Idag har Svd en lång intervju med Ola Rapace:http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/slass-mot-flocken_4421307.svd
För närvarande gör han rollen som Marcus på Stadsteaterns uppsättning av"Kontrakt med Gud"!
Det handlar delvis om hur en relation mellan två individer inte utvecklas och blir stillastående. Ola säger: "Det är oerhört fascinerande att undersöka vad det är som gör att människor stannar kvar i döda relationer!.....En relation måste utvecklas varje dag , annars dör den!"
När jag läser det här så kommer mina tankar in på mitt eget liv och andra människors liv. Hur många upplever detta som Ola talar om ? Skilsmässorna är oerhört många i vårt land allra helst om man skulle räkna in alla samboförhållanden som också spricker .
Hur många lever sitt liv sida vid sida och har funnit att detta ändå fungerar trots allt. Man har så många andra bindningar i sina gemensamma liv , det kan var allt från ekonomiska bindningar till gemensamma vänner och barn.
En gång i tiden så bildade man par genom föräldrars "affärer" med tex granngården. Rent ekonomiska uppgörelser och dessa äktenskap fungerade på något vis också. Våra "kärleksäktenskap" tycks ibland fungera rätt så dåligt eftersom så många går från varandra inom några år.
Att lägga ner arbete på sitt förhållande kanske är främmande för nutidsmänniska vilken är van att byta allting som ter sig "gammalt" och uttjänt.
I mitt förra långa äktenskap så sa vi alltid att vad som än hände så skulle vi finnas kvar i vårt förhållande.
Ända in i det sista så trodde vi detta men när vi insåg att det ej stämde längre så hamnade vi bägge i djup kris. Vi hade då försökt med allting för att kunna fortsätta men i det läge man då hamnar i så finns tyvärr ingen annan utväg än att gå åt varsitt håll om man ska kunna förbli vänner.
Det Ola Rapace talar om är bra, man ska naturligtvis varje dag försöka att utvecklas tillsammans men frågan är hur långt man kan gå?
Ofta får ju alla kompromissa om någonting och där är väl nyckeln till att kunna lyckas leva ihop i ett förhållande. Den dag man upphör att kompromissa då börjar nog ens vilja att leva tillsamanns också upphöra.
En del människor väljer att underordna sig den andra, ofta kvinnan under mannen och på detta sätt så håller förhållandet men som jag anser med en dålig kvalite'.
Slavförhållandet kan gå så långt så att slaven anser att det är rätt att leva så. "Jag har det bra och har en kärleksfull partner" får man höra. Mina år inom vården med arbete med nästan bara kvinnor som arbetskamrater gav mig insyn hur förtryckta kvinnor kan vara men ändå vara nöjda.
Själv skulle jag aldrig i längden kunna leva med en kvinna som underkastade sig mig totalt och utplånade sig själv.
Då hade jag ju kunnat anställa en hushållerska istället!
Den här frågan bör diskuteras och jag önskar att unga människor börjar att fundera över sina liv innan de väljer att bryta upp från sina förhållanden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar