Såg en film ikväll vilken handlade om spanska sjukan. Min mamma hade den just år 1918 och blev så dålig så att hon inte kunde andas normalt. De fick sätta in ett silverrör i halsen på henne för att hon skulle få ner syre i lungorna. Hon var då sju år men överlevde. Ca 70 miljoner människor dog under denna epidemi över världen.
En hemsk virussjukdom som var besläktad med det vi känner som Hong-kong influensan.
När de visade en scen hur en ung kvinna avled i kvävning pga av att lungorna var förstörda och fyllda med vätska såg jag en syn framför mig.
En mycket hemsk syn som jag aldrig har glömt. Jag arbetade på lungkliniken i Malmö och en man som jag lärt känna väl låg inne för sin cancer . En dag larmade han och när vi kom in så kunde han inte andas. Han dog framför våra ögon och ingen hjälp räddade honom. Jag kan se hans blick fortfarande när han med panik tittade på mig och sökte min hjälp.
En hemsk död för honom och även svårt för mig också. Måste erkänna att jag var lättad över att han låg där fridfullt medan jag tvättade och gjorde iordning honom inför att han hustru skulle komma.
Ibland är det nog bara bra när de nära och kära inte närvarar vid sådana här tillfällen!
Jag bär på många rätt hemska minnen, när det var som värst när jag var yngre så "botade" jag dessa händelser med att dränka mig i alkoholen för att glömma.
Dömt att misslyckas vilket den här bloggen idag visar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar