1957 började jag arbeta och den sommaren skulle jag fylla 15. Arbetade 48 timmar i veckan för 20 kronor. Ingen fackförening fanns för oss unga man skulle vara 18 år. Sverige blomstrade och industrin gick för högvarv och Tage Erlander funderade över vad mer som fanns att göra för socialdemokratin. Han kom fram till att allt var uppnått, nu gällde det att förvalta Sverige. (Se hans memoarer)
Efter ett par år bytte jag arbete eftersom jag bara fick 5 kronor i påökt Började sålunda arbeta på bruket i lilla Torshälla. På det nya jobbet ingick bla. att jag skulle slipa stålämnen. Slipen hade inget ordentligt utsug så man fick skiten rätt upp i ansiktet. Då hade jag gått med i Metall och gick sålunda på ett fackföreningsmöte där jag tog upp detta problem som arbetsgivaren inte ville göra något åt.
Då som 18-åring mötte jag för första gången en ledande socialdemokrat som dessutom var ombudsman . När jag hade börjat ta upp problemet med utsuget så reste han sig upp röd i ansiktet och pekade på mig och skrek högt :"Såna som dig borde åka till Moskva"!
Jag fattade inget då och så här många år efteråt så fattar jag fortfarande inte att man kunde behandla en ung medlem på det sättet.
Nåja, det var bara att ta nya tag men så kom min militärtjänst på 15 månader emellan och allt var glömt.
När jag kom tillbaka i jan 1963 så upptäcktes det att facket hade "glömt" bort mig i löneförhandlingarna så min lön var över 1 krona sämre i timmen än mina arbetskamrater . Ingen kunde göra något åt detta och det tog över ett år innan felet korrigerades.
Sen gick jag ur Metall eftersom jag ansåg att skulden var deras till denna stora förlust av pengar, det blev SAC-syndikalisterna.
Facket satte upp en skrivelse på samtliga anslagstavlor om att jag hade gått ur metall. Fick med ett par arbetskamrater sedan började vissa socialdemokrater att agera. Det hälldes olja i klädskåp, det kastades skiftnycklar mot en medlem osv.
Pressen började skriva tack och lov och SAC:s ombudsmän tog samtal med arbetsgivaren. Då blev det lugnare.
Politiskt under de här åren så var det tuffa villkor när man blev sjuk .Tre karensdagar innan en låg utbetalning kom igång. Hyrorna hade hittills varit tämligen låga, målet från SAP var att hyran aldrig skulle ta mer än högst 10 % av ens inkomst.
Nu genomfördes en reform som lät lura partifolket , nämligen bostadsbidraget !
Banker och ägare till hyreshusen fick sin stora chans att höja hyrorna eftersom de visste att staten gick in med bidrag för att lindra det värsta. Så blev det inom loppet av några år mycket stora hyresstegringar. Trots bidrag så betalade jag ca 45 % i hyra av min inkomst.
Det blev lönsammare att bygga sig ett hus därför att då fanns det massor med subentioner att få. Det var alltså inte de borgerliga som styrde vilket man skulle kunna ha trott.
Nå , nu hoppar vi fram lite i historien . Jag började jobba inom sjukvården 1980 som sjukvårdsbiträde ,det gällde att ta de jobb som fanns. Dåligt betalt och ingen heltid fanns att få.
Medlem i kommunal där man fick 2 % höjningar på sin dåliga lön när det var avtal. Kommunal sneglade alltid på vad Partiet och regeringen ville, alltså hålla ner kvinnolönerna.
Vem minns inte kommunals vansinniga sk strejker där man la ut strejk på en avdelning för att efter en vecka bryta den eftersom strejken börja göra verkan.
Man flyttade strejken till nytt område varje vecka. När man avslutade denna parodi så fick man ett dåligt avtal igen allt medan arbetsgivarna talade om att landsting och kommuner hade gått med stor vinst under denna månad.
Fackföreningsrörelsen har alltid legat lågt under tider av socialdemokratiska regeringar. Under mandattiden nu när alliansen har suttit så har offentliganställda fått bättre avtal än någonsin. Kvinnolönerna har tagit ett steg uppåt även om en hel del fortfarande fattas.
Jag hann aldrig få någon skaplig lön och det syns på min pension . Socialdemokraterna fick hjälp av de borgerliga att utforma det nya pensionssystemet och alla dessa partier var mycket nöjda. Enda parti som vägrade att gå med på pensionsuppgörelsen var vänsterpartiet.
Arbetstiden har inte förkortats sedan sjuttiotalet . Alla partier utan FI har helt strukit kravet på sextimmars arbetsdag.
Sverige har fortfarande världens sjukaste folk men ingen vill ta i denna fråga.
Både sjukdom och arbetslöshet skulle må bra av sex timmars arbetsdag.
Skolan har under de år jag har arbetat genomgått en försämring på många sätt och jag behöver bara tänka på Göran Perssons genomdrivande av att kommunalisera skolan mot fackens och de anställdas vilja. Skolan på många orter har fått mycket sämre villkor och den utjämning som fanns under statligt ägande försvann. En socialdemokrati vilken inte begriper vad de har gjort i denna fråga ska inte heller sitta och regera landet.
Nu börjar det här bli långt men jag måste avsluta med den lögn om det militära som SAP alltid har fört till torgs. Sverige har ända sedan slutet av fyrtiotalet inofficiellt tillhört NATO.
Övningar har genomförts med NATO-militärer närvarande.Landningsbanor har byggts för NATO-plan. Spionplan har skickats ut. Osv. ÖB Bengt Gustavsson har i sin bok beskrivit hur lurad han har varit.
Jag litar inte på en rödgrön regering med de politiker de har nu och anser att de ska sitta i fyra år till i "kylan" och komma igen med bättre ledning och bättre politik som gagnar folket. Det är demokratiskt lämpligt att hamna i opposition då och då vilken regering som än sitter.
Jag anser också att socialdemokraterna ska gå fram med en helt egen politik nästa gång så de slipper detta gyckelspel ihop med särskilt vänsterpartiet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar