De döda talar inte!

Jag tittade på Skavlans senaste program idag på SVT-play. Wille Crafoord var där med sin far Clarence och de berättade om hur deras liv gick isär när fadern gav upp sin familj när barnen var små.
Fadern blev "sinnesjukt" förälskad i en annan kvinna , packade sin väska och gick. Eftersom jag har gjort exakt detsamma, lämnat familjen och allt jag ägde så ser jag att Clarence i programmet höll inne med något väsentligt.
Innan en sådan handling kommer till stånd så har man säkert haft ett dåligt förhållande i många år med sin hustru.
Visst finns det personer som väljer att försöka leva i ett dåligt förhållande "bara för barnens skull" ! Frågan är bara hur barn upplever att leva med två föräldrar som har slutat med samliv och kärlek. Barn känner på sig att något är fel,de ser ju aldrig att föräldrarna varken tar i varandra eller är särskilt kärleksfulla.
Barn som påtvingas en sådan uppväxt riskerar att dra med sig dessa upplevelser in i sin egen vuxenvärld. De kan bli dåliga föräldrar eller dåliga som make/maka.
Risken finns ju också så som programmet visade, man tappar kontakten med sina barn. När man inte finns där varje dag som tex pappa så glider man isär och börjar känna sig främmande. Samma sak måste ju hända med barnet?


Wille sa en mycket bra sak och det var en uppmaning till alla oss som såg det här programmet att ta kontakt med den som "försvann" ur hemmet. Tala och åter tala samt försonas.
Försoning är det bästa sättet att kunna må bra. Fixar man inte detta när den ev. föräldern lever utan väntar och den anhörige avlider och det är försent då väntar ofta en plåga framöver med ånger.
Det är försent och de döda talar inte.