Tjänstemännen härjade fritt i Skandia U.P.A
Läs mer på Pontus
Egentligen borde man väl vara lojal med sin egen försörjning och låta bli att skriva den här krönikan.
Men ju mer jag läser och debatterar, desto mer övertygad blir jag om att åtalet mot fildelningssajten Pirate bay är en riktigt återvändsgränd.
Visst, att skicka upphovsrättsskyddat material mellan varandra, utan ersättning till rättighetsägaren är olagligt.
Men är det en smart väg för film- och skivbolag att gå att stämma skiten ur dem som gör det?
Det är det förstås inte.
Den absolut mest kraftfulla förändringen som kan hända är när ny teknik samverkar med ett inarbetat mänskligt beteende. I det här fallet att dela något som upplevs som gratis med andra, i utbyte mot att du får tillgång till en större mängd av något som också de tycker är gratis.
Det ökar resiliensen i den enskildes nätverk, för att prata modernt trendspråk. Bönder har delat speciellt motståndskraftiga plantor med varandra i tusentals år, för att bara ta ett mycket praktiskt exempel. Rent teoretiskt är det troligen olagligt under nuvarande upphovsrättslagar.
Upphovsrättslagarna är tätt knutna till en existerande distributionsteknik, där man kan kontrollera materialet och utifrån det har skapat en affärsmodell. En affärsmodell som tas för given, trots att den högst troligt bara är en historisk parentes.
På 1700-talet var barderna anställda av kungarna för att göra dem populära hos folket. Idag förväntas vi betala för en platsbit med musik, bild eller ljud.
En progressiv affärsman hade tolkat budskapet från konsumenterna som att det är dags att ändra den affärsmodellen. Det har inte rättighetsindustrin gjort på tio år, utan envist försökt att förbjuda fenomenet i stället.
Det är förstås hål i huvudet, och en farlig strategi.
Att man fått det politiska etablissemanget med sig så pass länge som man fått är obegripligt.
För vad konsumenterna säger är inte nödvändigtvis att alla filmer och alla musik ska vara gratis, även om aktörer som Antipiratbyrån gärna vill framställa det som så.
Pirate Bay har för övrigt visat att det absolut går att tjäna pengar på nedladdning via reklamintäkter på sajten. Något som ytterligare gör dem till skurkar, i den dramaturgi som man nu försöker måla upp. De är inte ens idealister.
Må så vara. Men det borde också stämma till eftertanke. Vilka försök har upphovsrättsägarna själva gjort för att skapa nya affärsmodeller? Testa betalningsviljan?
De som finns har på olika sätt utformats för att efterlikna cd-distributionen, och framför allt inte störa den. Varför är det heligt att man ska få ta hem låtarna på en skiva? Om mna nu absolut vill kontrollera sin musik, kanske man ska starta streamade betalkanaler?
Eller reklamfinanserade nedladdningstjänster? Det finns band som låtit fansen donera pengar direkt till dem. Band som låtit andra medier addera deras musik på toppen av sitt eget erbjudande (engelska kvällstidningar skickar ut singlar med tidningen).
Tv-kanaler experimenterar med webb-tv som visar samma reklam som broadcastsändningen. Som skräddarsyr reklamen.
Listan borde varit betydligt längre än så här.
Men tio års envist bevakande av en gammal distributionsmodell som objektivt sett kommer att vara på gränsen till omöjlig att bevaka.
Eller omvänt. Om man på laglig väg lyckas begränsa fildelningen, pekar allt på att man måste ta till rätt brutala metoder i form av övervakning av vår kommunikation.
Tro mig, det kommer inte att ta speciellt lång tid innan det politiska etablissemanget inser att man tar till grova medel för att beivra brott som kanske inte är totalt förödande för samhället.
Med all respekt för den tid och möda som krävs för att skriva en låt eller göra en amerikansk storfilm, så är det liksom inte hiv-vaccin vi talar om, när vi diskuterar vilka åtgärder vi är beredda att ta till för att försäkra oss om att någon är villig att investera tid och pengar för att ta fram produkten.
Det kommer politiker att inse.
Och man kommer också att förstå att mycket av den debatt som förs nu är direkt teknikfientlig. I grunden handlar det om att försöka styra teknisk innovation.
Det gynnar sällan samhället i stort.
Nu ska det också sägas att det sällan är en speciellt bra metod att till varje pris försöka hålla mjukvara till en distributionsform. Historiskt har den som ägnat sig åt det i stället för att försöka driva innovation i de nya distributionsformerna alltid marginaliserats.
Därför: Åtalet mot fildelare må uppfattas som juridiskt självklart idag.
Jag tror att vi kommer att skratta åt det om fem år.
Skiv- och filmbolag kan mycket väl komma att sörja det.
Men ju mer jag läser och debatterar, desto mer övertygad blir jag om att åtalet mot fildelningssajten Pirate bay är en riktigt återvändsgränd.
Visst, att skicka upphovsrättsskyddat material mellan varandra, utan ersättning till rättighetsägaren är olagligt.
Men är det en smart väg för film- och skivbolag att gå att stämma skiten ur dem som gör det?
Det är det förstås inte.
Den absolut mest kraftfulla förändringen som kan hända är när ny teknik samverkar med ett inarbetat mänskligt beteende. I det här fallet att dela något som upplevs som gratis med andra, i utbyte mot att du får tillgång till en större mängd av något som också de tycker är gratis.
Det ökar resiliensen i den enskildes nätverk, för att prata modernt trendspråk. Bönder har delat speciellt motståndskraftiga plantor med varandra i tusentals år, för att bara ta ett mycket praktiskt exempel. Rent teoretiskt är det troligen olagligt under nuvarande upphovsrättslagar.
Upphovsrättslagarna är tätt knutna till en existerande distributionsteknik, där man kan kontrollera materialet och utifrån det har skapat en affärsmodell. En affärsmodell som tas för given, trots att den högst troligt bara är en historisk parentes.
På 1700-talet var barderna anställda av kungarna för att göra dem populära hos folket. Idag förväntas vi betala för en platsbit med musik, bild eller ljud.
En progressiv affärsman hade tolkat budskapet från konsumenterna som att det är dags att ändra den affärsmodellen. Det har inte rättighetsindustrin gjort på tio år, utan envist försökt att förbjuda fenomenet i stället.
Det är förstås hål i huvudet, och en farlig strategi.
Att man fått det politiska etablissemanget med sig så pass länge som man fått är obegripligt.
För vad konsumenterna säger är inte nödvändigtvis att alla filmer och alla musik ska vara gratis, även om aktörer som Antipiratbyrån gärna vill framställa det som så.
Pirate Bay har för övrigt visat att det absolut går att tjäna pengar på nedladdning via reklamintäkter på sajten. Något som ytterligare gör dem till skurkar, i den dramaturgi som man nu försöker måla upp. De är inte ens idealister.
Må så vara. Men det borde också stämma till eftertanke. Vilka försök har upphovsrättsägarna själva gjort för att skapa nya affärsmodeller? Testa betalningsviljan?
De som finns har på olika sätt utformats för att efterlikna cd-distributionen, och framför allt inte störa den. Varför är det heligt att man ska få ta hem låtarna på en skiva? Om mna nu absolut vill kontrollera sin musik, kanske man ska starta streamade betalkanaler?
Eller reklamfinanserade nedladdningstjänster? Det finns band som låtit fansen donera pengar direkt till dem. Band som låtit andra medier addera deras musik på toppen av sitt eget erbjudande (engelska kvällstidningar skickar ut singlar med tidningen).
Tv-kanaler experimenterar med webb-tv som visar samma reklam som broadcastsändningen. Som skräddarsyr reklamen.
Listan borde varit betydligt längre än så här.
Men tio års envist bevakande av en gammal distributionsmodell som objektivt sett kommer att vara på gränsen till omöjlig att bevaka.
Eller omvänt. Om man på laglig väg lyckas begränsa fildelningen, pekar allt på att man måste ta till rätt brutala metoder i form av övervakning av vår kommunikation.
Tro mig, det kommer inte att ta speciellt lång tid innan det politiska etablissemanget inser att man tar till grova medel för att beivra brott som kanske inte är totalt förödande för samhället.
Med all respekt för den tid och möda som krävs för att skriva en låt eller göra en amerikansk storfilm, så är det liksom inte hiv-vaccin vi talar om, när vi diskuterar vilka åtgärder vi är beredda att ta till för att försäkra oss om att någon är villig att investera tid och pengar för att ta fram produkten.
Det kommer politiker att inse.
Och man kommer också att förstå att mycket av den debatt som förs nu är direkt teknikfientlig. I grunden handlar det om att försöka styra teknisk innovation.
Det gynnar sällan samhället i stort.
Nu ska det också sägas att det sällan är en speciellt bra metod att till varje pris försöka hålla mjukvara till en distributionsform. Historiskt har den som ägnat sig åt det i stället för att försöka driva innovation i de nya distributionsformerna alltid marginaliserats.
Därför: Åtalet mot fildelare må uppfattas som juridiskt självklart idag.
Jag tror att vi kommer att skratta åt det om fem år.
Skiv- och filmbolag kan mycket väl komma att sörja det.
Pontus Schultz
2008-02-05 kl 10:21
PS Pontus är chefred. på Veckans Affärer!
PS Pontus är chefred. på Veckans Affärer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar