Livet kommer och livet går......I

I morgon är det åter dags att begrava en människa som jag känner väl sedan många år, min svärmor! När vi träffades 1978 så blev vi nog inte de bästa vänner på en gång, Kerstin var en kvinna med egna uppfattningar som var svåra att rubba.
Åren gick och hon började uppskatta mig , när hon var nere hos oss kunde hon lite försiktigt säga till mig när jag lagade mat till oss alla:"Bosse, jag märker att du har stor vana och du sköter ju det här väldigt bra"!
Sånt var jag ju inte van vid och då började jag förstå att hon sakta höll på att ändra mening om mig.Åren gick vidare och när hon ringde och dottern inte var hemma så talade vi två istället och det gick bättre och bättre. Vid vår skilsmässa så beklagade hon mig och sa att hon inte tyckte om det. Men jag sa som det var att det inte fanns någon återvändå så att hon skulle försöka förstå istället att det är något som kan hända alla människor .Jag och min hustru hade ju ändå varit gifta längre än vad hon själv hade varit,sa jag.Då bara hummade hon i andra änden på sitt vanliga sätt,lite kärvt.
Hon var ju från Lycksele med en besvärlig och fattig barndom och hon var verkligen präglad av sin uppväxt. Hon gjorde så gott hon kunde av sitt liv och var precis som oss andra en människa på gott och ont.
Ingen ska nog slå sig för bröstet och utnämna sig till expert på att leva,var och en gör väl förhoppningsvis sitt bästa av livet.
Nu är hennes liv slut och hon drabbades av MS ,vilket är en förfärlig sjukdom ,mot slutet av sitt liv.
Den 1 juni gifte sig vår son och då var det inte mycket kvar av henne men hon tog sig från Linköping till Gävle för att hon ville så gärna få vara med på sitt första barnbarns bröllopp.Hon klarade av detta och var mycket lycklig .
Må hon vila i frid!