FARC- gerillans många pinade fångar har fått sin berättelse nu i form av en bok som Ingrid Betancourt nu givit ut. Hon satt fängslad i 2321 dagar mitt ute i djungeln under vidriga förhållanden.
Slutligen hamnade hon i ett KZ-läger med vakttorn och taggtråd.
Jag minns när min yngsta dotter gick med i Ung vänster alltså vänsterpartiets ungdomsförbund då.
Man vet ju aldrig vad de heter genom åren eftersom namnbyten sker lika ofta som man byter politik.
Nå , när hon kom hem och berättade att de samalde in pengar till FARC så opponerade jag mig därför att jag visste redan då att de var en ren terrorgrupp som kidnappade medborgare och utpressade staten i Columbia på pengar och annat.
Sedemera gick de över till att smuggla knark.
Vänsterpartiet och dess ungdomsförbund hade för lite mer än tio år sedan förbindelser med dessa gangsters och mig veterligen har de inte tagit avstånd från dem offentligt.
Hela vänsterpartiets historia från 1917 och framåt har kantats av förbindelser med terror och utrotningsorganisationer!
Idag vill de framställa sig som äppelkindade scouter och vill inte höra talas om sina fel.
Nå, hur är det idag? Inte vill de stödja Libyens kämpande folk mot diktatorn Kadaffi utan var en av de som såg till att Sveriges flyg bara ska få spana över Libyen. Nu vill de dessutom ta hem planen i juni!
Det är lika bra att de skickar blommor ner till Kadaffi på en gång ! Nöj er med detta , ni slipper att kyssa mördare på kinden som ni alltid gjorde med de Sovjetiska ledarna och deras knähundar!
http://www.svd.se/kultur/fangen-som-fick-nytt-liv_6127529.svd
lördag, april 30, 2011
Har hela LO-rörelsen gått ut skolan utan betyg?
"Att ungdomar hamnar utanför arbetsmarknaden beror inte på ingångslönerna i kollektivavtalen. I stället handlar det om att regeringens utbildningspolitik är undermålig."
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/lagre-loner-ger-inte-unga-jobb_6128267.svd
Hela fackföreningsrörelsen på arbetarsidan drämmer idag till med påståendet att det är regeringens fel att ungdomar går ut skolan utan betyg.
För det första så var det deras Statsminister Göran Persson och hans regering som tog ifrån staten bestämmderätten över skolan och la den helt och hållet i kommunernas armar. Kommuner där många gånger oskolade politiker ska ta beslut om ekonomi som berör skolan på ett förödande sätt. Dålig ekonomi sänker skolan på många orter medan kommuner med bra ekonomi kan satsa på allt från bättre lärare till en mer gedigen skola.
Nuvarande regering har från första arbetsdag försökt att förändra skolorna till det bättre men detta har mött stort motstånd från alla de som hyllar flumskolan från förr.
Vissa professorer som har skuld i nedmonteringen av kunskapsskolan går ut i vildsinta angrepp bla på de artiklar i DN av Zaremba och idiotförklarar honom. Det är ynkligt att se tex professor Liedmans spottloska mot Zaremba.
Ofta kommer sådana angrepp just från de vänsterprofessorer som har varit med om att skapa eländet i skolorna. Inte ett ord i deras svulstiga angrepp om varför Sveriges skolor i jämförelser med andra länders skolor uppvisar en stadig nedgång i kunskaper i en mängd ämnen.
Nu kommer så facket med samma kritik som de borgerliga framförde mot Göran Persson men de måste antingen vara blinda och döva när de påstår att det är regeringens fel att skolan är som den är. Om det hade funnits ett uns av hederlighet och att de lagt Goebbelspropagandan åt sidan så hade de naturligtvis också medgivit tidigare regerings ansvar för det uppkomna läget och öppnat sig för förändringar.
Ofta får man höra hårda attacker på landets friskolor, ofta med en lögn inbakad också.
Lögnen består av att utmåla alla friskolor som vinstmaskiner som för ut pengarna ur landet osv. Verkligheten har SKL publicerat och nästan alla friskolor drivs av eldsjälar som vill elevens bästa. Även de bolag med vinster har nöjda elever och föräldrar, de går ju där frivilligt eftersom de valt bort den dåliga kommunala skolan.
LO och delar av SAP måste lära sig att inse att ingen elev går på en friskola därför att de måste.
Till frågan om ungdomens löner så kan det aldrig vara rättvist att en oerfaren ungdom som måste läras upp på arbetsplatsen av de äldre ska ha samma lön som de.
Att hävda motsatsen uppvisar bara sin egen oerfarenhet av arbetsplatser!
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/lagre-loner-ger-inte-unga-jobb_6128267.svd
Hela fackföreningsrörelsen på arbetarsidan drämmer idag till med påståendet att det är regeringens fel att ungdomar går ut skolan utan betyg.
För det första så var det deras Statsminister Göran Persson och hans regering som tog ifrån staten bestämmderätten över skolan och la den helt och hållet i kommunernas armar. Kommuner där många gånger oskolade politiker ska ta beslut om ekonomi som berör skolan på ett förödande sätt. Dålig ekonomi sänker skolan på många orter medan kommuner med bra ekonomi kan satsa på allt från bättre lärare till en mer gedigen skola.
Nuvarande regering har från första arbetsdag försökt att förändra skolorna till det bättre men detta har mött stort motstånd från alla de som hyllar flumskolan från förr.
Vissa professorer som har skuld i nedmonteringen av kunskapsskolan går ut i vildsinta angrepp bla på de artiklar i DN av Zaremba och idiotförklarar honom. Det är ynkligt att se tex professor Liedmans spottloska mot Zaremba.
Ofta kommer sådana angrepp just från de vänsterprofessorer som har varit med om att skapa eländet i skolorna. Inte ett ord i deras svulstiga angrepp om varför Sveriges skolor i jämförelser med andra länders skolor uppvisar en stadig nedgång i kunskaper i en mängd ämnen.
Nu kommer så facket med samma kritik som de borgerliga framförde mot Göran Persson men de måste antingen vara blinda och döva när de påstår att det är regeringens fel att skolan är som den är. Om det hade funnits ett uns av hederlighet och att de lagt Goebbelspropagandan åt sidan så hade de naturligtvis också medgivit tidigare regerings ansvar för det uppkomna läget och öppnat sig för förändringar.
Ofta får man höra hårda attacker på landets friskolor, ofta med en lögn inbakad också.
Lögnen består av att utmåla alla friskolor som vinstmaskiner som för ut pengarna ur landet osv. Verkligheten har SKL publicerat och nästan alla friskolor drivs av eldsjälar som vill elevens bästa. Även de bolag med vinster har nöjda elever och föräldrar, de går ju där frivilligt eftersom de valt bort den dåliga kommunala skolan.
LO och delar av SAP måste lära sig att inse att ingen elev går på en friskola därför att de måste.
Till frågan om ungdomens löner så kan det aldrig vara rättvist att en oerfaren ungdom som måste läras upp på arbetsplatsen av de äldre ska ha samma lön som de.
Att hävda motsatsen uppvisar bara sin egen oerfarenhet av arbetsplatser!
fredag, april 29, 2011
Sverige har en ynklig opposition!
Söker på SAP:s sida lite nyheter, kollar vilka som sitter i partistyrelsen. Inget stämmer, sidan har inte uppdaterats sedan 2010. Det här rör sig om det största oppositionspartiet och de kan inte ens sköta om sin hemsida.
Inte kan de heller sköta om Sveriges utrikespolitik utan gick ut idag med att de vill att Sverige tar hem flygplanen från Libyen i juni.
Snacka om att Kadaffi hurrar idag och slickar sig om munnnen. Inte nog med att planen inte får användas som de ska, de får bara fotografera situationen så att de andra nationerna kan slå med vapen mot Kadaffis legosoldater.
Jojo, denna opposition fortsätter den traditionsenliga politiken sedan förr. Sverige ska inte blanda sig ,det kan andra göra.
Ingen känsla eller solidaritet med det kämpande folket i Libyen, samma sak upplevde jag när Vietnamkriget på sextiotalet skördade fruktansvärda offer.
Man stod där med sin insamlingsbössa och skramlade i ur och skur. Ledande sossar seglade förbi och av dem fick man inte ett rött öre. Inga namn på de insamlingslistor man hade med protester mot kriget. Ofta fick man en utskällning istället av dessa sossar. Ordet kommunistjävul tillhörde det vanliga.(kommunisterna var inte heller med i dessa insamlingar för FNL, de startade ett lotteri ihop med div sossar tex Birgitta Dahl för att få ihop pengar till en annan insamling där pengarna skulle delas mellan Syd och NordVietnam)
Idag uppvisar oppositionen samma attityd vad gäller Libyens folk. Måste det till en Palme för att vända på denna inställning såsom Palme lyckades i slutet av 1969?
Felet är bara att de som nu styr i partitoppen är inte av Palmes kaliber, de är lika fega som Sverigedemokraterna och deras nej till att hjälpa andra.
Inte kan de heller sköta om Sveriges utrikespolitik utan gick ut idag med att de vill att Sverige tar hem flygplanen från Libyen i juni.
Snacka om att Kadaffi hurrar idag och slickar sig om munnnen. Inte nog med att planen inte får användas som de ska, de får bara fotografera situationen så att de andra nationerna kan slå med vapen mot Kadaffis legosoldater.
Jojo, denna opposition fortsätter den traditionsenliga politiken sedan förr. Sverige ska inte blanda sig ,det kan andra göra.
Ingen känsla eller solidaritet med det kämpande folket i Libyen, samma sak upplevde jag när Vietnamkriget på sextiotalet skördade fruktansvärda offer.
Man stod där med sin insamlingsbössa och skramlade i ur och skur. Ledande sossar seglade förbi och av dem fick man inte ett rött öre. Inga namn på de insamlingslistor man hade med protester mot kriget. Ofta fick man en utskällning istället av dessa sossar. Ordet kommunistjävul tillhörde det vanliga.(kommunisterna var inte heller med i dessa insamlingar för FNL, de startade ett lotteri ihop med div sossar tex Birgitta Dahl för att få ihop pengar till en annan insamling där pengarna skulle delas mellan Syd och NordVietnam)
Idag uppvisar oppositionen samma attityd vad gäller Libyens folk. Måste det till en Palme för att vända på denna inställning såsom Palme lyckades i slutet av 1969?
Felet är bara att de som nu styr i partitoppen är inte av Palmes kaliber, de är lika fega som Sverigedemokraterna och deras nej till att hjälpa andra.
Nu vill somliga partier röja valhemligheten!
Hur kan jag påstå detta? Jo, S, V, MP, FP, och CP vill lagstifta att partierna måste redovisa vem som har skänkt pengar till partierna. EU kräver också detta !
Detta är ett intrång på våra mänskliga rättigheter att få behålla hemligheten omkring vilket parti vi sympatiserar med. Ingen som inte vill ska behöva redovisa detta offentligt.
Att hädanefter stå bakom en skärm när det är val blir ju meningslöst för den som skänkt pengar till ett visst parti och de ska redovisa detta. Aftonbladet kommer ju att snoka och skriva i sitt skandalblad.
Sverigedemokraterna är emot med argument som jag förstår från min tid som kommunist.
Om det kommer ut att Svensson har stött ett för tillfället misshagligt parti kan han åka ut ur facket eller mobbas ut från sin arbetsplats. Kanske inte få ett visum till vissa länder när det gäller att resa.
Vänsterpartiet gör som vanligt, glömmer bort sin historia. De om några borde vara mot detta förslag till lagstifning. Hur många av deras medlemmar och sympatisörer förr i tiden blev inte förföljda och till och med fängslade på falsk grund bara för sin partipolitiska uppfattning?
Det är så patetiskt att se alla dessa krumbukter från div. partier när det gäller denna fråga. Nu viker även M ner sig även om de "bara" avser att frivilligt redovisa gåvor över 20.000 kronor.
Principerna då?
Däremot är M , KD, och SD emot att lagstifta i denna fråga!
Detta är ett intrång på våra mänskliga rättigheter att få behålla hemligheten omkring vilket parti vi sympatiserar med. Ingen som inte vill ska behöva redovisa detta offentligt.
Att hädanefter stå bakom en skärm när det är val blir ju meningslöst för den som skänkt pengar till ett visst parti och de ska redovisa detta. Aftonbladet kommer ju att snoka och skriva i sitt skandalblad.
Sverigedemokraterna är emot med argument som jag förstår från min tid som kommunist.
Om det kommer ut att Svensson har stött ett för tillfället misshagligt parti kan han åka ut ur facket eller mobbas ut från sin arbetsplats. Kanske inte få ett visum till vissa länder när det gäller att resa.
Vänsterpartiet gör som vanligt, glömmer bort sin historia. De om några borde vara mot detta förslag till lagstifning. Hur många av deras medlemmar och sympatisörer förr i tiden blev inte förföljda och till och med fängslade på falsk grund bara för sin partipolitiska uppfattning?
Det är så patetiskt att se alla dessa krumbukter från div. partier när det gäller denna fråga. Nu viker även M ner sig även om de "bara" avser att frivilligt redovisa gåvor över 20.000 kronor.
Principerna då?
Däremot är M , KD, och SD emot att lagstifta i denna fråga!
torsdag, april 28, 2011
SAC-syndikalisterna bjuder in Leila Khaled till 1 maj!
Sådär, nu har SAC hamnat vid historiens avfallshög. Jag förutspådde det här för rätt så många år sedan när de kastade gatstenen nere i Malmö och skadade en kvinnlig ridande polis för resten av hennes liv. Jag var då medlem sedan totalt 16 år i denna fackliga rörelse och krävde att SAC skulle ta avstånd från denna simpla våldshandling.
Nej, de tog aldrig avstånd men jag blev däremot hotad med våld av en ledande medlem i Göteborg. Bespottad och utsatt för förtal. Det blev droppen när SAC:s hela kongress gick ut på Malmö stad och störde ett legalt partis möte.
Gick ur och sökte medlemskap i en annan fackförening.
Då sa jag att SAC skulle upphöra inom några få år som en hederlig fackförening för arbetande.
Så är det idag och när man nu tar steget att bjuda hit en terrorist till sitt förstamaj firande så är detta det logiska slutet för en frihetlig fackförening med anor från början av 1900-talet.
Det har varit sorgligt att följa SAC:s dödskamp via media men jag är inte förvånad.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Leila_Khaled
Nej, de tog aldrig avstånd men jag blev däremot hotad med våld av en ledande medlem i Göteborg. Bespottad och utsatt för förtal. Det blev droppen när SAC:s hela kongress gick ut på Malmö stad och störde ett legalt partis möte.
Gick ur och sökte medlemskap i en annan fackförening.
Då sa jag att SAC skulle upphöra inom några få år som en hederlig fackförening för arbetande.
Så är det idag och när man nu tar steget att bjuda hit en terrorist till sitt förstamaj firande så är detta det logiska slutet för en frihetlig fackförening med anor från början av 1900-talet.
Det har varit sorgligt att följa SAC:s dödskamp via media men jag är inte förvånad.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Leila_Khaled
Morbror är firad!
Med sång och hurrarop så firade vi morbror Holgers 98:årsdag . Han var så pigg och glad idag och kom verkligen i berättartagen med allt från hiskliga fortkörningar med både bil och MC till hur lätt det var att ta körkort när han var ung. Holger körde ett par gånger med sin farsa ,sedan var det dags att köra upp.
Några kvarter sen var det klart, bara man fick bilen att rulla så var det klart!
Jag var tyvärr den enda med "blodsband" som var där . Vi blev ändå en samling nära vänner som finns i hans liv.
Jag måste berömma den fina kvinnan från hemtjänsten som lagt ner så mycket arbete där hemma hos honom. Allt var så fint! G är en pärla!
Nu ställer vi in siktet på att han orkar till 99, det gäller att finnas där för honom!
Holger är en mycket fin man och så otroligt generös till sin läggning. Synd att min mor baktalade honom så kollossalt under åren !
Några kvarter sen var det klart, bara man fick bilen att rulla så var det klart!
Jag var tyvärr den enda med "blodsband" som var där . Vi blev ändå en samling nära vänner som finns i hans liv.
Jag måste berömma den fina kvinnan från hemtjänsten som lagt ner så mycket arbete där hemma hos honom. Allt var så fint! G är en pärla!
Nu ställer vi in siktet på att han orkar till 99, det gäller att finnas där för honom!
Holger är en mycket fin man och så otroligt generös till sin läggning. Synd att min mor baktalade honom så kollossalt under åren !
onsdag, april 27, 2011
Arbete åt alla och diverse arbetstider!
Villkoren idag skiljer sig rätt så mycket för en del av oss mot förr i tiden. Jag minns när gubbarna på jobbet började snacka om "förr i tiden" då lyssnade man lite förstrött på dem.
" Vi hade bara några dagars semester omkring midsommar" kunde de allra äldsta säga. Oj, sa man då , hade ni inte tre veckors betald semester som vi har nu! (1957)
Nej, nej , svarade de, vi hade inte ens betalt för våra lediga dagar. Vi skulle bara vara tacksamma!
Nåja, jag jobbade 48 timmar i veckan för 20 kronor och tyckte i början att jag hade det bra. Inget att gnälla över. Det tog lång tid innan 40-timmarsveckan var helt genomförd. Långt in på 60-talet faktiskt.Sossarna var lite långsamma i sina reformer och höll hårt på pengarna.
Så var det för övrigt med alla de reformer man genomfört. Ta exemplet kondomer,de fick inte säljas förrän mot slutet av trettiotalet. Då hade sossarna suttit länge vid makten och hunnit vara med och lagföra bla Hinke Bergegren till fängelse för att han propagerade för och lärde kvinnor barnbegränsning.
När jag hade små barn på 60-70 talet så fanns det inget "vabbande" för sjukt barn på det sätt som finns idag.
Man fick vara hemma max tre dagar, sedan skulle en "kommunanställd" syster i grå uniform komma hem och sköta om barnen så att man kunde gå till jobbet.
När så borgarna kom till makten första gången så slopade de detta tungrodda system och genomförde 60 sjukdagar om året per barn! Sossarna ute på fältet fick rena skrämselhickan över att de borgerliga kunde genomföra en sådan reform som de aldrig hade mäktat med under dessa år av makt!
Arbete åt alla har alltid varit en paroll som arbetarrörelsen fört fram. Tyvärr mest bara som ett slags "flugpapper" liksom så många andra paroller och löften. Det gäller ju att vinna val!
I ett modernt samhälle av vår typ borde det ju gå att komma lite närmare denna parolls innebörd men det verkar som om det går åt andra hållet. De som arbetar gör istället mycket övertid så att arbetsköparna inte behöver anställa fler. (Ungdomsarbetslöshet?)
Vi skulle behöva arbeta mindre tid och sätta fler i arbete för att kunna uppfylla parollen om "arbete åt alla"!
Drömmen är ju att moderniseringen skulle befria oss från tvånget att stupa på vårt arbete (mest kroppsarbetare).
Det är ju självklart att om man har ett arbete som är ens stora intresse (konst, forskning osv) så vill man ju inte gå hem för att samla frimärken eller att mata fåglarna som kungen sa igår apropå att han fyller 65.
I de flesta yrken så har man många olika arbetstider och jag vill nog påstå att jag har arbetat de flesta sorters tider. Det värsta jag någonsin har arbetat var sk vändskift. Man började 22.00-06.00, sedan hade man åtta timmars vila. Började alltså 14.00 samma dag och arbetade till 22.00, sedan hade man dessa åtta timmars vila för att sedan börja återigen klockan sex på morgonen och arbeta fram till 14.00. Ett och ett halvt dygns ledigt, sen började man igen på samma sätt. Så höll jag på i nio år allt medan barn föddes och egen villa byggdes plus politiska uppdrag. Hur man orkar sånt? Tja, som pensionär så kommer besvären som ett brev på posten.
När man arbetar så, då kommer också ens privatliv i kläm och det blir lätt slitningar med de närmaste. Man har inte ork att ta itu med uppkommande problem helt enkelt och söker de enkla lösningarna.
Sånt får man också sota för längre fram i livet!
Idag reagerar jag på samma sätt som "gubbarna" gjorde när jag var en ung man. Tycker ibland att Sverige har blivit ett gnällsamhälle av stora mått. De unga vill inte flytta dit där jobben finns tex (Norrland). Vissa jobb passar inte osv.
Är man arbetslös, så får man ta vad skit som helst tycker jag, oavsett vilken utbildning man har. Hellre gick jag på långvården (7 år) än att inte ha något jobb alls!
Slutligen så tycker jag att de små arbetsköparna ska få lättnader på alla sätt som gör att de vill anställa unga!
" Vi hade bara några dagars semester omkring midsommar" kunde de allra äldsta säga. Oj, sa man då , hade ni inte tre veckors betald semester som vi har nu! (1957)
Nej, nej , svarade de, vi hade inte ens betalt för våra lediga dagar. Vi skulle bara vara tacksamma!
Nåja, jag jobbade 48 timmar i veckan för 20 kronor och tyckte i början att jag hade det bra. Inget att gnälla över. Det tog lång tid innan 40-timmarsveckan var helt genomförd. Långt in på 60-talet faktiskt.Sossarna var lite långsamma i sina reformer och höll hårt på pengarna.
Så var det för övrigt med alla de reformer man genomfört. Ta exemplet kondomer,de fick inte säljas förrän mot slutet av trettiotalet. Då hade sossarna suttit länge vid makten och hunnit vara med och lagföra bla Hinke Bergegren till fängelse för att han propagerade för och lärde kvinnor barnbegränsning.
När jag hade små barn på 60-70 talet så fanns det inget "vabbande" för sjukt barn på det sätt som finns idag.
Man fick vara hemma max tre dagar, sedan skulle en "kommunanställd" syster i grå uniform komma hem och sköta om barnen så att man kunde gå till jobbet.
När så borgarna kom till makten första gången så slopade de detta tungrodda system och genomförde 60 sjukdagar om året per barn! Sossarna ute på fältet fick rena skrämselhickan över att de borgerliga kunde genomföra en sådan reform som de aldrig hade mäktat med under dessa år av makt!
Arbete åt alla har alltid varit en paroll som arbetarrörelsen fört fram. Tyvärr mest bara som ett slags "flugpapper" liksom så många andra paroller och löften. Det gäller ju att vinna val!
I ett modernt samhälle av vår typ borde det ju gå att komma lite närmare denna parolls innebörd men det verkar som om det går åt andra hållet. De som arbetar gör istället mycket övertid så att arbetsköparna inte behöver anställa fler. (Ungdomsarbetslöshet?)
Vi skulle behöva arbeta mindre tid och sätta fler i arbete för att kunna uppfylla parollen om "arbete åt alla"!
Drömmen är ju att moderniseringen skulle befria oss från tvånget att stupa på vårt arbete (mest kroppsarbetare).
Det är ju självklart att om man har ett arbete som är ens stora intresse (konst, forskning osv) så vill man ju inte gå hem för att samla frimärken eller att mata fåglarna som kungen sa igår apropå att han fyller 65.
I de flesta yrken så har man många olika arbetstider och jag vill nog påstå att jag har arbetat de flesta sorters tider. Det värsta jag någonsin har arbetat var sk vändskift. Man började 22.00-06.00, sedan hade man åtta timmars vila. Började alltså 14.00 samma dag och arbetade till 22.00, sedan hade man dessa åtta timmars vila för att sedan börja återigen klockan sex på morgonen och arbeta fram till 14.00. Ett och ett halvt dygns ledigt, sen började man igen på samma sätt. Så höll jag på i nio år allt medan barn föddes och egen villa byggdes plus politiska uppdrag. Hur man orkar sånt? Tja, som pensionär så kommer besvären som ett brev på posten.
När man arbetar så, då kommer också ens privatliv i kläm och det blir lätt slitningar med de närmaste. Man har inte ork att ta itu med uppkommande problem helt enkelt och söker de enkla lösningarna.
Sånt får man också sota för längre fram i livet!
Idag reagerar jag på samma sätt som "gubbarna" gjorde när jag var en ung man. Tycker ibland att Sverige har blivit ett gnällsamhälle av stora mått. De unga vill inte flytta dit där jobben finns tex (Norrland). Vissa jobb passar inte osv.
Är man arbetslös, så får man ta vad skit som helst tycker jag, oavsett vilken utbildning man har. Hellre gick jag på långvården (7 år) än att inte ha något jobb alls!
Slutligen så tycker jag att de små arbetsköparna ska få lättnader på alla sätt som gör att de vill anställa unga!
tisdag, april 26, 2011
Rätten till bistånd! ( Sossbidrag)
2 § Socialnämnden får ge bistånd utöver vad som följer av 1 § om det finns skäl för det.
Valfrihet?
Valfrihet tillhör en av den fria människans rättigheter. System som förnekar oss denna rättighet finns det inte många försvarare av , tack och lov.
Vi vill kunna gå till den affär vi vill utan pekpinnar och kunna köpa det vi vill ha. När Konsum höll på att utvidga sina sk "blåvita" varor så var det nog bara Konsumfantasterna som såg det som det goda i tillvaron.
När jag var i det Maoistiska Kina 1976, ja Mao levde fortfarande, så frågade jag en affärsman där varför de hade så mycket olika tvålar att välja på.
Jo, sa han, det beror på att vår typ av socialism hyllar friheten för kunden att få välja det den tycker om. Det finns ju så många olika dofter för en tvål, tillade han.
Vad han inte sa något om det var ju förstås enpartisystemet!
Vi vill ha valfrihet men på en punkt så får vi det aldrig och har aldrig fått det heller.
Vad jag menar med detta påstående ska du snart få veta!
Det har att göra med den produkt jag och du sitter framför oss just nu! Datorn! En PC som vi säger i dagligt tal.
MAC kan vi tänka bort för tillfället därför att det är en helt annan grej. (Penninggrej)
När du går och köper en PC-dator så finns ju sedan tidernas begynnelse Microsofts produkt och inget annat.
Från början så fanns bara deras egna produkter såsom Internet Explorer, Media Player, outlook osv. Tack vare både USA:s domstolar och EU så tvingades Microsoft till reträtt.
Jag har ju aldrig bett om att få deras system i min dator när jag köper en sådan, det fördyrar dessutom datorn.
Finns inte en chans att få en dator fri från deras varor. Varför nöjer sig allmänheten med detta tillstånd av total ofrihet? Inte fan gör man detta när man ska köpa en bil. Tänk bara tanken att det skulle bara finnas Volvo att köpa?
Så är det ju när man köper en dator!
Visst kan du gå till en Mac-store men de flesta har inte råd med deras synnerligen dyra varor. Allt hos dem kostar stora pengar!
Mac är kusin till det fria systemet Linux men sannerligen så använder de samma snåla affärspolitik som Bill Gates gör. För mig är Mac aldrig ett möjligt val därför att jag vet att mina pengar inte räcker till. Dessutom ogillar jag all form av monopol!
Jag har en gång köpt en dator med Ubuntu som system. När jag fick hem datorn så såg jag att killen som sålt den hade tagit bort Vista och själv kört över denna med Ubuntu så det var ju inte fabriken som hade fixat det hela. Jag hade ju kunnat göra detta själv.
När jag köper en dator nu med windows 7 så har disken alltid stort utrymme och det finns ingen anledning att ta bort 7:an. Nej jag lägger in en Ubuntu på den andra halvan så kan jag dra nytta av bägge systemen.
Ubuntu gör dessutom att jag kan föra över bilder,videos,musik osv från Windows.I Linux så fungerar det så att man kan "titta" in i det andra systemet och ibland faktiskt kunna rädda över bilder.
Jo, om en dator med windows har totalt pajat så brukar jag med en gång lägga i en Ubuntu och på det sättet kunna rädda grejor.
Jag räddade på det sättet för ett tag sedan massor med bilder och videos på barn till en familj där man inte hade bränt något till en dvd. Gissa om de blev lyckliga!
Tacka vet jag frihet att själv få välja allt från hustru till annat trevligt eller mer allvarligt! Inte tusan ska någon annan göra sånt åt mig!
Vi vill kunna gå till den affär vi vill utan pekpinnar och kunna köpa det vi vill ha. När Konsum höll på att utvidga sina sk "blåvita" varor så var det nog bara Konsumfantasterna som såg det som det goda i tillvaron.
När jag var i det Maoistiska Kina 1976, ja Mao levde fortfarande, så frågade jag en affärsman där varför de hade så mycket olika tvålar att välja på.
Jo, sa han, det beror på att vår typ av socialism hyllar friheten för kunden att få välja det den tycker om. Det finns ju så många olika dofter för en tvål, tillade han.
Vad han inte sa något om det var ju förstås enpartisystemet!
Vi vill ha valfrihet men på en punkt så får vi det aldrig och har aldrig fått det heller.
Vad jag menar med detta påstående ska du snart få veta!
Det har att göra med den produkt jag och du sitter framför oss just nu! Datorn! En PC som vi säger i dagligt tal.
MAC kan vi tänka bort för tillfället därför att det är en helt annan grej. (Penninggrej)
När du går och köper en PC-dator så finns ju sedan tidernas begynnelse Microsofts produkt och inget annat.
Från början så fanns bara deras egna produkter såsom Internet Explorer, Media Player, outlook osv. Tack vare både USA:s domstolar och EU så tvingades Microsoft till reträtt.
Jag har ju aldrig bett om att få deras system i min dator när jag köper en sådan, det fördyrar dessutom datorn.
Finns inte en chans att få en dator fri från deras varor. Varför nöjer sig allmänheten med detta tillstånd av total ofrihet? Inte fan gör man detta när man ska köpa en bil. Tänk bara tanken att det skulle bara finnas Volvo att köpa?
Så är det ju när man köper en dator!
Visst kan du gå till en Mac-store men de flesta har inte råd med deras synnerligen dyra varor. Allt hos dem kostar stora pengar!
Mac är kusin till det fria systemet Linux men sannerligen så använder de samma snåla affärspolitik som Bill Gates gör. För mig är Mac aldrig ett möjligt val därför att jag vet att mina pengar inte räcker till. Dessutom ogillar jag all form av monopol!
Jag har en gång köpt en dator med Ubuntu som system. När jag fick hem datorn så såg jag att killen som sålt den hade tagit bort Vista och själv kört över denna med Ubuntu så det var ju inte fabriken som hade fixat det hela. Jag hade ju kunnat göra detta själv.
När jag köper en dator nu med windows 7 så har disken alltid stort utrymme och det finns ingen anledning att ta bort 7:an. Nej jag lägger in en Ubuntu på den andra halvan så kan jag dra nytta av bägge systemen.
Ubuntu gör dessutom att jag kan föra över bilder,videos,musik osv från Windows.I Linux så fungerar det så att man kan "titta" in i det andra systemet och ibland faktiskt kunna rädda över bilder.
Jo, om en dator med windows har totalt pajat så brukar jag med en gång lägga i en Ubuntu och på det sättet kunna rädda grejor.
Jag räddade på det sättet för ett tag sedan massor med bilder och videos på barn till en familj där man inte hade bränt något till en dvd. Gissa om de blev lyckliga!
Tacka vet jag frihet att själv få välja allt från hustru till annat trevligt eller mer allvarligt! Inte tusan ska någon annan göra sånt åt mig!
måndag, april 25, 2011
Löjliga huliganer!
Matchen kommer att brytas. Det beror till stor del på att en domare är skadad på grund av knallskott. Han ska uppsöka läkare senare. Det är även fara för fortsatt personsäkerhet. Därför har vi tagit beslutet att bryta matchen på grund av arbetsmiljön som bland annat domarna har, säger matchdelegaten Lars Wilhelmsson i Canal Plus. Matchen mellan AIK och Syrianska fick brytas pga idioterna på läktaren. Se på bilden hur halvvuxna män som inte har kommit ur barnstadiet uppför sig. Domaren kanske får hörselskador för resten av livet men apskocken på läktaren bryr sig inte. Jag måste erkänna att jag känner förakt för dessa individer! För mig är de varelser från en annan planet!
Malmö del 2
Idag när jag slog upp Malmös bägge tidningar så möts jag återigen av rubriker om stök, rån, brand osv.
Jag minns då hur jag utsattes för ett rånförsök en kväll just vid Folkets Park där tidningarna idag skriver om stök.
