Jag har sökt något i hela mitt liv.Testat många saker som inte har varit så bra .
Ser många andra unga som går på samma väg,får ingen ro i sin själ.
Droger,mat,sex allt ska testas med risk att fastna i ett beroende som är svårt att ta sig ur.
Kan helt sanningsenligt säga att jag har lämnat allt detta bakom mig nu men som alla ser så har det tagit mig många år.
Ibland önskar jag att exemplets makt skulle lära andra att välja en bättre väg än den jag valde men det verkar hart när omöjligt att påverka andra .
Att de flesta ska behöva uppleva allt eländigt själv för att förstå är egentligen en dålig väg.
Många unga söker tex kärleken, att hitta någon som älskar dem men springer på den ena niten efter den andra.Söker sig till fel sorts partner hela tiden där det är dömt att misslyckas.
Missbrukare söker sig ofta till en partner med liknande problem och oftast så håller inte ett sånt förhållande särskilt länge eller utvecklas till ett hat o kärleksberoende förhållande som skadar ev. barn för resten av livet.Barnen blir produkter av föräldrarnas oförmåga att klara av livet på ett vettigt sätt .
Sen förs allt elände vidare till nästa generation tyvärr.
Det som är mest nedslående är att så många aldrig får insikt i hur deras liv krymper ner dem som människor hela tiden. Förmågan att tänka klart och kunna fatta bra beslut rivs hela tiden ner av känslomässig påverkan från tex sin eländiga barndom.
Mitt sökande är slut och jag känner tillförsikt med mitt liv.Glädje,lust,ork !
Tack Bosse för dina nya besök pà en av mina bloggar!
SvaraRaderaSà du känner dig färdig för nàgon sorts balansräkning / summering av dina livserfarenheter?
Man kanske skulle göra sà, dà och dà, även under yngre dagar. (Jag säger detta eftersom vi är ungefär jämgamla.) Det vore intressant att se skillnaden pà vilka ràd man kan ge när man är 20, 30, 40... Kanske alltid desamma?
Jag tror inte man kan lara sig av andras erfarenhet, aven om man redan som barn far hora skrackhistorier. Det ar nodvandigt for oss att forsoka oss pa det ena och det andra. Gransen drar vi sjalva, och var vi drar den beror nog i hog grad pa den uppfostran (gammaldags ord) vi fatt, men inte pa den erfarenhet vara foraldrar har. Jag tror inte heller att vi forandras sa mycket med aren. Utseendet andras naturligtvis, men innanfor, i vara tankar, ar vi anda alltid likadana. Vi gladjs over liknande saker, och vi sorjer over samma saker da vi ar 60 som da vi var 20. Tror jag, for jag ar inte uppe i 60 annu.
SvaraRaderaVisst utvecklas vi hela tiden, men det gar langsamt, och det beror endast pa oss sjalva, inte pa de andra.
Bra skrivet och vilken underbar bild!! :)
SvaraRadera