Jag har fått en del svar och motfrågor angående bloggen om Gorz och gemensamt självmord.En del tycker naturligtvis att det är var och ens ensak vad man gör med sitt liv när man är gammal.Alla har påpekat att när man tex är ung och har barn så är det en dödssynd att ta sitt liv och på det sättet straffa sina barn. Sedan finns det de som av princip anser att vi aldrig ska gå händelserna i förväg.Oftast är det religiösa individer som tänker så.Vi vet att de stora religionerna förkastar självmord totalt.All form av sk dödshjälp är då utesluten.Hästen ,hunden ,katten osv kan man låta avlivas om den är svårt sjuk men inte en människa som lider lika mycket som ett sjukt djur.
Kan det vara rätt att vara så principfast?
I länder som USA där man till 80 % är religiösa så tar man livet av fångar, hur kan man försvara detta dödande som religiös?
Jag får inte denna ekvation att gå ihop!
Personligen är jag emot dödstraff men jag är inte emot varken självmord eller att få dö när man är obotligt sjuk och lider!
Skillnaden är att man får välja själv vad gäller den egna döden medan dödstraff är ett mord utfört av staten!
Självmord är ju dock oftast både tragiska ... och kan man fråga sig; Var de verkligen nödvändiga? Ska man se krasst på saken, så är de ju svåra att "förbjuda", för hur och vilka skulle sanktionerna vara?
SvaraRaderaVad gäller dödshjälp, så är det en svår fråga, där det mest "sympatiska" ligger i att det är okey - när alla andra vägar eller alternativ är uttömnda... Sen har vi en etisk debatt som måste tas, om huruvida eutanasi skulle kunna börja missbrukas, av skäl som att minska vårdkostnader eller liknande, innan möjligheten till dödshjälp kan tänkas ges stöd i svensk lagstiftning. Vi kommer nog dit, tror jag. men det är något som måste få ta den tid det tar..
Dödsstraffet är bara ett enda stort NO - NO! (således; Vidare kommentarer onödiga)