Två killar dyker upp ur mörkret och dyker på mig och vill ha min plånbok. Ja, de bad "snällt" att jag skulle ge dem denna ! Trodde nog att de skrämt mig så till den milda grad att jag frivilligt skulle lämna över den. Nu var jag på den tiden lite "stöddig" och sa bara helt kort åt dem att här ska det inte bli någon plånbok samtidigt som jag la på en våldsam rallarsving mot den ena. Vad jag inte visste var att den andra redan då tagit upp en burk med tårgasspray och sprutade rakt in mellan mina glasögon.
Sen sprang de !
Jag kan säga som så att tårgas rakt in i ögonen är fruktansvärt smärtsamt. Lyckades ta mig ner till korvkiosken på Amiralsgatan och fick där hjälp att skölja mina ögon.
När jag läser om stöket i Malmö så minns man vad man själv råkat ut för därnere. Stan är rena rama träsket idag av kriminalitet.
I USA genomgick man samma utveckling i många städer av kriminalitet och tyvärr har den bitit sig fast så verkar det som om den stannar för evigt också med knarkhandel,svartklubbar osv.
Det ser dystert ut för Malmö!
Jag minns då hur jag utsattes för ett rånförsök en kväll just vid Folkets Park där tidningarna idag skriver om stök.
Två killar dyker upp ur mörkret och dyker på mig och vill ha min plånbok. Ja, de bad "snällt" att jag skulle ge dem denna ! Trodde nog att de skrämt mig så till den milda grad att jag frivilligt skulle lämna över den. Nu var jag på den tiden lite "stöddig" och sa bara helt kort åt dem att här ska det inte bli någon plånbok samtidigt som jag la på en våldsam rallarsving mot den ena. Vad jag inte visste var att den andra redan då tagit upp en burk med tårgasspray och sprutade rakt in mellan mina glasögon.
Sen sprang de !
Jag kan säga som så att tårgas rakt in i ögonen är fruktansvärt smärtsamt. Lyckades ta mig ner till korvkiosken på Amiralsgatan och fick där hjälp att skölja mina ögon.
När jag läser om stöket i Malmö så minns man vad man själv råkat ut för därnere. Stan är rena rama träsket idag av kriminalitet.
I USA genomgick man samma utveckling i många städer av kriminalitet och tyvärr har den bitit sig fast så verkar det som om den stannar för evigt också med knarkhandel,svartklubbar osv.
Det ser dystert ut för Malmö!
söndag, april 24, 2011
Därför älskar jag inte Malmö!
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1450030/De-jagades-fran-Triangeln.html Ja, nu när du har läst denna artikel så kanske du förstår lite mer av vad jag skriver om mina Malmöår. (1978-2004)
Jag kom att avsky staden och kände mig otrygg i den. Allt började de första åren i Rosengård med bränder och allmänt otrevliga människor. Jobbet på ett av stadens värsta systembolag gjorde ju inte livet lättare. Kunder som spottade på mig eller förföljde mig efter jobbets slut bara för att jag hade nekat dem mer sprit eftersom de var berusade när de ville handla av mig.
De sista tre åren av mitt yrkesverksamma liv på ett av stadens härbergen förskönade inte heller mitt liv. När man lär känna Malmös alla utslagna knarkare och alkoholister så går man ju inte fri på stan hur som helst.
Därför är det oändligt skönt att bo i Stockholm och slippa dessa påträngande människor.
Politiskt är stan också en otrevlig stad med starka motsättningar mellan de olika grupperingarna. Vänstern inom V och S är extrem vilket visade sig bla i den demonstration mot Israels tennismatch som hölls i staden med stora upplopp och våld mot allt och alla.
Sedan har vi många hatfyllda muslimer som förföljer stadens judar med hot och fula tillrop.
Sverigedemokraterna har stora väljarskaror i staden vilket också sätter prägel på debatten.
All skottlossning är numera välkänd över hela Sverige. När man tittar på sydsvenskans karta över alla skottlossningar i staden så inser man ju att något gått fel i Malmö.
Bränderna i Rosengård sedan alla år är ju också att kapitel för sig. Själv var jag med om tre mordbränder i det hus jag bodde i samt att vårat fina daghem brändes ner. Skolan bredvid brändes också ner!
År ut och år in pågår denna soppa och dessa smågangsters som förpestar luften för många Malmöbor får gå ostörda för myndigheterna.
Paret från Triangelstationen är bara ett exempel bland så många andra som kommer att bli otrygga i sitt boende.
De som inte ens med tång vågar ta i problemet med den för stora andelen invandrare i Malmö kommer heller aldrig att kunna finna några lösningar för dessa människor. Med denna undfallenhet inför arbetslöshet,socialbidrag,utslagning,kriminalitet m.m så överlåter man till extrema partier att fortsätta att växa!
Ska Malmö till slut bli den stad där extremrörelsen tar över makten?
Jag kom att avsky staden och kände mig otrygg i den. Allt började de första åren i Rosengård med bränder och allmänt otrevliga människor. Jobbet på ett av stadens värsta systembolag gjorde ju inte livet lättare. Kunder som spottade på mig eller förföljde mig efter jobbets slut bara för att jag hade nekat dem mer sprit eftersom de var berusade när de ville handla av mig.
De sista tre åren av mitt yrkesverksamma liv på ett av stadens härbergen förskönade inte heller mitt liv. När man lär känna Malmös alla utslagna knarkare och alkoholister så går man ju inte fri på stan hur som helst.
Därför är det oändligt skönt att bo i Stockholm och slippa dessa påträngande människor.
Politiskt är stan också en otrevlig stad med starka motsättningar mellan de olika grupperingarna. Vänstern inom V och S är extrem vilket visade sig bla i den demonstration mot Israels tennismatch som hölls i staden med stora upplopp och våld mot allt och alla.
Sedan har vi många hatfyllda muslimer som förföljer stadens judar med hot och fula tillrop.
Sverigedemokraterna har stora väljarskaror i staden vilket också sätter prägel på debatten.
All skottlossning är numera välkänd över hela Sverige. När man tittar på sydsvenskans karta över alla skottlossningar i staden så inser man ju att något gått fel i Malmö.
Bränderna i Rosengård sedan alla år är ju också att kapitel för sig. Själv var jag med om tre mordbränder i det hus jag bodde i samt att vårat fina daghem brändes ner. Skolan bredvid brändes också ner!
År ut och år in pågår denna soppa och dessa smågangsters som förpestar luften för många Malmöbor får gå ostörda för myndigheterna.
Paret från Triangelstationen är bara ett exempel bland så många andra som kommer att bli otrygga i sitt boende.
De som inte ens med tång vågar ta i problemet med den för stora andelen invandrare i Malmö kommer heller aldrig att kunna finna några lösningar för dessa människor. Med denna undfallenhet inför arbetslöshet,socialbidrag,utslagning,kriminalitet m.m så överlåter man till extrema partier att fortsätta att växa!
Ska Malmö till slut bli den stad där extremrörelsen tar över makten?
lördag, april 23, 2011
Insyn i hjärnan hos en alkoholist!
Allt började med en dröm på morgonen som verkligen kändes som den var tagen ur livet. Jag drack vin så jag blev yr i huvudet och fick lägga mig. Vaknade av att jag trodde det var sant och kände mig "törstig" på kallt vin till frukost. Vaknade till ordentligt och insåg att allt hade utspelats i drömmens värld.
Alkoholdrömmar dyker upp någon gång då och då med långa mellanrum. Händelser från förr sitter lagrade i hjärnan och liksom allt annat så kan ju dessa inlagringar också dyka upp.
Åkte hem till min morbror (som f.ö. fyller 98 på torsdag) och hade med mig god mat som han gillar. Kräftsallad och tvenne Ramlösa citron.
Då tittade han med lite besvikelse i ögonen på mig och sa: tänk om jag skulle dricka mousserande vin, jag har ju en flaska i kylen!
Jag vet ju att han har svurit på att aldrig dricka alkohol när jag är närvarande, ett löfte som han tog mot min vilja. Han får gärna för mig dricka alkohol , bara jag slipper men han vill inte göra detta med tanke på min historia bakåt.
I sådana ögonblick kan jag känna ett styng i hjärtat att min person får andra att tänka så. Många är de gånger jag råkat ut att de som känner mig får något konstigt i blicken när det kommer alkohol på tapeten. De får en lätt orolig blick och talar lite forserat!
Idag så undviker jag många fester där jag vet att det dricks både snaps och vin-öl, jag stannar hemma och väljer min ensamhet.
Idag var jag tvungen att hoppa av mitt i Stockholm för att hämta biljetter och passerade då massor med krogar där det var knökfullt med speciellt unga människor. Sorlet och skratten steg upp mot den blå himlen och jag hastade på för det kändes underligt inom mig.
Jag vet att påskafton är en stor festdag för de flesta, förr festade jag också denna helg. Minnen väcks till liv och då faller det ner svarta tankar i mitt huvud, känner ett kort tag lite avundsjuka.
Skyndar på och hämtar mina biljetter och fort ner i tunnelbanan för att komma hem. Fixar inte att vistas längre i skrattens värld där paren sitter och hänger på varandra med glada ögon och pussande munnar och glasen i händerna!
Hem till tryggheten i min bostad där jag kan ta ett glas med hallonsaft. Skål!
Alkoholdrömmar dyker upp någon gång då och då med långa mellanrum. Händelser från förr sitter lagrade i hjärnan och liksom allt annat så kan ju dessa inlagringar också dyka upp.
Åkte hem till min morbror (som f.ö. fyller 98 på torsdag) och hade med mig god mat som han gillar. Kräftsallad och tvenne Ramlösa citron.
Då tittade han med lite besvikelse i ögonen på mig och sa: tänk om jag skulle dricka mousserande vin, jag har ju en flaska i kylen!
Jag vet ju att han har svurit på att aldrig dricka alkohol när jag är närvarande, ett löfte som han tog mot min vilja. Han får gärna för mig dricka alkohol , bara jag slipper men han vill inte göra detta med tanke på min historia bakåt.
I sådana ögonblick kan jag känna ett styng i hjärtat att min person får andra att tänka så. Många är de gånger jag råkat ut att de som känner mig får något konstigt i blicken när det kommer alkohol på tapeten. De får en lätt orolig blick och talar lite forserat!
Idag så undviker jag många fester där jag vet att det dricks både snaps och vin-öl, jag stannar hemma och väljer min ensamhet.
Idag var jag tvungen att hoppa av mitt i Stockholm för att hämta biljetter och passerade då massor med krogar där det var knökfullt med speciellt unga människor. Sorlet och skratten steg upp mot den blå himlen och jag hastade på för det kändes underligt inom mig.
Jag vet att påskafton är en stor festdag för de flesta, förr festade jag också denna helg. Minnen väcks till liv och då faller det ner svarta tankar i mitt huvud, känner ett kort tag lite avundsjuka.
Skyndar på och hämtar mina biljetter och fort ner i tunnelbanan för att komma hem. Fixar inte att vistas längre i skrattens värld där paren sitter och hänger på varandra med glada ögon och pussande munnar och glasen i händerna!
Hem till tryggheten i min bostad där jag kan ta ett glas med hallonsaft. Skål!
Landet lagom!
I början på trettiotalet nedrustade Sverige under den socialdemokratiska regeringen. Hitler kom till makten 1933-34 och påbörjade en stor upprustning av Tyskland. 1937-38 stod det klart för Europas folk att Tyskland under nationalsocialismen var ett land som inte ville fred och 1939 började andra världskriget. Sverige uttalade sig och tog inte ställning eftersom vi var neutrala. När så Tyskland angrep Danmark och Norge i april 1940 så hade Sverige inget försvar i praktiken. De soldater som skickades ner till Skåne hade inte ens kulor till sina fåtal gevär osv.
Per-Albin Hansson gick som statsminister ut i radion och ljög inför svenska folket att läget var gott.
Sedan visade sig "neutraliteten" i praktiken att man hjälpte Tyskland på många sätt de första åren av kriget. Trupptransporter per järnväg av stora mått genomfördes av Tyskland från Trelleborg upp till det ockuperade Narvik.
Järnmalm och kullager hjälpte det krigförande Nazilandet att tillverka vapen.
Sverige hade nedrustat sitt försvar så landet hade inget att sätta emot utan tvingades att lyda Tyskland. Landet lagom hade växt fram och så fortsätter det in i denna dag. Nato var vi aldrig med i mer än bakom hemliga dörrar, Erlander och andra ledande sossar vågade inte inför sitt folk berätta sanningen omkring det stora samarbetet mellan NATO och Sverige.
Idag upppvisar vi samma slag av politik med våra flygplan nere i Libyen.
Vi spanar genom att ta fotografier av vad som händer på marken. Svenska flygare ser hur Kadaffis soldater angriper civila men får inte göra något tack vare att sossarna krävde sådana regler av vår regering för att ställa upp på avtalet.
Gammal god feg sossepolitik som tyvärr inte moderaterna ens tog strid mot.
Läs Mikael Holmströms artikel här och tänk efter två gånger över vad han skriver:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bara-spaning-for-svenskar_6111739.svd
Sverige fotograferar och överlåter till de andra länderna att försvara de civila genom att bomba Kadaffis legosoldater.
Känns det igen? Jodå, de andra folken i världen tog sitt ansvar mot Hitler , vi satt på första parkett och var duktiga.
Om Sverige valt en annan väg så har många beräkningar visat att andra världskriget hade kunnat ta slut ett år tidigare. Hur många människoliv hade då inte sparats totalt? Vi valde att bara tänka på oss själv och våra liv!
Per-Albin Hansson gick som statsminister ut i radion och ljög inför svenska folket att läget var gott.
Sedan visade sig "neutraliteten" i praktiken att man hjälpte Tyskland på många sätt de första åren av kriget. Trupptransporter per järnväg av stora mått genomfördes av Tyskland från Trelleborg upp till det ockuperade Narvik.
Järnmalm och kullager hjälpte det krigförande Nazilandet att tillverka vapen.
Sverige hade nedrustat sitt försvar så landet hade inget att sätta emot utan tvingades att lyda Tyskland. Landet lagom hade växt fram och så fortsätter det in i denna dag. Nato var vi aldrig med i mer än bakom hemliga dörrar, Erlander och andra ledande sossar vågade inte inför sitt folk berätta sanningen omkring det stora samarbetet mellan NATO och Sverige.
Idag upppvisar vi samma slag av politik med våra flygplan nere i Libyen.
Vi spanar genom att ta fotografier av vad som händer på marken. Svenska flygare ser hur Kadaffis soldater angriper civila men får inte göra något tack vare att sossarna krävde sådana regler av vår regering för att ställa upp på avtalet.
Gammal god feg sossepolitik som tyvärr inte moderaterna ens tog strid mot.
Läs Mikael Holmströms artikel här och tänk efter två gånger över vad han skriver:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bara-spaning-for-svenskar_6111739.svd
Sverige fotograferar och överlåter till de andra länderna att försvara de civila genom att bomba Kadaffis legosoldater.
Känns det igen? Jodå, de andra folken i världen tog sitt ansvar mot Hitler , vi satt på första parkett och var duktiga.
Om Sverige valt en annan väg så har många beräkningar visat att andra världskriget hade kunnat ta slut ett år tidigare. Hur många människoliv hade då inte sparats totalt? Vi valde att bara tänka på oss själv och våra liv!
torsdag, april 21, 2011
Trafikdödade!
Var sjunde dödad i trafiken är en kille på motorcykel. I går när jag passerade vägen som går till Tyresö så stod det sex yngre män på mc och väntade på grönt ljus. Med ett fruktansvärt vrål så kom de iväg, den främste kom upp på bakhjulet och körde så ett par hundra meter i mycket hög fart.
Gruppen körde slalom mellan bilarna och jag gissar att de körde i ca 100 km/tim , kanske mer på denna 50 väg!
När jag ser dessa cirkuskonster på allmän väg blir jag både rädd och arg. Vem ger dessa män rätten att busköra så mellan bilisterna? I bilarna sitter barn och ser hur mc-förarna bryter mot alla regler och många dör i smällar ute på vägarna där också barn blir vittnen till dessa hemska dödsolyckor.
Jag har sett döda män på vägen flera gånger där blodet verkligen rinner och hjärnan i ett fall rann ur skallen, det är fasansfullt!
De här männen som jag såg igår på dessa dyra snabbgående mc var i trettioårsålder och man tycker ju att de borde vara mogna nog att låta bli dessa dumkörningar.
Min iaktagelse från senare år att männen blir omogna högt upp i åldern numera motsägs inte av det jag såg igår.
På Nynäsvägen har de senaste åren polis och bilister haft stora besvär med mängder av mc-folk som kappkör och det går undan i över 200 km/tim . Vrålet från motorerna stör ända hit till Hökarängen på nätterna så man kan inte ha fönstret öppet. Jag har sett killar sida vid sida åka på bakhjulet till förskräckelse för bilisterna omkring dem.
Jag är inte ett dugg förvånad över antalet döda bland mc-folket och det har redan börjat dåligt i år med flera dödsfall!
Gruppen körde slalom mellan bilarna och jag gissar att de körde i ca 100 km/tim , kanske mer på denna 50 väg!
När jag ser dessa cirkuskonster på allmän väg blir jag både rädd och arg. Vem ger dessa män rätten att busköra så mellan bilisterna? I bilarna sitter barn och ser hur mc-förarna bryter mot alla regler och många dör i smällar ute på vägarna där också barn blir vittnen till dessa hemska dödsolyckor.
Jag har sett döda män på vägen flera gånger där blodet verkligen rinner och hjärnan i ett fall rann ur skallen, det är fasansfullt!
De här männen som jag såg igår på dessa dyra snabbgående mc var i trettioårsålder och man tycker ju att de borde vara mogna nog att låta bli dessa dumkörningar.
Min iaktagelse från senare år att männen blir omogna högt upp i åldern numera motsägs inte av det jag såg igår.
På Nynäsvägen har de senaste åren polis och bilister haft stora besvär med mängder av mc-folk som kappkör och det går undan i över 200 km/tim . Vrålet från motorerna stör ända hit till Hökarängen på nätterna så man kan inte ha fönstret öppet. Jag har sett killar sida vid sida åka på bakhjulet till förskräckelse för bilisterna omkring dem.
Jag är inte ett dugg förvånad över antalet döda bland mc-folket och det har redan börjat dåligt i år med flera dödsfall!
onsdag, april 20, 2011
Uppdrag granskning!
Uppdraget ikväll var att granska SJ. Bla. kom det fram att SJ hade ljugit angående tågstoppet mitt i den varma sommaren mellan Flempan och Södertälje. SJ påstod att Trafikverket hade bestämt att inte "knuffa " bort tåget eller att låta passagerarna gå därifrån osv. Vid uppspelningen av telesamtalen mellan SJ och Trafikverket så kunde varje lyssnare höra att SJ:s version var lögn. Den nya kommunikationsdirektören erkände också detta även om hon var ovanligt mångordig.
Fd Banverket och SJ åtskildes av den socialdemokratiska regeringen 1988 och det var ett beslut som inte har fört något gott med sig för svensk järnvägstrafik. Om man jämför ute i Europa så var det svenska beslutet unikt. Övriga länders regeringar insåg att det är fel väg därför att det finns stor risk för missförstånd och kommunikationsproblem.
Man talar inte samma språk tillslut och detta är till nackdel för en fungerande trafik.
Vad som fattades i programmet som vanligt när man ska diskutera järnvägen är ju naturligvis de felsatsningar man genomfört till stora kostnader.
Båstadtunneln byggs fortfarande och ingen vet vad den slutgiltiga kostnaden blir. Det talas om ca 15 miljarder men ingen vet. Projektet skulle aldrig ha påbörjats eftersom så många instanser sa nej från remisstiden.
Om du klickar på järnvägskartan ska du se att upp till norrland finns idag tre olika linjer. Den utefter kusten är ny och har kostat minst 20 miljarder trots att alla vet att den aldrig kan betraktas som lönsam. Det bor helt enkelt för lite folk efter denna väg. Tids nog ska man fortsätta att bygga vidare från Umeå och upp till Haparanda . Allt bygger på en politisk kompromiss mellan miljöpartiet och sossarna . Det gällde för sossarna att få igenom en rad andra beslut och då blev det kohandel .
Proppen för järnvägen är ju från Stockholm och neröver till Skåne. Här bor det ett mycket stort underlag av passagerare men bara en linje ner.
Här ska mängder av gods och passagerartåg trängas på många gånger krokiga banor som legat där sedan urminnes tider. Det är därför X2000 byggdes för att kunna luta i svängarna.
I andra länder i Europa och övriga världen satsas mycket pengar sedan många år på nya banor som är räta, har ett annat underlag bla. gummisduk.
Där går det att köra fort och på det sättet konkurera med flyget. Inget lutande av tågen och de går jämt och fint trots denna höga fart.
Om man ska tala om järnvägstrafik så måste man börja i rätt ände!
Sedan saknas som vanligt frågan om SJ:s dotterbolag LINX, där SJ konkurerade ut det egna bolaget med trafik mellan Köpenhamn-Malmö-Göteborg-Oslo-Karlstad-Stockholm-Malmö.
Hur mycket kostade denna affär totalt det svenska samhället?
Inte en enda journalist har ens försökt ta reda på detta. Locket är på totalt!
Fd Banverket och SJ åtskildes av den socialdemokratiska regeringen 1988 och det var ett beslut som inte har fört något gott med sig för svensk järnvägstrafik. Om man jämför ute i Europa så var det svenska beslutet unikt. Övriga länders regeringar insåg att det är fel väg därför att det finns stor risk för missförstånd och kommunikationsproblem.
Man talar inte samma språk tillslut och detta är till nackdel för en fungerande trafik.
Vad som fattades i programmet som vanligt när man ska diskutera järnvägen är ju naturligvis de felsatsningar man genomfört till stora kostnader.
Båstadtunneln byggs fortfarande och ingen vet vad den slutgiltiga kostnaden blir. Det talas om ca 15 miljarder men ingen vet. Projektet skulle aldrig ha påbörjats eftersom så många instanser sa nej från remisstiden.
Om du klickar på järnvägskartan ska du se att upp till norrland finns idag tre olika linjer. Den utefter kusten är ny och har kostat minst 20 miljarder trots att alla vet att den aldrig kan betraktas som lönsam. Det bor helt enkelt för lite folk efter denna väg. Tids nog ska man fortsätta att bygga vidare från Umeå och upp till Haparanda . Allt bygger på en politisk kompromiss mellan miljöpartiet och sossarna . Det gällde för sossarna att få igenom en rad andra beslut och då blev det kohandel .
Proppen för järnvägen är ju från Stockholm och neröver till Skåne. Här bor det ett mycket stort underlag av passagerare men bara en linje ner.
Här ska mängder av gods och passagerartåg trängas på många gånger krokiga banor som legat där sedan urminnes tider. Det är därför X2000 byggdes för att kunna luta i svängarna.
I andra länder i Europa och övriga världen satsas mycket pengar sedan många år på nya banor som är räta, har ett annat underlag bla. gummisduk.
Där går det att köra fort och på det sättet konkurera med flyget. Inget lutande av tågen och de går jämt och fint trots denna höga fart.
Om man ska tala om järnvägstrafik så måste man börja i rätt ände!
Sedan saknas som vanligt frågan om SJ:s dotterbolag LINX, där SJ konkurerade ut det egna bolaget med trafik mellan Köpenhamn-Malmö-Göteborg-Oslo-Karlstad-Stockholm-Malmö.
Hur mycket kostade denna affär totalt det svenska samhället?
Inte en enda journalist har ens försökt ta reda på detta. Locket är på totalt!
tisdag, april 19, 2011
Aldrig mera krig!
"Vid tiden då striderna hade ebbat ut under senhösten 1916 hade mer än 1,5 miljoner man dödats mellan de berörda styrkorna, vilket gör det till ett av det blodigaste slagen någonsin."
http://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Somme
På första dagen av slaget vid Somme dödades ca 20.000 brittiska soldater. Det var soldater utan stridsvana,frivilliga unga män.
Tyskarna blev beskjutna med kanoner i fyra dygn och den brittiska ledningen trodde att de var utslagna.
Så var inte fallet, de hade kvar sina för den tiden mycket moderna kulsprutor och fullkomligt mejade ner de brittiska trupperna.
1918 skrevs fredsfördraget under och kriget var slut men Tyskland sattes i skuld för kriget på ett sätt som omöjliggjorde landets återuppbyggnad. Detta gav utrymme för extrema rörelser att växa med bla Hitler i spetsen vilken spred sitt hat.
Efter blott tjugo år så började andra världskriget med fruktansvärda offer för Europas folk.
Tanken växte bland alla ledarna i de länder vilka blivit så hårt drabbade av ofreden i Europa under dessa två stora krig att en gång för alla bygga ett Europa utan krig på dagordningen.
Detta var början till en union mellan främst de gamla fienderna Tyskland och Frankrike. Fröet till EU sattes i jorden i början på femtiotalet.
Idag finns de flesta länderna i Europa med i EU och Tyskland och Frankrike är numera goda grannar. Freden mellan dem har funnits nu i ca 65 år. De som kan Europas historia inser att detta är unikt!
De rörelser och partier, främst ultravänster och ultrahöger, som har fallit i varandras armar i hatet mot EU är att beklaga.
Det finns förvisso som alltid beslut av EU som är dåliga precis som ett lands regering oavsett politisk färg ibland fattar dåliga beslut.
Man kan inte tycka om alla beslut och måste protestera och demonstrera mot fattade beslut ibland.
Men att gå så långt som att man vill avskaffa tex EU , då har man inte förstått att man då också avskaffar en "apparat" som ytterst är en garant för freden i Europa.
Då ska man nog gå tillbaka till 1900-talets krigshistoria och sedan allvarligt fundera över varför man bildade EU!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Somme
På första dagen av slaget vid Somme dödades ca 20.000 brittiska soldater. Det var soldater utan stridsvana,frivilliga unga män.
Tyskarna blev beskjutna med kanoner i fyra dygn och den brittiska ledningen trodde att de var utslagna.
Så var inte fallet, de hade kvar sina för den tiden mycket moderna kulsprutor och fullkomligt mejade ner de brittiska trupperna.
1918 skrevs fredsfördraget under och kriget var slut men Tyskland sattes i skuld för kriget på ett sätt som omöjliggjorde landets återuppbyggnad. Detta gav utrymme för extrema rörelser att växa med bla Hitler i spetsen vilken spred sitt hat.
Efter blott tjugo år så började andra världskriget med fruktansvärda offer för Europas folk.
Tanken växte bland alla ledarna i de länder vilka blivit så hårt drabbade av ofreden i Europa under dessa två stora krig att en gång för alla bygga ett Europa utan krig på dagordningen.
Detta var början till en union mellan främst de gamla fienderna Tyskland och Frankrike. Fröet till EU sattes i jorden i början på femtiotalet.
Idag finns de flesta länderna i Europa med i EU och Tyskland och Frankrike är numera goda grannar. Freden mellan dem har funnits nu i ca 65 år. De som kan Europas historia inser att detta är unikt!
De rörelser och partier, främst ultravänster och ultrahöger, som har fallit i varandras armar i hatet mot EU är att beklaga.
Det finns förvisso som alltid beslut av EU som är dåliga precis som ett lands regering oavsett politisk färg ibland fattar dåliga beslut.
Man kan inte tycka om alla beslut och måste protestera och demonstrera mot fattade beslut ibland.
Men att gå så långt som att man vill avskaffa tex EU , då har man inte förstått att man då också avskaffar en "apparat" som ytterst är en garant för freden i Europa.
Då ska man nog gå tillbaka till 1900-talets krigshistoria och sedan allvarligt fundera över varför man bildade EU!
måndag, april 18, 2011
En vidrig kurdisk pappa!
I Sverige gömmer sig en kurdisk kvinna med sitt barn. Utvisningsverket vill skicka ner henne till Kurdistan och en säker död enligt henne själv.
Rapportredaktionen bad henne ringa ner till sin pappa och försöka tala med honom. Samtalet spelades in och vi fick höra en mycket grym man tala om för sin dotter att hon ska dödas som en hund.
Kvinnan förde över samtalet till att fråga om sitt barn och fick samma hot riktat mot sig. Gubbfan var beredd att åka till Sverige för att mörda mor och barn!
I Finland har sannfinländarna fått många med sig för att stoppa hjälpen till dessa kvinnor som hotas, de vill överhuvudtaget inte ge dem en chans. SD i riksdagen är precis likadana.
Dessa inskränkta människor ser bara sin egen näsa. De förmår inte att sätta sig in i hur andra kan ha det.
För mig är de barbarer och dessa tjänstemän på utvisningsverket är för mig samma typ av tjänstemän som Adolf Eichman var under Hitler och nationalsocialismen. Vi gör bara vårt jobb!
Vi lyder bara order! Hur kan de sova på natten med vetskapen att människor blir mördade och fängslade genom deras utvisningar?
Om några ska utvisas så är det de som ingår i kriminella nätverk och inte dessa stackars kvinnor vars pappor är som djävulen själv.
http://svt.se/2.34007/1.2396611/pejam_flyr_undan_familjens_hot
Rapportredaktionen bad henne ringa ner till sin pappa och försöka tala med honom. Samtalet spelades in och vi fick höra en mycket grym man tala om för sin dotter att hon ska dödas som en hund.
Kvinnan förde över samtalet till att fråga om sitt barn och fick samma hot riktat mot sig. Gubbfan var beredd att åka till Sverige för att mörda mor och barn!
I Finland har sannfinländarna fått många med sig för att stoppa hjälpen till dessa kvinnor som hotas, de vill överhuvudtaget inte ge dem en chans. SD i riksdagen är precis likadana.
Dessa inskränkta människor ser bara sin egen näsa. De förmår inte att sätta sig in i hur andra kan ha det.
För mig är de barbarer och dessa tjänstemän på utvisningsverket är för mig samma typ av tjänstemän som Adolf Eichman var under Hitler och nationalsocialismen. Vi gör bara vårt jobb!
Vi lyder bara order! Hur kan de sova på natten med vetskapen att människor blir mördade och fängslade genom deras utvisningar?
Om några ska utvisas så är det de som ingår i kriminella nätverk och inte dessa stackars kvinnor vars pappor är som djävulen själv.
http://svt.se/2.34007/1.2396611/pejam_flyr_undan_familjens_hot
Är sannfinländarna höger eller vänsterpopulister?
Höger skriver de flesta om fenomenet sannfinländarna. I de stora frågorna tycker jag att de ställer sig på samma sida som vänstern i Sverige tex EU-frågan.
Som ett brev på posten så skriver vänsterdebattören Rune Lanestrand på sin blogg idag "Finland visar vägen"!
Det finns ett närmast hat mot EU från många på vänsterkanten. Oviljan ligger främst i tanken att hjälpa andra länder att få det bra likaså när de kommer i knipa så ska de inte ha någon hjälp.
Att denna politiska syn i praktiken även straffar större delen av folket i dessa länder som inte har ett dugg med att göra hur brottsliga politiker har manipulerat ekonomin är verkligen en "högersyn"!
Solidaritet finns inte på deras agenda att se på omvärlden.
Man kan orda hur mycket som helst att länder som misskött sin ekonomi inte ska ha någon hjälp men man hamnar då i famnen på en räcka av partier i Europa som verkligen står på mörkrets sida!
Det är då som jag alltid kommer att tänka på pakten mellan Stalin och Hitler!
Sannfinländarnas politik liksom yttervänsterns leder rakt ner i ett elände där ingen humanism kommer att finnas kvar.
Som ett brev på posten så skriver vänsterdebattören Rune Lanestrand på sin blogg idag "Finland visar vägen"!
Det finns ett närmast hat mot EU från många på vänsterkanten. Oviljan ligger främst i tanken att hjälpa andra länder att få det bra likaså när de kommer i knipa så ska de inte ha någon hjälp.
Att denna politiska syn i praktiken även straffar större delen av folket i dessa länder som inte har ett dugg med att göra hur brottsliga politiker har manipulerat ekonomin är verkligen en "högersyn"!
Solidaritet finns inte på deras agenda att se på omvärlden.
Man kan orda hur mycket som helst att länder som misskött sin ekonomi inte ska ha någon hjälp men man hamnar då i famnen på en räcka av partier i Europa som verkligen står på mörkrets sida!
Det är då som jag alltid kommer att tänka på pakten mellan Stalin och Hitler!
Sannfinländarnas politik liksom yttervänsterns leder rakt ner i ett elände där ingen humanism kommer att finnas kvar.
Ikväll var vi på konserthuset och njöt!
Där spelade en av världens bästa pianister. Mästare på Beethoven men spelar alla andra kompositörer med bravur.
