Att behandla besvikelse....

Besvikelse är en svår sak för de flesta individer även jag.Man kan bli besviken över mycket i livet allt från att maten på krogen smakade skit till att man känner sig sviken av någon som står en nära.Vad gäller dålig mat på krogen då är det lättare för då kan man klaga på direkten men i andra fall kan det vara svårare. Under en livstid så går man igenom många stadier i sitt liv med glädje,förhoppningar,kärlek,barn samt besvikelser och sorg. Det hör till livet och jag tror inte att någon bara befinner sig i ett stadium hela livet. Att bara känna glädje vice versa sorg finns inte. Just idag känner jag grym besvikelse över två saker, av personliga skäl så kommer jag bara att tala allmänt om dessa svårigheter. Jag har inte egentligen någon del i det hela utan jag blir en åskådare som inte kan göra någonting annat än att känna dessa dåliga känslor i min själ. Ser hur människor ställer till det i sina liv helt i onödan. Onödan säger jag för om de hade tänkt till litet med det dom ändå har fått i förnuft så hade allt kunnat vara annorlunda.Vissa saker ska man inte göra för då sårar man andra och man har inte rätt att göra så,det straffar sig alltid. Men förnuftet har inte räckt till som det ser ut. Jag kan bara hoppas på ett uppvaknande och att allt kommer att gå bra. Det som just nu smärtar inom mig är när löften bara rasar som ett dåligt staket. Fick ett besked per mail och bokstäver kan göra mer ont än om man får höra en röst i telefonen berätta så att man kan uttrycka sin egen besvikelse och kunna ställa frågor som kan få svar på en gång. En människa är precis som allting annat i naturen någonting som sakta vittrar sönder av olika skäl. När man får för mycket negativt som gör ont så bryts man ner och ens känslor förändras sakta men säkert. Det som en gång var positivt vänder ibland sakta till något negativt. Sedan kommer ett nytt stadium av total likgiltighet då man inte bryr sig längre och då har man gått vidare till ett nytt stadium i sitt liv.Det kan bli negativt så att man känner sig bitter och förgrämd, hur många äldre känner sig inte så? Jag som har jobbat med missbrukare vet ju hur en del låser bitterheten inom sig och kommer inte ur den utan försjunker in i ett ännu större missbruk. Att inte hamna i den fållan ska man noga se till att inte göra.Det gäller att lära sig att älska sig själv då har man ett mycket bättre liv att se fram emot. Sagt och gjort, jag duger som jag är,jag är bra,jag har mycket att ge,det finns en framtid för mig också!