En hel del år sedan

Åren rullar på och dem med oss!

Det här fotot måste vara från mitten av nittiotalet skulle jag tro. Ibland låter det som en skröna när man säger att man numera är en annan människa mot då.

I en sak är jag inte annorlunda mot då och det är min stora ensamhet som infaller med jämna mellanrum då och då. Särskilt nattetid eller framåt morgonen då den beryktade vargtimmen slår till. När jag var ung så trodde jag i min enfald att jag var ensam på jorden om att känna mig så. Idag vet jag bättre, massor med andra erfar samma känslor då o då och det är då som man stoppar i sig sömnmedel för att få sova bort från dessa tankar och framför allt känslor.

Alla känslor kommer och går ,de är aldrig riktigt lika . Samma med ångest,den kan variera sig oerhört mycket. Så är livet . Obehagligt men många gånger ofrånkomligt.
Det är bättre att försöka acceptera dessa känslor så långt det går, mycket svårt ibland när de blir för mäktiga. Då ska man försöka tala med någon som är närstående och förstående. Att kämpa ensam är inte bra och leder aldrig till att man kommer till rätta med sina känslor.
Ensam är inte stark! Gammalt och slitet uttryck som aldrig förlorar sin betydelse.
Att vara ensam mitt i sitt förhållande är bland det svåraste som finns och det har jag mångårig vana av. Destruktivt och förgörande för ens själ och leder ofta till att man som på bilden sitter med en massa konjak eller annat skit framför sig.
Allt för att uthärda den smärta som själen känner. P O Enqkvist har i dagarna utkommit med en ny bok där han tar upp sin historia och hur han blev en typisk alkoholist.
Han kan också berätta hur han för exakt sjutton år sedan bara la av med spriten och "blev en ny människa"! Då hade han åkt ut och in på olika behandlingshem utan annat resultat än att han fortsatte att dricka ännu värre efter varje behandling. Ett intressant faktum att läsa om.
De flesta jag har lärt känna som har lagt av för gott har berättat att inte förrän de gick igenom den totala krisen så kunde de komma ut på andra sidan och ta itu med sitt liv. Ofta hade man då förstört alla relationer till de nära och kära och var tvungna att försöka bygga upp detta igen. Ofta förlåter barn och de f.d partner man har levt med men ibland går inte detta och det är bara då att inse fakta. Då börjar den ytterst svåra vägen att kunna ta fatt i det nya livet för ens egen skull.

De flesta finner nya människor att på ett nytt plan börja bygga upp ett värdigt liv med men man ska komma ihåg från vilket läge man kommer från. Inte börja göra om samma fel som tidigare tex tycka synd om sig själv. Man ska istället vara glad och tacksam över att man har fått en ny chans till ett nytt liv . Det är mest synd om de som inte kan förlåta en för det man gjort , de som inte inser att man har slagit in på en ny väg i sitt liv. Alla med missbruk i sitt liv är ofta sköra individer och måste akta sig för de många fallgropar som ändå finns kvar.

Jag är ändå tacksam över att jag har fått ett lugnt liv nu med kanske inte så många som älskar mig men de som gör detta sätter jag mycket stort värde på!