen ställer också motfrågan hur man ska kunna fastställa centrala riktlinjer som tar hänsyn till att de äldre har olika behov dvs. att vårdtyngden varierar mellan olika enheter också över tid. Om nationella riktlinjer för lägsta acceptabla bemanning blir fastlagda, finns en risk att detta får en normerande effekt när det i själva verket i ett särskilt fall vore nödvändigt att ha en större personalstyrka. Kommunerna under ekonomisk press kan komma att regelmässigt planera för att lägga sig på dessa miniminivåer för att undvika kritik vid inspektioner och granskningar.
Utredningens slutsats är att det inte är möjligt eller lämpligt att enas om en nationell kvalitetsnivå om t.ex. bemanning för någon form av äldreomsorg, varken för hemtjänst, hemsjukvård, särskilt boenden eller för dagverksamhet. Frågan om bemanning kan inte betraktas som statisk, dvs. bemanningen måste påverkas av de förändringar som rör de äldres behov, och de förändringar som sker över tid.
Det finns självklart någon form av nedre gräns för bemanning under vilken kvaliteten i verksamheten inte kan upprätthållas. Det är kommunens ansvar att ta ställning till bemanningsnivån inom olika verksamheter. Alla kommuner måste göra som man har gjort i Stockholm, nämligen inventera personalsituationen genom en oberoende instans och sedan skjuta till extra medel för att öka bemanningen där det behövs. Och sedan ständigt vara beredd på att förändra bemanningen, eftersom olika individers behov kan förändras över tid.
Demensvården har varit ett prioriterat område för regeringen under mandatperioden. Nära en halv miljard kronor av regeringens riktade bidrag har gått till området under åren 2007–2009. Medlen har framförallt använts till att starta eller utveckla redan befintliga demensteam, genomföra utbildningar och förbättra boendemiljön.
Regeringen har också skärpt tillsynen genom att Socialstyrelsen har fått mer muskler och tagit över tillsynsansvaret, istället för att det som tidigare låg utspritt hos alla de olika länsstyrelserna. Alliansregeringen har avsatt drygt 8,5 miljard kronor i riktade bidrag till kommuner och landsting för att utveckla kvaliteten på vården och omsorgen om äldre och vi kommer att fortsätta vår starka reformiver under denna mandatperiod.
Som äldreminister kommer jag att noga följa utvecklingen inom äldreomsorgen – inte minst när det gäller bemanning och personalsituation – så att vi ger våra äldre ett värdigt liv och de ska kunna få känna välbefinnande även in i det sista skedet av livet. Min ambition som kristdemokrat är att driva dessa viktiga frågor med stor respekt för människovärdet.
Avslutningsvis vill jag säga att jag uppskattar att Du tog Dig tid att skriva. Det är värdefullt för mig som minister att få ta del av Dina synpunkter angående mina ansvarsområden i regeringen.
Stockholm i oktober 2010
Med vänlig hälsning
Maria Larsson
Barn- och äldreminister
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Registrator
Socialdepartementet
Tel. vx 08-405 10 00
Fax. 08-723 11 91
registrator@social.ministry.se
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
n
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar