söndag, januari 25, 2009
Anna Lind och Eva Franchells bok
Karin Thunbergs intervju med Eva F,klicka här!
När jag läser denna utmärkta intervju så kommer det över mig tankar från mitt eget liv.
Det är när Eva F berättar om sitt arbete bland regeringens tjänstemän och politiker. Eva var alltså med Anna Lind den dagen då hon mördades och det kan väl vem som helst inse att man mår väldigt dåligt efteråt och behöver allt stöd som finns här i världen. Eva säger allt som behöver sägas med denna rad:" Jag är numera ganska van att bli bemött med tystnad från den kretsen.Denna tystnad kommer nog att bestå!"
Eva Franchell arbetade åt Berit Andnor (fd socialminister) men samarbetet fungerade inte och hon fick löfte om att få ett nytt arbete. Lars Danielsson lovade att fixa detta. Det gjorde han aldrig!
Alla vet att Lars D gick i ledband hos en viss Persson , kan det ha något samband månne att inte Eva fick hjälp?
Att jag själv kommer att tänka på mitt eget liv och erfarenheter är just det här att när någon "blir svag" av olika anledningar så finns ingen hjälp att få.
Man står där ensam mot chefer och ens arbetskamrater. De som man trodde var ens vänner visar sig sitta och huka när det bränner till!
Är det här sättet att reagera något som är vanligare än vad vi tror. Är det på sådana grunder även äktenskap spricker?
När jag ser SAP:s partikongresser framför mig med Persson,Andnor,Nuder mfl fatta sina händer och sjunga Internationalen tillsamanns, då går det en rysning i mig.
Allt är så fattigt och utstuderat bland dessa som bara vill göra karriär. I riksdagen ser man dessa påläggskalvar som ställer in sig och säger det "rätta"! Dessa som i framtiden kommer att offra andra människor på sin väg uppåt.
Uppåt för att bli rik och godsägare som vissa har blivit. Tyvärr så har inte SAP bättrat sig på någon punkt. När de kommer att tala öppet och ta avstånd från den egna politiken under Persson då kanske hoppet åter finns om en politik för hela svenska folket!
Själv skulle jag inte ge många kronor i odds på att SAP skulle kritisera de sina, det blir ju påhopp sig själv. Eftersom man för samma politik som man gjorde på Gunnar Strängs dagar. Men hoppet är det sista som överger en...så fortsätt att hoppas
SvaraRadera