Känner nu flera stycken kvinnor i olika åldrar som har hög utbildning(civ.ekonom,civ.ing)
Arbetslösa och det finns f-b inga arbeten ens i närheten av Stockholm hur mycket man än söker. Vad är det för slöseri på resurser? Dessutom har man ju dragit på sig en massa studieskulder som samhället ska ha tillbaka.Den ena är ung den andra medelsålders , undrar vem som får jobb först?
Det nya "proletariatet" växer fram i vårt samhälle.De enda som tycks klara sig i alla väder är våra politiker av alla chateringar ,de får nya jobb hur lätt som helst och aldrig att de behöver gå tillbaka till sitt ursprungeliga yrke som det verkar.Har man dessutom suttit ett par perioder i riksdagen eller i Eu-parlamentet så har man ju en fet pension att leva av. Hörde på radion i morse att de stora pensionsbolagen en gång till sänker pensionsutbetalningen för sina kunder. För ca ett år sedan sänktes summan med nio procent och nu är det dags igen. Tänker ånyå på dessa akademiker som inte får arbete, de kan ju inte få någon pensionspoäng inbetald heller samt att de sent kom ut i arbetslivet. Vad får de för pension vid 65?
När man är ung så skiter man i dessa frågor men det kommer surt efter vill jag lova.Ett tu tre börjar man närma sig pension och lapparna från myndigheterna kommer med nedslående besked.
HUr kul är det att kanske få leva de sista trettio åren på en så låg nivå att man nätt o jämt har råd till billig mat? Att aldrig kunna gå på en konsert eller åka på semester?
Kan du tänka dig in i detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar