1978 -2008

Tänk vad trettio år rinner iväg fort, 1978 var ett år med stora omvälvningar i mitt liv.Flyttade till Visby och gifte mig med Elisabet och vår dotter Sofia föddes samma år.Gav upp en anställning efter 20 år på järn o stålverket i Nyby för en oviss framtid.I slutet av året så insåg vi att det inte fanns någon framtid för oss i Visby.Dyrt att leva där och inga fasta jobb. Det blev Malmö i december och fast jobb på systembolaget för mig och Elisabet fick fast jobb på ett av stadens sjukhus. Hyran sjönk med 600 kronor och likaså skatten.Maten låg ca 15 % lägre också och på den tiden kunde man göra fynd i Danmark ,den Danska kronan låg då på 75 öre mot den Svenska och det gav klirr i kassan när man åkte över på gratisbiljetter som de alltid delade ut på den tiden.
Jag räknade ut att vi tjänade ca 20.000 kronor på ett år genom att flytta till Malmö!Inte illa.
För mig kändes det som en befrielse att komma från Gotland med den instängdhet jag kände där.
Malmö var en trevlig stad på den tiden med mycket jobb inom olika sektorer.Kockums hade då ca 7.500 man anställda och det gav liv åt staden.Hamnen var full av fartyg vilka gick till Köpenhamn.Det var sällan några bråk med de som bodde i Rosengård,vi bodde själv där från början i flera år.Med tiden skulle staden förändras och vi flyttade tillslut till en bostadsrätt inom HSB,lugnet kom åter.Att utsättas för mordbrand tre gånger på kort tid uppe i Rosengård blev för mycket för vår familj.
Att bo nere på stan visade sig vara en lyckoträff,nära till jobbet och ändå lugnt trots innerstaden!
Men ack vad kostnaden för bostaden steg i höjden de första åren på 90-talet,räntorna bara steg o steg så vi var uppe i en hyra på 8.500 och det var långt mer än vad jag tjänade.Elisbet hade som tur var fått arbete på SJ och hon tjänade tidvis mycket bra så vi drog oss fram utan problem.Hon reste förstås mycket eftersom Malmöpersonalen hade Norrlandstågen på den tiden.Det blev Ånge och Gävle och massor med resor på Stockholm med hotellövernattingar för jämnan.
Det blev många ensamma kvällar hemmavid med barnen men hellre så än dålig ekonomi.Jag gick ner till sex timmars arbetsdag så det hankade sig fram ändå.

Nu sitter jag här som pensionär och kan inte fatta var tiden tog vägen,blir nästan tårögd när jag ser alla foton från denna tiden .Såg ett daghemsfoto med alla barnen som jag känner igen och då kommer det en stor klump i halsen.Det har gått så bra för alla mina barn och de är fem stycken så jag känner mig så glad över detta. I varje kull av så många syskon brukar det vara någon det går mindre bra för men så är det inte!
Sånt ska man känna tacksamhet över och det gör jag.Känner verkligen KÄRLEK till alla mina barn!



I trängseln utanför
Sen december ingen snö
Jag följer efter dig
genom kön

Du stryker fingrarna
lätt mot min kind

Och i ett ögonblick
då allt står still
så får jag en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
så får jag en chans att ge dig
allt det du aldrig haft
Men var för feg

Det finns ett enkelt svar
Du är varm när jag är kall
Du tar så lite plats
Jag tar allt

Jag trycker läpparna
lätt mot din hals

Jag frågar "gråter du?"
Du smakar salt

Du gav mig en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
Du gav mig att en chans att ge dig
allt det jag aldrig ger dig

Dom små små orden är svåra ord
Och de hårda orden är enkla ord
Jag fick chansen, du gav mig chansen
men nu är det för sent
Nu är det för sent