De har gått in i numera frisläppta arkiv från andra världskriget. Det är inte bara ryska arkiv som har öppnats för forskning.
Sverige höll sig med en mängd Kz-läger från syd till norr, vissa var så hemliga så de var och är okända idag. De återfinnes bara i arkiven och när man läser i dessa så förstår man varför man har velat glömma.
Vi hade under krigsåren en samlingsregerin så både socialdemokratin och borgligheten räds dessa arkiv idag.
De första åren av kriget så var Sverige mycket behjälpliga mot nazityskland, tyska soldater vilka hade deseterat och tagit sig till vårt land skickades omedebart tillbaka där de arkubuserades omgående.
Tage Erlander och Gustav Möller (bägge S) utfärdade ett dekret där våra myndigheter beordrades att omedelbart lämna över tyska soldater till nazityskland.
Detta var i våra ögon medhjälp till mord och det finns massor med sådana här vidriga exempel på hur man "fegade" undan för Hitler.
Flyktingar från andra länder som hade kämpat mot naziväldet sattes i fängelse och kz-läger utan rättegång och satt på obestämd tid. De första åren fick de leva totalt isolerade från allting vilket i flera fall ledde till uppror i de hårdaste lägren.
Många blev så dåliga i sitt psyke så de gjorde allt för att slippa från "straffet"!
De kände sig svikna av Sverige och kunde inte förstå att de fängslades på obestämd tid. "Vi har ju inte gjort något" sa de frågande. Många tusen satt till och från i dessa läger under många år.
Landet Sverige förlorade sin själ under dessa år därför att allt landet gjorde de första åren är sådant som moraliskt är så förkastligt. Det fräter och föder lögner från de vilka hade makten i vårt land. Samma typ av lögner som följde den sk DC 3 nedskjutningen över Östersjön. Svenska regeringen (Erlander) visste vad som hade hänt men förnekade allt. Hustrur till de nedskjutna förleddes att tro att de kanske satt tilfångnatagna i Sovjet.
Att regeringen visste att de låg på havets botten förnekades långt in i vår tid. Det var frivilliga vraksökare som fick korn på var planet låg och kunde bärga det och då gick det inte längre att förneka fakta.
En av de kvinnor som väntat förgäves i hela sitt liv sa bitter :"att hon kände sig bedragen av regeringen Erlander och fått sitt liv försört"! Javisst ,hade de från början fått ärliga besked så hade de kunnat sörja och gå vidare i livet.
Jag träffade som pojke en av de försvunna från DC 3:an och kom ihåg hur hans familj i Arboga våndades över att aldrig få veta något.
Det är en skam för Sverige allt detta som pågick i skymundan i neutralitetens namn.
Sanningen är ju den att Sverige var inte neutralt utan de första åren tog man i praktiken ställning för det segrande Tyskland. Sedemera bytte man fot till att helt i skymundan ställa sig på NATO:s sida men fortfarande i hemlighet.
Så är det än idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar