Eksjö. Mamman och hennes sambo åtalades i dag vid Eksjö tingsrätt, misstänkta för mord alternativt grov misshandel och grovt vållande till annans död. Pojken hade också fått utstå en rad andra grova brott under en månads tid innan han dog.
Det är en studie i ofattbar grymhet som åklagare Erik Handmark beskriver i åtalet mot den 30-åriga mamman och hennes 39-årige sambo. Allt utspelades i det torp som sambon hyrde i det lilla samhället i Nässjötrakten.
När TT i dag besökte torpet i Smålandsskogarna, där polisens avspärrningsband ännu hänger kvar, brann adventsstaken fortfarande i fönstret och ljusen i utegranen. En idyll som dolde en helt annan brutal verklighet.
Åklagaren är klart personligt berörd:
- Det går inte att vara oberörd när man utreder den här typen av brott. Här har förekommit grymheter och rent sadistiska inslag och därtill riktat mot ett försvarslöst förståndshandikappat barn, säger Handmark.
Åklagaren tror att pojken blivit mördad någon gång i mitten av januari. Då hade han plågats i en månads tid under tortyrliknande former. Han hade naken tillfogats stötar av elstängslet, misshandlats med vedträn och livremmar och vid flera tillfällen tvingats ut naken i snön. Paret har tvingat i honom sprit genom en tratt.
Kvinnan flyttade in i sambons torp i september. I början tycks det har fungerat bra, men i mitten av december hände något.
- Man får en bild av att pojkens skolgång under hösten fungerade bra. Men i december händer något som gör att paret är mera hemma och det konsumeras ganska mycket alkohol. Det finns mer tid för elände, säger Handmark.
Åklagaren bygger mycket av sin bevisning på mammans berättelser. Till en del anser han sig ha teknisk bevisning som styrker åtalet. Även skadorna i rättsläkarprotokollet stämmer i till delar med de berättelser mamman gett.
Paret anklagas också för brott mot griftefriden. De har svept in kroppen i en filt och några plastsäckar och låtit honom ligga i ladugården i cirka fem dagar. De lastade in honom i mannens bil i ett försök att göra sig av med honom i Östergötland. Det misslyckades av någon anledning och kroppen hamnade i ladan igen.
I slutet av januari borrade de med motorsåg upp ett hål i isen i Lovsjön, söder om Jönköping. Dagen därpå fördes kroppen dit och sänktes ned. I samband med häktningsförhandlingen föll mamman till föga och pekade ut dumpningsplatsen.
Sambon erkänner brott mot griftefriden och det grova falsklarmet i samband med att paret anmälde pojken försvunnen i Göteborg den 29 januari. Men i övrigt nekar båda till åklagarens anklagelser.
Kvinnan nekar eftersom hon anser sig blivit tvingad eller hotad av mannen.
- Mannen nekar eftersom han inte haft något uppsåt till brott. Han skyller på mamman. Enligt honom har det inte hänt så mycket, sade åklagaren.
Det här står att läsa i dagens SDS och det är så att man knappt orkar att läsa igenom det hela så ofattbart grymt är det!Vad gör man med dessa människor?
Spontant så måste man ju inse att deras känsloliv är ju helt kass, jämförbart med mentalsjukdom. Undrar mycket över vad de säger till varandra medan de utför en sådan handling.Vad säger de efteråt. Många säger att de är värda att dö, är de detta? nej, säger jag med eftertryck.Ingen är värd att dö vad de än gör. Ur min synpunkt är detta för lindrigt, de kommer ju från allting då.Nej, låt dem leva men sätt in dem på livstid.Då menar jag också livstid.De ska aldrig komma ut men de ska få jobba hårt i sitt fängelse med all skit som finns att göra.
Samtidigt ska de hjärntvätta dem så att de börjar fatta vad de har gjort med en försvarslös pojke. Det finns inte ett annat djur på vår jord som kan vara så rå och hänsynslös som människan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar