Att börja städa i sitt yttre och inre!

Så här ser de nya bilderna ut i denna tavelram.Skönt att byta och få användning av denna fina ram som nu har stått i skåpet en längre tid.Börjar att städa undan i mitt yttre och inre för att det ska kännas bra.
Till slut så kommer nog nästan alla människor fram till att livet måste på något sätt gå vidare efter en brytning. Jag har ju börjat att få lite annat perspektiv på allting och har vevat livet fram och åter ett par gånger. Minns tex när jag satt i stålverket och grät och Raili P kom och satte sig bredvid mig och talade för första gången med mig på ett allvarligt och mycket bra sätt.Ska hälsa på henne i sommar nere i Skåne där hon lustigt nog har bosatt sig.Fick inbjudan från henne för ett tag sedan.Kul! Varför jag satt o grät där i stålverket 1977? Jo, där var det slut första gången i det som sen skulle bli ett äktenskap som varade över 25 år. Att vara efterklok är ju alltid lätt men det hade nog varit bäst för alla parter om det skulle ha förblivit slut redan där. Nåja, allt det här är ju snart en ganska ointressant historia men jag läste en bok idag av George Klein, där tar han upp detta med att ljuga.
"Ljug inte om det inte är nödvändigt" ! Han skriver : Det finns faktiskt människor som tror att de aldrig ljuger.De är ju naturligtvis de största lögnarna eftersom de ljuger för sig själva.
Självlögnen, säger han, är ett speciellt fall, en mycket komplicerad fråga.Kanske den värsta lögnen av alla eftersom den som ljuger då tappar kontakten med verkligheten.
Men så säger han att tänk om det är alldeles nödvändigt för just denne människa att ljuga för sin överlevnad? Annars kanske personen ifråga blir totalt mentalt sjuk eller inte orkar att fortsätta att leva. Hur ställer man sig då till denne lögnare?
Boken heter :"Skapelsens fullkomlighet och livets tragik"!
Läs den!