Han heter Andras Schiff och han blev inropad av en stående publik. Det var så fint att höra denne man spela, helt utan noter. Spelade i timmar. Avslutade med en timmes Beethoven. Hur kan man komma ihåg allting?
De måste ha ett speciellt minne dessa mästare. Beethoven som skrev det här var totalt döv under många år när han skrev så fina saker. Hur kunde han detta?
Musik är en gåva till alla och det känns fint att sitta i ett nästan fullt konserthus med andra som också uppskattar denna typ av musik.
Han heter Andras Schiff och han blev inropad av en stående publik. Det var så fint att höra denne man spela, helt utan noter. Spelade i timmar. Avslutade med en timmes Beethoven. Hur kan man komma ihåg allting?
De måste ha ett speciellt minne dessa mästare. Beethoven som skrev det här var totalt döv under många år när han skrev så fina saker. Hur kunde han detta?
Musik är en gåva till alla och det känns fint att sitta i ett nästan fullt konserthus med andra som också uppskattar denna typ av musik.
söndag, april 17, 2011
Fuck you idiot, I shoot you!
Ja, detta hörde jag från min balkong idag och tittade ut. Därnere stod två små pojkar med pistolerna lyfta. De var högst 5-6 år!
Hade jag verkligen hört rätt? Jo, de fortsatte på sin lite barnsliga amerikanska, de hade ju hört det här på tv förstås.
Lämpligheten att leka krig eller tjuvar och polis har alltid diskuterats. Jag minns ju min egen barndoms lekar och det gick ju ut på samma grej men vi var inte så grova i munnen.
Pang, du är död, sa vi och då skulle den andre ligga ner annars var det fusk. Det var noga med hederligheten när vi var små. Även i riktiga slagsmål så fick man aldrig ge mer när de låg ner utan man frågade om de gav sig. Ofta gjorde den liggande detta för att sedan bli kompis igen med sin besegrare.
Det är andra tider nu men inte bättre om någon nu trodde detta.
Frågan är bara : hur blev det så här?
Hade jag verkligen hört rätt? Jo, de fortsatte på sin lite barnsliga amerikanska, de hade ju hört det här på tv förstås.
Lämpligheten att leka krig eller tjuvar och polis har alltid diskuterats. Jag minns ju min egen barndoms lekar och det gick ju ut på samma grej men vi var inte så grova i munnen.
Pang, du är död, sa vi och då skulle den andre ligga ner annars var det fusk. Det var noga med hederligheten när vi var små. Även i riktiga slagsmål så fick man aldrig ge mer när de låg ner utan man frågade om de gav sig. Ofta gjorde den liggande detta för att sedan bli kompis igen med sin besegrare.
Det är andra tider nu men inte bättre om någon nu trodde detta.
Frågan är bara : hur blev det så här?
Till minne av Sven Frostensson
1968 och ett fönster mot en annan tankevärld
För några dagar sedan ringde TV-kanalen Axess och inbjöd mig som åhörare till ett seminarium på 40 årsdagen av studenternas ockupation av Kårhuset i Stockholm och om den tidens demonstrationer i Sverige och ute i världen.. Jag var där när det begav sig. På Kårhuset, alltså. På tåget till Stockholm och seminariet bläddrade jag i en bok om FNL-rörelsen – alltså om protesterna mot USA-kriget i Vietnam för omkring 40 år sedan. Vad seminariets arrangörer kallade 68-rörelsen eller 68-revolten kan inte beskrivas eller förstås utan att det sätts in i sitt större sammanhang: protesterna mot Vietnamkriget.
Det var det min dotter Anna som via en kompis på Handelshögskolan ordnat så att jag blev inbjuden. En känsla av att ”tiden går”. Men också av att vi hör samman över generationerna som länkarna i en kedja.
På seminariet missade jag Anders Carlberg p.g.a. försening (batterifel på bilen) och kom lagom till Gunnar Fredriksson från Aftonbladet. Han berättade om hur det var i Vietnam när bomberna föll – och protesterna satte igång i Sverige. Det kände jag igen. Sedan kom Kerstin Thorvald och berättade om de här årens kvinnorörelse som hette Grupp 8. Det kändes också bekant. Sen kom en paus. Och sen kände jag inte igen så mycket mer.
Det kom en lång rad experter och de flesta hade var sin version av samma sak: hur löjligt, idiotiskt och kommunistiskt detta 68 var. Ändå kände jag mig träffad. Jag var ju med – till skillnad från flera av experterna. Eftersom även publiken släpptes in lyckades jag få ordet och hann stamma fram att ”Vill ni så kan ni kasta pil direkt på mej”. Jag var ju en av dom där kommunistiska demonstranterna. Och någon stans är jag väl en demonstrant fortfarande. Hoppas jag. Och jag ber inte om ursäkt heller. Jag hann säga att de flesta pilar de kastade missade målet. Och medge att en del träffade också. Till exempel: Varför protesterade vi inte mot förtrycket i Östeuropa och Sovjet? Det kom först med åren och så småningom. Det tog tid. Men på detta seminarium blev det här till något annat och något mer. Det gjordes till en anklagelse mot 68: varför ställde ni inte upp för judarna som fortfarande förföljs i Polen. Det upplevde jag som ett skamgrepp. Det var som någon på seminariet som sade att -68 var det liksom närmare till Vietnam. Så var det. Men skall jag nu skämmas för det? I en av de vackraste sångerna jag minns gick texten så här ”Vietnam är nära, nära som ett löfte…” Var det löjligt? Vad ont hade förtryckta människor i andra länder av att vi demonstrerade för Vietnam?
En av experterna har själv skrivit en bok om 68-rörelsen. Han heter Håkan Arvidsson och han var med själv . Boken heter ”Vi som visste allt.” De flesta som jag kände då trodde inte alls att de ”visste allt”. Kanske tror andra det. Däremot försökte vi lära oss så mycket vi orkade om USA:s krigsmaskineri i Vietnam och om vårt eget kapitalistiska och socialdemokratiska samhälle och, som vi också tyckte, dess klyftor och orättvisor. Studier, demonstrationer och flygblad var vår chans att nå ut. Särskilt de första åren. De stora massmedia kom vi inte in i. Nej, vi trodde inte att vi ”visste allt”. Men jag förstår nu att titeln på boken är utformad för att förlöjliga vår iver att studera och diskutera och de överdrifter vi kom fram till. ”Tage och Geijer – Lyndons lakejer” och ”Känner ni stanken från Enskilda Banken” var två slagord. Ett annat var riktat mot USA: ”Hey Hey LBJ –How many children did You kill today?” LBJ står för Lyndon B Johnson som då var president.
Jag vet inte allt nu heller. Jag har inte ens läst den här boken om att inte veta allt. Men jag såg att den recenserats i Svenska Dagbladet (13/5). Där står att ”60-talsvänstern var en messiansk och pseudoreligiös rörelse”. Det stämmer överens med seminariets programfolder där jag läser att ”Idag vilar ett mytiskt skimmer runt kårhusockupationen”. Håkan Arvidsson har själv recenserat en annan bok i Svenska Dagbladet (19/5) . Den boken handlar om Olof Palme, socialdemokraternas tidigare partiledare och en skarp kritiker av USA:s krigsförbrytelser i Vietnam. Där skriver han att ”Det som givit svensk socialdemokrati dess enastående ställning är inte lätt att säga men så mycket tycks mig ändå klart att det har haft något att göra med partiets förmåga att vaska fram ledare som varit i takt med sin tid.”
Att partier måste ha ledare som är med i sin tid är väl självklart och gäller alla partier. Även om Yngve Holmberg kanske inte gått till historien som den Sveriges Kennedy som han lanserades som. Han var högerpartiets ordförande några år samtidigt med Vietnamkriget. (Det var innan namnbytet till Moderaterna). Han blev upprörd. Inte över USA:s bombningar över Nordvietnamns huvudstad Hanoi – som Palme protesterade emot så skarpt att USA kallade hem sin ambassadör. Utan Yngve Holmberg protesterade mot Palme för att Palme protesterat mot USA. Sedan sade Palme ungefär så här: ” Låt oss skaffa en kur till Yngve Holmberg och sätta den på Arlanda. Där kan han sitta och titta på när ambassadörerna kommer och går.” Jag kom ihåg det här när jag nu - nästan 40 år senare satt i Kårhuset och lyssnade till alla experter som protesterade mot att vi protesterade.
Särskilt intressant är första halvan i citatet av Håkan Arvidsson. Han har svårt i sin recension av en bok om Olof Palme att ange några orsaker till socialdemokratins framgångar i Sverige. Lika svårt hade han och flera experter med honom att ge någon hållbar förklaring till att Vietnamrörelsen – trots överdrifter, barnsligheter, naivitet och misstag – blev en så stor folkrörelse. Nu måste jag säga att alla som talade sade inte samma sak. Det hade bara blivit alltför tråkigt. Några inledare har jag nämnt redan. En annan var diplomaten Rolf Ekéus som kanske kunde haft lite längre tid.
Väl hemma tittade jag igenom programbladet och räknade till 18 uppsatta talare. I programbladet står: ”Axess har samlat nyckelpersoner i 68-revolten: forskare, politiskt intresserade, journalister och författare som representerar olika vinklar och perspektiv på frågan. Syftet är att minnas och förstå vad 1968 symboliserade och som rörelse bidrog till i Sverige.” En programförklaring som både lovar mycket och kan passa som paraply över det mesta. Axess har gjort urvalet av experter i samarbete med DN. Nils Ekdal från DN:s ledarsida var moderator – alltså en som håller ihop det hela – tillsammans med Annika Hagström. Innan jag gick hem fick jag en påse med två nummer av tidningen Axess. Där ser jag att Niklas Ekdal sitter i redaktionsrådet och att Axess utnämnts till ”Landets bästa idétidskrift”. För utnämningen står – Dagens nyheter. Ett kretslopp. Som jag själv står utanför. Under ett antal år har jag försöka få in något i DN men alltid fått samma neutrala avspisning: ”p g a brist på utrymme”. För mig har det fört det goda med sig att jag börjat skriva min egen blogg – som Du nu läser.
För att göra sig lustiga över kårhusockupationen hade arrangörerna dekorerat lokalen med en flera meter lång banderoll med texten ”Det finns många här som säger sig stå på marxismen-leninismens grund. Jag skulle hellre vilja veta vem som står på min jacka - Carl Bildt.” Inte för jag minns de orden men det var så mycket som yttrades de där dagarna. Däremot kan jag bidra med ett annat citat som jag minns mycket väl – och många med mig. Utanför Kårhuset samlades motdemonstranter och bland dem fanns några av Carl Bildts mest extrema sympatisörer. De skanderade taktfast: ”Hammaren i huvet – skäran i halsen”. (På det gamla Sovjetunionens röda flagga var det en hammare och en skära i ena hörnet). Den grupperingen kallade sig för Demokratisk Allians och profilerade sig genom att störa och attackera Vietnamdemonstrationer. Om och i så fall var de finns i dag vet jag inte och inte heller om de var inbjudna till seminariet. Antagligen inte. Men under kårhusockupationen ville de slåss och försökte tränga sig in. I tumultet vid ingången visade det sig att en av dem var beväpnad med en bajonett. Detta hot tog vi på allvar och det ledde sedan till ett konstruktivt samarbete med polisen.
