När man ska skriva om glädje så finns det ju massor med bilder som förstärker ens personliga minnen ur livets glädjeämnen nu får ju inte alla bilder rum här så jag hänvisar den intresserade att gå till min photobucket-adress!
Familjen ger ju de flesta människor stor glädje liksom vid kriser också stor olycka.När ett barn föds så känner man ju den allra största glädjen och jag har ju varit närvarande vid fyra flickors födsel.När det gäller min son så lärde jag känna honom när han var ca ett år gammal och då fick jag från första stund ha honom i mitt knä och mata honom.Detta var också en glädje som kommer inifrån och känns mycket bra att uppleva.
Första dottern som heter Alice var ju en speciell känsla,det var ju första gången och allting var så nytt.Det kändes närmast som ett under och man blir ju väldigt påverkad känslomässigt över detta.
Jag kommer ihåg varje födsel exakt in i detalj och det visar väl att denna lycka är på ett annat sätt än vad man kanske känner inför andra bra o fina saker i sitt liv.
När man var liten grabb så innebar ju lycka något annat tex när jag fick möta min farfar uppe i Boliden när han kom med tåget från Arboga! Minns än idag hur han kom där på gatan med sina två käppar och packning med sig. Hej du, sa jag och han log så vackert och sa åt mig :Är det lilla hejdu som möter mig?
Barn har andra referensramar på lycka och det finns ju massor med lyckokänslor från barndomen men de flesta hänger ihop med särskilt en snäll släkting nämligen min faster Ingeborg. Hon såg mig nästan som sin son och ville alltid mig väl,lagade mat som jag tyckte om och ville ha.Där kunde man få den kram som alla barn så gärna vill ha ,det var lycka!
Som sagt var när man kommer i tonåren blir ju lycka något lite annorlunda.Minns när jag var 15 år gammal och träffade Kerstin som var tre år äldre än jag ,förlovad och skulle gifta sig!
Hon bröt sin förlovning dagen efter att vi hade träffats och kysst varandra under ett par timmar ute i det fria.Jag kan minnas än idag så fin mun hon hade och så härligt det var att kyssa denna vackra flicka.När jag gick hem den kvällen så fanns det en ny känsla inom mig vilken jag aldrig hade känt tidigare i mitt liv.Gissa vad man kallar denna känsla? Javisst lycka.
Vi var ihop i åtta månader sedan.
När man sedan tvingas in i vuxenlivet så är det mycket som förändras i ens syn på vad lycka är.
Allting blir mer baserat på att arbeta och kunna försörja sin familj och livet kan te sig lite gråare än ungdomsåren.Ansvar kommer in men barnens framsteg är ju alltid till stor glädje.Jag har gamla inspelningar med Alice och Åsa där de sjunger för mig och dessa stunder av lycka glömmer man ju aldrig heller och det är ju så kul att dessa inspelningar finns kvar.
Sedan rullar livet på för de flesta och även mig.Längre fram mötte jag en kvinna som hette Ewa som kom att betyda mycket för mig och gav mig en ny lycka som jag inte hade upplevt sedan min ungdom.
Hon tillhörde en ung generation var alltså elva år yngre än jag.Hade ett annat synsätt på mångt o mycket och hon lärde mig frihet inom samlivet som jag inte hade varit van vid.Glömmer aldrig vår turne genom halva Sverige med tältet att bo i.Vi hade med oss en tidning som hette Gnistan som vi sålde på olika ställen.I Sandviken blev vi av med massor med tidningar, ja vi sålde slut och var så glada.Vi tittade på varandra och skrattade och kände oss sorglöst lyckliga.
Nu blev inte våra liv en fortsättning med barn och boende och en svår tid började för mig med få trevliga känslor.
De flesta går ju igenom såna perioder men kommer ut i den andra änden med förståndet och humöret i behåll, även jag.Under dessa perioder så träffade jag många fina o gulliga människor vilka jag kunde känna glädje och lycka tillsamanns med men som den oroliga själ jag är så ville jag vidare.
Åkte till Kina 1976 på en rundresa. Upplevde massor som jag aldrig glömmer,sjukhusbesök,stålverksbesök,varvsbesök,alla stora sevärdheter osv. Men lycka kände jag särskilt en gång uppe i en stad som hette Harbin. Vi fick se ett museum och de hade ett par unga mycket vackra damer som guider,de talade engelska. Jag gick bredvid en av dessa fantastiska flickor och vi tittade på varandra.Mycket blickar under rundvandringen.Sedan när jag skulle gå ut till bussen så kom hon fram till mig.Tog min hand och höll den hela tiden och tittade intensivt på mig.Vi talade lite och jag kände mig helt omtumlad.Ångrar än idag att jag inte lämnade mitt namn och adress till henne eller försökte få hennes. Tolken sa till mig sedan i bussen att jag hade fått varit med om något ovanligt, kvinnor i Kina gör egentligen inte så som hon hade gjort ,sa han och log!Jag minns vilken lycka jag erfor att gå där hand i hand med denna flicka!
Vi behöver lycka i våra liv för att må bra men det är ju inte alltid man kan uppleva detta.Ibland på våren kan jag uppleva lycka bara av att se barn leka i sandlådan eller att fåglarna kvittrar.
Ett långt äktenskap har jag haft som många gånger var mycket lyckligt men det verkar ibland som om allting måste förändras och det skedde också i detta förhållande,tyvärr måste jag tillägga!
Jag upplever små stunder av lycka nu för tiden också men den stora lyckan finns inte än i mitt liv och jag måste ju erkänna att jag är inte annorlunda mot andra,jag längtar efter att få uppleva detta snart. Får jag det månne??
Lycka till med mera lycka!
SvaraRaderaTrevlig stämming i bilderna :) Man trivs bra, ser jag.
SvaraRadera