Nu har min gråstarr börjat ge sig tillkänna igen trots operation för ett par år sedan.
Ringde Sophiahemmet och de ordnade genast en tid åt mig till min doktor. Vi får väl se vad han kan hitta på åt mig.
När det börjar bli svårt att skriva och läsa som man ska då känner åtminstone jag en stor tristess och får svarta tankar om livet.
Jag bor bara några hus från de sk "blindhuset" här i Hökarängen så jag ser ung som gammal gå omkring med sina vita käppar eller ledarhundar. Många är otroligt säkra att ta sig fram, troligtvis har de varit blinda länge. Andra är osäkra och klart ängsliga men kämpar på beundransvärt.
I "blindhuset" bor bara människor med synfel och allt i huset är anpassat efter deras handikapp så att livet ska bli lite lättare att leva.
Själv är jag glad så länge det går att någorlunda fixa till mina ögon.
Tacksam dessutom att sjukvården här i Stockholm fungerar bra för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar