Nykterhet är skönt och befriande!

Inatt så inträffar min ett och etthalvårsdag av nykterhet igen!Du läser rätt,det är ju inte första gången i mitt liv. En människa som har törsten inom sig från barnsben gör troligen stopp många gånger under sin levnad med intaget av alkohol. Redan när jag var ung så kom det såna ryck att jag sa och ville vara helnykter,kunde hälla ut i vasken ansenliga mängder alkohol av många sorter. Det var ofta ett sant nöje att se dessa drycker klucka ut i vasken. Nå, så gick det kanske ett år ibland mycket mindre så var man på det igen för det var ju trevligt med mat och fest.Grejen var ju den att efter ett tag så ökade mängden och ju oftare blev det ju också. Så där har mitt liv varit från det jag var 15 år gammal,ett faktum är ju att jag var ju bara 5 år gammal första gången jag var påverkad av portvin.En "snäll" faster bjöd mig både på ett och två glas! Många av oss som faller för alkoholens verkningar har ett tomrum inom oss som alkoholen fyller upp så att man känner sig som en "hel" människa! Livet blev alltid lättare att leva med lite alkohol i magen.Började faktiskt att gå på krogen redan som 15 åring.På den tiden så tog man in en macka,en sup o en starköl.Sedan blev det en grogg till kaffet sen fick man gå ut för de serverade inte mer.Sen kunde man gå in igen och ta samma sväng.Alla bara skrattade åt de dumma myndigheterna som hade bestämt det här. (Socialdemokraterna ofta) Man trodde att folk skulle hålla sig nyktra men verkligheten är ju alltid annorlunda mot hur byråkraterna bestämmer och vill tro att det ska fungera. Nå, längre fram i livet så började jag må dåligt av att dricka,fick svår ångest på nätterna och jag visste ju innerst inne vad det var som skapade det här men man vill inte säga det högt. Gick man till doktorn så ljög man alltid om dålig mage och Gud vet allt. En dag stötte jag på en dansk kvinnlig läkare som jag blev nästan förälskad i och hon visade stort intresse för mig också. Hon var den enda som verkligen tog min situation på allvar och tog blodprov på mig för att sedan när hon fick resultaten på bordet säga som det var:Du dricker för mycket Bosse! Hon krävde nykterhet av mig för att behandla mig! Men som så många andra törstiga så svek jag mig själv och även henne.Skrev ett brev till henne där jag avsade mig henne som min läkare, Så dum man kan vara!! Fy vad jag många gånger efteråt skämdes över mitt ruttna handlande.Hon var ju mån om mig och tyckte om mig och ville verkligen hjälpa mig och så säger jag nej och sticker iväg med svansen mellan benen. Så gör ofta människor med alkoholproblem tyvärr.De är så rädda att förlora sin allra käraste som är flaskan! Till slut för att göra en lång historia kort så brakade jag totalt ihop och ville inte leva längre.Skilsmässan från hustrun var klar sedan lång tid tillbaka och då tog jag mig samman och höll ut i fem år som nykter. Sen har det varit ett par korta återfall plus ett längre men nu sitter jag här med mitt nyktra år och gläder mig. Hade gärna velat "fira" det här ihop med mig en kär människa men så är inte livet funtat längre för mig så det är bara att foga sig och lära sig vara ensam. Allt kan bara bli bättre!!!