Många lider av dålig sömn i vårt land läser jag i tidningen, suck ja även jag.I natt har min sömn hackats upp av olika drömmar med en vakenperiod då o då. Gick och la mig vid ett men var vaken vid halv tre igen och så där håller pinan på.Nu är klockan halv sex och det är lika bra att stiga upp.Jag vet ju vad det är som stör min sömn och jag vet ju vad mina drömmar betyder för de är så enkla att tyda. Det som fick mig att till slut stiga upp var att jag vaknar av att jag gråter och då känns det inte bra att ligga kvar.Varför jag grät i sömnen? Jo ,jag återupplever tidigare händelser i mitt liv där jag faktiskt har gråtit. Svekdrömmar som är så verkliga så jag vet inte när jag vaknar vad som är sant eller falskt.Satt bredvid min hustru och hon sa ingenting men jag visste att hon skulle gå till en ny man och jag bara skvalade på.Det är så typiskt i mina drömmar liksom det var i min verklighet , hustrun sa ingenting för än det var "försent!
De flesta med dålig sömn vet nog egentligen orsaken om de tänker efter. Det är stress av något slag som ligger och pinar eller att man överhuvudtaget lever osunt på något vis. Alkohol är ju en erkänd sömnförstörare efter ett tag , många tycker sig sova bättre efter att ha druckit men de lurar sig själv. I verkligheten sover man en dålig sömn och med tilltagande bruk så börjar ångest att uppträda som stör ens sömn.
De vanliga råden är motion och låta bli kaffe o te, svalt mörkt rum osv. Allt sånt är nog bra men när man lider av stress så måste annat till, man måste börja rannsaka sig själv över vad det är som ligger och stör.
Nu finns det ju ibland saker i ens liv som är så svåra att påverka så man måste försöka att "glömma". Eller rättare sagt man måste acceptera den verklighet som är!
Göra det som går att göra för att sedan lägga det åt sidan som är opåverkbart.
Minnen av tvivelaktig karraktär ligger ju alltid kvar i ens hjärna och detta är ju svårare att påverka och det är såna minnen som återkommer i ens drömmar då hjärnan försöker att bearbeta dem. Människor som har varit med om olika kriser i sitt liv har ju alltid ett lager av minnen som ligger förankrade i hjärnans "bankvalv" så ibland behöver man hjälp av "bankdirektören" att öppna upp dvs kanske en psykolog eller en bra vän som är beredd att lyssna. För övrigt så förstår jag inte varför min nyförlovade fd hustru behåller mitt efternamn?För mig känns det faktiskt irriterande men det kanske löser sig automatiskt när hon väl gifter om sig? T.o.m. sånt kan störa ens sömn, löjligt eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar