Mormor Kerstin och morfar Bror!

Fick syn på det här fotot återigen i min digra samling på över 15000 digitala bilder!

Året är 1979-80 0ch vi är uppe i Umeå,Bror hade nyss blivit änkling och hans fd fru Kerstin flyttade upp till Umeå och de gjorde ett försök att bli tillsamanns igen.De hade skilt sig redan i början på femtiotalet när deras eget barn var 1 år. Här ser man min dotter Sofia sitta hos dem.

En bild vilken förmedlar en stunds historia i en familjs liv. Både mormor och morfar är borta sedan ett par år.Bägges slut blev jobbiga för alla parter med svår sjukdom på bägge sidor.Sjukdomar vilka var varandras kusiner, MS och Skellefteåsjukan.

Allt hade kunnat vara så annorlunda om de hade förmått att hålla sitt förnuft framme och handlat efter det. Ofta är vi människor oförnuftiga och låter våra känslor styra istället.

Själv har jag många gånger i mitt liv låtit mina känslor driva mig till sådant som inte har varit bra varken för mig själv eller mina familjer!

Det värsta är att både Bror o Kerstin liksom jag och många andra människor är produkter av vår egen barndom och vi har inte kunnat frigjort oss från denna negativa uppväxt.
Vi har fallit i samma grop som tidigare generationer med vissa ändringar. Inte kunnat tala med varandra på ett ärligt sätt.
Gömt undan sanningen och ljugit för oss själv i sökandet av vad vi tror är lyckan.

En lycka som faller ihop som ett korthus tillslut när sanningen pockar på.

Alla individer som växer upp utan bra anknytning till sina föräldrar har svårt att bemästra känslor till sina egna barn.När man inte har fått lära sig kärlek då blir livet besvärligt och man har tom. svårt att komma sina egna barn nära.Det är lättare att hålla distans och vilja ha lugn o ro och diciplin i tron att man gör det enda rätta.
Dessvärre har man i sina förhållanden också svårt att komma varandra nära på ett sunt sätt.

Det är då lätt att börja tex missbruka alkohol vilket jag själv har gjort i hela mitt vuxna liv.Fly från känslor.Fly från verkligheten.
I dagens Aftonblad har Marcus Birro en mycket bra artikel med intervjuer med olika andra alkoholister .Läs den här:Klicka här

Att hela sitt liv fly från sitt innersta slutar ofta med en mycket djup kris .Antingen tar man fatt i sitt liv då och förändrar sig annars går man under.Det här är mycket svårt för en utomstående att förstå.
Inte ens de egna barnen kan förstå hur det fungerar i mor eller fars liv när de flyr undan sitt ansvar på allehanda sätt.
Det är lätt att fördöma människor som inte lever upp till det ansvar de borde ha för sina barn men ofta kommer verkligheten ikapp. Man börjar kanske fundera över varför hon eller han gjorde si eller så.

Både Bror och Kerstin hade säkert många svåra stunder på samma sätt som jag har haft.Många tårar i smyg när ingen såg något.En förtvivlan så stark så man inte vet vart man ska vägen och då flyr man undan igen!
Numera flyr jag inte till Alkoholen , jag har varit nykter i flera år nu.En dag i taget gäller fortfarande för mig och det innebär att jag ogärna planerar något framöver.
Känner inget behov av detta , kanske en brist men det får vara så .
Min inre starka längtan efter att bli älskad och accepterad för den jag är finns med mig pga av min barndom. Denna längtan får jag lära mig att leva med och att den inte går att tillfredställa!

Drömde om min pappa i natt och jag vaknar med en svår känsla av sorg. Han talade aldrig med mig under hela sitt liv som en far till sin son.Aldrig! Jag lärde aldrig känna honom och mina drömmar är aldrig lyckliga när det gäller honom , lika lite som när min mor framträder i drömform.

Många förstår inte mig på den här punkten utan tycker att jag bara ska glömma dem och inse att de inte var några bra föräldrar. Så lätt är det inte tyvärr. De var trots allt mina föräldrar precis som Kerstin och Bror också var föräldrar vilka stötte bort sitt barn.
Bortstötta barn söker ofta en partner med liknande uppväxt.Det finns behov som som man tillsamanns tillfredställer.

Men det visar sig ofta inte hjälpa för innerst inne i en själv så finns saknaden kvar och det är den man måste inse att man inte kan leva genom någon annan med.
Det är en mycket svår väg att lära sig att leva ensam , ensamma är vi vare sig vi vill eller ej. Däremot ska man lära sig att finna någon att leva med och kunna dela livet med!