Att gå tillbaka till ett LO-förbund 1969!

Jag hade varit med i syndikalisterna ett antal år men samtidigt var jag medlem i Vpk och de gillade inte mitt medlemskap i SAC. Efter ett par års övertalningsförsök så skulle jag gå tillbaka till  Metall för att kunna vara med på fackmöten och där föra fram Vpk:s politik.
Det kändes inte helt rätt men jag gjorde som partiet ville. (Ett lysande exempel på hur ett parti kan styra ens liv.)

Intressant är att mitt ärende gick ända upp till Metalls förbundsstyrelse! Under tiden som medlem så fick jag vara med om en intressant händelse, stadens bussförare skulle gå med i SAC och då skickade Transport ner sin ordförande Hasse Ericsson. Många ansåg att han var Sveriges svar på Jimmy Hoffa, en amerikansk fackföreningsman med tentakler in i den kriminella världen.http://sv.wikipedia.org/wiki/Hans_Ericson

Hasse Ericsson mitt framför mig i en förhandling var som att spela med i en Hollywodfilm. Hasse satt där med pomadan nästan rinnande från håret, tänd BIG cigarr och blåsande röken  rakt på mig.
Svadan var förfärlig och överlägsen. Han visade verkligen förakt för oss som var med i SAC.

När då brevet från Metalls förbundsstyrelse kom i brevlådan så fattade jag att jag köpt ner mig men som sagt , PARTIET tog redan då för stor plats i mitt liv.


Att jag sedan blev utesluten ur vpk sommaren 1972 är en annan historia!