Tabu!

Jag har tidigare skrivit under den rubriken och här kommer ett sådant avsnitt till.

Nu vet jag ännu mer varför jag har druckit så mycket alkohol i mitt liv. Jag är och har alltid varit rädd!
Rädd för allt. Rädd till och med för mina barn. Rädd vad de ska tycka om mig och säga åt mig. Mina äldre barn är jag skiträdd inför sedan många år , likaså deras barn. Alltså mina egna barnbarn i tonåren!!
Var på fest idag i Eskilstuna och firade två födelsedagar. Min yngsta dotter och hennes mans födelsedag. Mycket folk och där satt jag med min rädsla. Fick panik på eftermiddagen och ville fly men besinnade mig . I hela mitt liv har jag fått tala med mig själv och uppmana mig till lugn.
Tyvärr så misslyckades jag i skolan med detta när det var prov och fick gå ut och kräkas i papperskorgen. Allting började tidigt för mig detta med rädsla!

Resan hem blev förfärlig och jag försökte sova bort den. Glömde min ryggsäck men hade tur att träffa tågmästaren på perrongen och hon hade min ryggsäck i handen. Tack !
Nu förstår jag varför jag alltid förr skulle dricka på alla fester och alltid när vi var ute och rörde på oss. Jag klarade inte av att leva annars. Tyvärr så har det förstört så mycket både för andra och mig själv.
Om mitt liv ska ses som en bank så ligger mitt konto på stort minus! Sånt känns inte bra.
Nu sitter jag här hemma och har gråten i halsen! Ska gamla karln känna så? Måste livet vara så?
Att möta sin egen familj med fd hustrun i spetsen borde och är för de flesta en trevlig och angenäm sak. Idag var det verkligen inte så för mig, jag hade vånda inför det här i flera dagar i förväg. Jag har vånda inför julen! Snart har jag vånda inför allting!
Jag vet att jag har fått ny medicin som rör till det för mig och alla mina känslor men det hjälper mig ju inte att jag har denna kunskap.
Det gör så jävla ont!