Klicka på texten så ser du den bättre.
Jag har sedan många år följt debatten om slussens framtid allt medan jag ser hur allt rasar ihop mer och mer. Slumområde kan man snart kalla hela området. När man ser gamla bilder från "stenåldern" så ser man ett annat vackrare slussen där Stadsmuseum träder fram i sin prakt.
Nu håller myndigheter plus politiker i spariver att kanske ta ett beslut som framtidens människor kommer att skämmas över. Ungefär som när man rev ner hela Klara eller som i Malmö rev hela kvarteret Lugnet.
Spåren förskräcker från 50-60 talets politik. Se nu till att ta till er de råd som olika arkitekter lägger fram. Jag publicerar två olika debattinlägg här vilka är för mig tilltalande!
Stockholm behöver Ny syn på Slussen
Det finns ett viktigt bidrag i diskussionen om Slussen som är framställt utom den officiella tävlingen. Förslaget Ny syn på Slussen presenterar en lösning med nedgrävda broar och öppnade vattenspeglar. Detta viktiga bidrag måste få komma med i bedömningen, menar Peter B. Larsson.
Det kan säkert vara besvärande att som gammal politiker se tillbaka på resultatet av sina gärningar och inse att vissa beslut man varit med om att fatta fått olyckliga konsekvenser. Särskilt när konsekvenserna blir omfattande och varaktiga, som ofta är fallet i stadsbyggnadssammanhang.
Detta upplevde min farfar, borgarrådet Yngve Larsson, som invigningstalade när Slussen invigdes den 15 oktober 1935. Han blev borgarråd 1925 för gatu- och trafikroteln samt för stadsbyggnadsroteln 1940. Han arbetade större delen av sitt liv med tidens stora trafik- och stadsbyggnadsfrågor i det växande Stockholm.
Sitt sista år som stadsbyggnadsborgarråd 1946 gruvade han sig för de skrymmande trafikbyggena över vattnet vid Slussen. I sina memoarer Mitt liv i Stadshuset 1977, plågas han av att ”den fria blicken över Riddarfjärden gått förlorad, belamrad av de två breda, hårt trafikerade broarna”.
Tanken på en gemensam station på Söderströms botten lanserades redan i mitten av 1940-talet: ”Intresserade ingenjörer skisserade förslag till en ombyggnad av tunnelbanan med en för Slussen och Gamla stan gemensam station på botten av Söderström!” skriver han i memoarerna. Vid våra samtal senare i livet insåg jag att en politiker med visioner och ansvar och som tagit många stora stadsbyggnadsbeslut i efterhand kunde ångra desamma.
Som ung arkitektstuderande blev jag besviken och illa berörd när jag såg resultatet av framför allt tunnelbanebron över Söderström, som brutalt skar sönder den återstående vattenspegeln mellan Slussen, Kornhamnstorg och Mälartorget. Det borde vara en fundamental uppgift att stärka det öppna vattenlandskapet mellan Mälaren, Slussnäset och Stockholms inlopp, samt att på ett betryggande sätt ordna nivåregleringen av de två sjösystemen mot klimatstyrda översvämningskatastrofer.
Några som tagit detta på allvar är de ”fem idealisterna” vars förslag Ny syn på Slussen tydliggör vad denna stora stadsbyggnadsuppgift egentligen måste handla om: att ha ett perspektiv framåt på kanske 100 år som i närtid säkrar och ökar tunnelbanans livslängd samt möjligheterna att efter hand kunna återskapa de värden man tidigare såg sig tvungen att offra. Sänkt spår påverkar den stora trafikströmmen genom Slussen med ökad kapacitet, vilket Torgny Waern förbiser i SvD den 10 februari. På köpet renare luft, öppet vatten och en stadsbyggnadskonst som inte fastnat i en bråte av spektakulär arkitektur.
Förslaget Ny syn på Slussen är framställt utom den officiella tävlingen. Detta är vitamininjektionen som behövs för att öppna den låsning som är kopplad till den officiella tävlingens förutsättningar. Ny syn på Slussen måste komma med i bedömning och beslutsunderlag! Detta viktiga bidrag med sin lyhördhet för platsens kvaliteter får inte tystas! Det vore ett stort misslyckande för Stockholm, men också internationellt, om formaliteter och prestigefylld brådska skulle lägga Ny syn på Slussen i byrålådan. Illavarslande tecken tyder dessvärre på att den prestigefyllda brådskan just nu grasserar hos borgarråden Kristina Alvendal och Sten Nordin.
Som en vägledning för våra borgarråd citerar jag avslutningsvis Yngve Larsson: ”Sådana är stadsbyggarens villkor: icke blott att lösa aktuella problem, utan även vara en utpost mot framtiden.”
Ett viktigt arv för nutida politiska beslutsfattare att förvalta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar