Debatten om när betyg ska sättas går återigen på högtryck . Detta tema är ständigt på tapeten sedan många år. Elevorganisationer har under årens lopp med sina vänstersynpunkter (ledningen har genom idogt arbete ofta hamnat hos olika vänsterfraktioner) kunnat styra bort från betyg. Kravet har ofta varit att skolan ska vara betygsfri.
Under de många år som socialdemokratin styrdes av riktiga arbetarledare så tilläts inte skolan att exprimentera med vare sig betyg eller innehåll. Man stod stadigt på jorden under alla dessa år. Men efter 1968 så hände det något. Studentrevolt och vänsteruppsving följde och socialdemokratin blev påverkad.
Dessutom hade man täta förbindelser med DDR och gillade deras skola.
Längre fram skaffade sig studenterna från -68 ett inflytande inom skolan som lärare och chefer, vissa kallar sig forskare. Skolan började sakta men säkert att förändras och eleverna skulle bestämma allt mer. Lärare sattes på undantag och deras utbildning försämrades i takt med att skolan också förändrades.
I många år så kom så stora sk reformer för skolan och inte ens lärarna hängde med till slut. Deras löner och villkor blev allt sämre.
När så olika mätningar började kunna konstatera hur elevernas kunskaper sjönk i jämförelse med andra länders elever då började det gå upp ett ljus för många politiker.
Om man jämför med ett land som Finland där man inte tillåter samma sorts skolpolitik utan har tagit det försiktigt med förändringar så kan man se att deras elever ligger högt i alla undersökningar med sitt kunnande.
När jag gick i skolan så hade vi betyg redan i första klass på vårterminen och som framgår av mina betyg ovan så fick vi betyg i alla klasser i folkskolan. När jag gått ut klass fyra så sökte jag till läroverket med de betyg jag fått av folkskoleläraren Hugo Johansson.
Med andra ord så var det nödvändigt att ha betyg i klass fyra!
Undrar ibland hur många timmar eleverna idag egentligen tillbringar i skolan, vi började dagen 08.20 och gick till ca 16.00 varje dag. Även lördagen!
Vad jag kunde konstatera var att innehållet i vår undervisning från det jag var 11 år fram till året då jag fyllde 15 var mycket mer avancerad än mina barns undervisning var i grundskolan på nittiotalet.
Hur det är idag vet jag inte men jag har mina farhågor att undervisningen idag inte har förbättrats.
När jag gick i skolan så fanns det inga sk "invandrarbarn" som inte kunde vårt språk och de som kom från hem med invandrade föräldrar talade svenska utan problem. Jag bodde på en ort med mycken stor befolkning från andra länder, vi var i lilla Torshälla en blandning med 37 olika nationers folk.
Jag har ju i Rosengård själv sett i mina barns skolor hur stor oreda det var med barn som inte förstod svenska liksom deras föräldrar som inte förstod varken de meddelanden som skolan skickade ut eller kunde vara med på olika möten om sina barn.
Jag är helt övertygad om att dessa förhållanden spelar stor roll i många skolors svårigheter idag också, kanske ännu mer än på nittiotalet.
Att skolan har svårigheter på vissa håll hänger ihop med allt annat problematiskt i samhället idag. Trångboddhet, arbetslöshet, narkotika, sjukdom, kriminalitet osv.
I USA eller England har man sedan så många år haft samma typ av problem och de har också en stor blandning av människor från hela världen med alla de svårigheter det för med sig. Man måste vara blind om man inte inser att det är svårt att få våra samhällen att fungera.
Invandrare och deras familjer hamnar ofta längst ner på samhällsstegen, de blir en en proletär klass för sig. Ofta lågavlönade i olika serviceyrken.
Det är ju bara att titta lite noga på vem det är som kör ens taxi eller städar på olika ställen m.m.
Så är det i USA, så är det i England, så är det i Holland osv.
När det gäller skolan så måste man tänka om och ge de elever som kommer hit från andra länder en annan undervisning än nuvarande. De måste få lära sig svenska med specialundervisning så att de har en chans att kunna tillgodogöra sig undervisning i andra ämnen senare.
Allt börjar i skolan och det bestämmer elevernas framtid.
.jpg)
