Man brukar säga att den som inte känner historien är dömd att upprepa den. Vissa verkar dock känna till historien men aktivt välja att blunda för den. Det finns idag en opinion, främst åt vänster, som väljer en apologetisk hållning till islamisters återkommande angrepp.
Nu då Hamas begått fruktansvärda dåd i Israel ska detta, enligt dom, sättas i relation till Israels historiska agerande. Konflikten mellan Israel och Palestina är komplex och ryms verkligen inte i den här texten, dock återkommer det mönster då stora delar av vänsteropinionen ger utrymme för islamistisk terror.
Blev Mellanöstern en tryggare plats när mullorna tog makten över Iran? Givetvis inte, som många vet är Irans regim världens största statliga sponsor av terrorism, inklusive deras stöd till Hamas. Under det sena 70-talet, tiden för den islamiska revolutionen så samarbetade de sekulära och vänstern med islamisterna för att störta kungadömet. Med facit i hand visade det sig vara det största misstaget dom kunde göra, och kort därefter utplånades dom.
Man hade önskat att den historielektionen lärt dagens sekulära och vänster att samarbete med islamister är dömt att misslyckas, men så är inte fallet och det blev vi ännu en gång påminda om efter Hamas vidriga attacker. Precis som i fallet med mullorna, så har dom inte det egna folkets bästa som intresse.
Det är otroligt att ens behöva påpeka det, då det är alltså en islamistisk fundamentalistisk terrorgrupp vars syfte är att utplåna Israel och i dess plats upprätta en shariastat. I motsats till vad en del personer på vänsterkanten verkar inbilla sig så kommer det alltså inte bli några prideparader eller intersektionella bokklubbar i en framtid då Hamas sitter vid makten. Det är viktigt att ha i åtanke att de, också liksom mullorna, inte för en frihetskamp; de för en maktkamp.
Ett palestinskt styre som vill folkets bästa hade kämpat för en framtid i samexistens med det israeliska folket, inte dess utplåning. De är utan tvekan det största hindret mot långvarig fred, och de som försöker ursäkta Hamas övergrepp med att poängtera olika israeliska regeringars historiska övertramp missar hela poängen; inget demokratiskt land hade accepterat dom som grannar, och så länge de har kontrollerar palestinsk mark så kan konflikten aldrig lösas. Det är orimligt att förvänta sig att något land överhuvudtaget ska acceptera ett grannskap med en väpnad grupp vars mål är att förinta ens befolkning.
Jag ser sociala mediaflöden som fylls med kommentarer som “free Palestine”, men vad betyder det i ett sammanhang där islamistiska terrorister begått terrordåd och mördat och våldtagit civila? Oavsett ens åsikt i frågan om Palestinas rätt till autonomi så bör det rimligen inte råda några tvivel om att Hamas vedervärdiga handlingar inte kan ursäktas eller försvaras under några omständigheter. Det tål att påpekas igen; Hamas för inte en frihetskamp, de för en maktkamp.
Dessutom, att å ena sidan stötta de iranska kvinnornas frihetskamp för att sedan påstå sig stötta det palestinska folket i det läge då en terrorgrupp finansierad av Irans regim utför attacker i Israel, är motsägelsefullt. Skulle det palestinska folket gynnas av att en iransk proxy startar krig mot Israel? Vad hände med israeliska kvinnors rättigheter att slippa islamistisk terror? De personer som instinktivt vill skjuta över ansvaret för attackerna på Israel verkar reagera tribalistiskt och känslomässigt; Israel anses tillhöra motståndarsidan och bör därför hållas ansvariga för alla attacker mot dom. Man riskerar att återigen bli ett verktyg i islamisters kamp för maktövertagande, trots att historien redan lärt oss vad konsekvenserna det innebär.
De senaste dagarnas flöden har återigen belyst vänsterns suicidala samarbete med islamister. Förhoppningsvis trillar poletten ner innan även dom hamnar i listan på islamismens offer. Förhoppningsvis slipper vi ännu en gång höra “vi såg det inte komma”.
Mosa Mazroui-Sebdani
Systemutvecklare baserad i Bryssel
.jpg)