För den som vill är det lätt att förlöjliga oss som demonstrerade då. Jag kom att tänka på bibelordet: ”Den som är utan skuld kan kasta första stenen”. Här på seminariet var kändes det som ett helt litet stenregn. Jag kom att minnas hur det var när våra protester började och vi var ganska små och ensamma. Men vi gav inte upp för vi kände på oss att vi hade rätt. Och vi fick rätt. När den sista USA-helikoptern lyfte från den amerikanska ambassaden i Saigon kändes det som en seger som vi var delaktiga i. Och i dag är det inte så många – oavsett ålder, politik eller ställning i samhället – som inte medger att vår protest var rättfärdig.
Om Du – när Du läst så här långt – känner att Du vill ha en allsidig och komplett bild av hela talarlistan så vänd Dig till Axess. Där har man sagt mig att en dokumentation skall komma framöver. Talen sändes också i Axess TV och finns därför inspelade på band. Jag var så pass upprörd och illa berörd av allt vinklat expertprat att jag inte är ett helt tillförlitligt vittne.
På tåget till Stockholm hann jag bläddra lite i vietnamboken. Jag fick minnas hur få vi var från början. Vi var nästan ensamma i samhället. Vem ville kritisera USA på den tiden? Vi sålde vår bulletin utanför systembolagen på lördagarna. Ibland fick vi höra ”Stick hem till Ryssland Din j-a kommunist”. En kompis till mig fick en smäll på käften av en A-lagare utanför bolaget i Solna centrum. Flickor som var med kunde få en del könsord som extra krydda. Särskilt akademiskt var det inte. Mera rakt på sak, typ. Men med åren blev vi en stor och betydelsefull folkrörelse.
På väg tillbaka till tåget gick jag nerför Drottninggatan. Vid nr 73 B är det idag ett antikvariat. När min son Anders föddes – två år efter kårhusockupationen – jobbade jag här med att snickra och montera bokhyllor för den bokstavskombination inom vänstern där jag då var medlem. Det var MLK – Marxistisk Leninistiska Kampförbundet. Så var det. Jag gömmer inga lik i min garderob. Jag ber inte om ursäkt. Jag skäms inte. Jag är glad och stolt över min ungdoms engagemang. Jag har under åren lärt mig mycket av att tänka på de överdrifter och misstag vi gjorde. Jag hoppas jag fortsätter att lära så länge jag lever.
Skulle Du vilja veta mer om hur vi som demonstrerade själva tänkte och kände rekommenderas den bok jag började läsa på tåget. Den heter Vietnam var nära – En berättelse om FNL-rörelsen och solidaritetsarbetet i Sverige 1965-1975. (Leopard förlag 2007). Författaren heter Åke Kilander och han var med under hela Vietnamrörelsen. För de som vill veta ännu mer håller han föredrag runtom i Sverige. Man kan nå honom genom förlaget Leopard. Till försvar för den av mig så kritiserade seminarieledningen skall sägas att även han var inbjuden att delta, men inte hade möjlighet.
Väl tillbaka i Enköping tog jag bilen hem till Fjärdhundra. De redan halvhöga rapsfälten lyste kraftigt gula i kvällssolen. På vägen in – jag hade bråttom – hade en mötande bilist ”solidaritetsblinkat”. Och mycket riktigt stod trafikpolisen och lurade lite längre fram. Solidaritet var ju ett slagord för oss. Och det visar sig finnas lite varstans i vardagen. Som maskrosorna i min gräsmatta. Nu på min väg hem hade nog också de gått hem. Poliserna alltså. Innan jag backade upp jeepen framför garageinfarten tog jag en sväng runt hästarna. Shettisarna Vanja, Blomman och Spirit mumsar i sin hage och kommer fram och hälsar. Blomman först – hon är äldst, klokast och en dam som vet vad hon vill. Storhästarna Shona, Simson och Aron går i en annan hage där gräset är högt och saftigt. Det är ett litet gäng som bara trivs i det färska betet i sin hage. Bara de tre i hela världen. Shona är min häst sedan sju år. Vi har vid det här laget tillbringat många tusen timmar tillsammans. Vid en snabb räkning blir det: 7 år x 12 månader x 30 dagar/månad = 2.520 dagar. Dra bort fyra veckor per år och Du har 2.324 dagar kvar. Multiplicera med 1½ timme per dag och det blir 3 486 timmar. Kanske ungefär lika många som jag tillbringade under upprorets dagar.
På väg ut från seminariet fick jag en papperskasse av TV bolaget Axess med en bok i. Titeln är ”Fönster mot framtiden”. Jag hade på seminariet fått titta in genom fönstret till en annan tankevärld än den jag är uppväxt med och van vid. Ett tag kändes det inte bra: orättvist och förnedrande. Hade jag hukat mig i min bänkrad och tigit mig igenom föreställningen skulle jag nog fortfarande känna en dålig eftersmak. Men det blev inte så. Jag tänkte ”Take no shit” och fick stamma fram vad jag kände. Om så många begrep eller brydde sig vet jag inte – det är inte mitt problem. Jag hade inte tigit still utan fått sagt mitt. Som en gång då det började för fyrtio år sedan.
Under Vietnamkriget fällde USA kanske lika mycket bomber över lilla Vietnam som de allierade över Tyskland under andra världskriget. Skogarna avlövades och risfälten förgiftades med Agent Orange, som än i dag lever kvar. I missbildade och handikappade nyfödda. Städer och byar sprayades med klusterbomber. De exploderar en bit ovanför marken och sprider över ett större område ett regn av minibomber. Så små att de knappt syns i gräset eller i gyttjan på risfälten. De exploderar sedan vid beröring. De är endast effektiva mot oskyddade människor. Särskilt mot barn som när de leker lätt glömmer bort att vara vaksamma. Och särskilt mot människor i fattiga länder där man ännu ej har råd med pansarskyddade fordon eller eget stridsflyg.
Medan jag skriver det här pågår i Stockholm en stor konferens om Irak. Svenska Dagbladets ledarsida tar tillfället i akt att påminna om Vietnamkriget med följande ord: ” Irakkonferensen är det största internationella mötet som Sverige stått värd för sedan FN:s miljökonferens i Stockholm 1972. Den gången använde Olof Palme scenen för att kritisera USA för kriget mot det av Sovjetunionen och Kina understödda Nordvietnam. När det återförenade Vietnam sedan blev en kommunistisk diktatur frånsvor sig Palme allt ansvar.” Rubriken på ledaren är ”Palme platsar inte i Upplands Väsby” (där Irak-konferensen äger rum).
Svenska Dagbladet och de andra stora dagstidningarna har var sin politisk redaktör som är chef för åsikterna på ledarsidan. Ibland har jag undrat hur de fungerar tankemässigt. Genom seminariet på Kårhuset fick jag titta in i deras tankevärld och förstår nu bättre hur de tänker när de skriver som de gör. När de kastar pil på somliga och tiger om mycket annat.
På undanskymd plats i SvD nästa dag ser jag en rubrik med betydligt mindre bokstäver: ”Sverige vill behålla klusterbomb”. Och jag läser att ”Medan allt flera länder efter Dublinmötet om klusterbomber sagt sig vilja sluta använda dem duckar Sverige som vill behålla JAS-vapnet Bombkapsel 90.” På detta möte i Dublin hade 111 länder godkänt en konvention mot klusterbomber, som av kritiker bedöms ha lika många kryphål ”som en schweizerost" . Men ändå kan vara ett litet steg framåt. För de som är emot detta slags vapen, alltså. I nyhetsinslaget framgår att ”varken USA, Ryssland, Kina eller Israel – världens ledande tillverkare av dessa vapen” deltog i konferensen. Sverige duckade alltså. ”Jag har inte följt detta på nära håll” kommenterar statsminister Fredrik Reinfeldt. Nej, det är ju så. En statsminister måste välja vad han följer med i. Och en politisk chefredaktör måste välja vad han skriver – och inte skriver om.
På seminariet i Kårhuset fick jag en inblick i deras tankesmedja. Jag fick tydligt och på nära håll se den röda tråden i den tankevärld som jag upplevde men inte förstod så tydligt för fyrtio år sedan. När jag stod där utanför systembolaget och fick höra ”stick hem till Ryssland kommunistjävel”.
Jag hade fått lära mig något nytt. När jag åkte hem till mina hästar kände jag mig som en vinnare. För det ber jag att få tacka seminariets arrangörer och medverkande.
Fjärdhundra måndag den 2 juni 2008
Sven Frostenson
Det var det min dotter Anna som via en kompis på Handelshögskolan ordnat så att jag blev inbjuden. En känsla av att ”tiden går”. Men också av att vi hör samman över generationerna som länkarna i en kedja.
På seminariet missade jag Anders Carlberg p.g.a. försening (batterifel på bilen) och kom lagom till Gunnar Fredriksson från Aftonbladet. Han berättade om hur det var i Vietnam när bomberna föll – och protesterna satte igång i Sverige. Det kände jag igen. Sedan kom Kerstin Thorvald och berättade om de här årens kvinnorörelse som hette Grupp 8. Det kändes också bekant. Sen kom en paus. Och sen kände jag inte igen så mycket mer.
Det kom en lång rad experter och de flesta hade var sin version av samma sak: hur löjligt, idiotiskt och kommunistiskt detta 68 var. Ändå kände jag mig träffad. Jag var ju med – till skillnad från flera av experterna. Eftersom även publiken släpptes in lyckades jag få ordet och hann stamma fram att ”Vill ni så kan ni kasta pil direkt på mej”. Jag var ju en av dom där kommunistiska demonstranterna. Och någon stans är jag väl en demonstrant fortfarande. Hoppas jag. Och jag ber inte om ursäkt heller. Jag hann säga att de flesta pilar de kastade missade målet. Och medge att en del träffade också. Till exempel: Varför protesterade vi inte mot förtrycket i Östeuropa och Sovjet? Det kom först med åren och så småningom. Det tog tid. Men på detta seminarium blev det här till något annat och något mer. Det gjordes till en anklagelse mot 68: varför ställde ni inte upp för judarna som fortfarande förföljs i Polen. Det upplevde jag som ett skamgrepp. Det var som någon på seminariet som sade att -68 var det liksom närmare till Vietnam. Så var det. Men skall jag nu skämmas för det? I en av de vackraste sångerna jag minns gick texten så här ”Vietnam är nära, nära som ett löfte…” Var det löjligt? Vad ont hade förtryckta människor i andra länder av att vi demonstrerade för Vietnam?
En av experterna har själv skrivit en bok om 68-rörelsen. Han heter Håkan Arvidsson och han var med själv . Boken heter ”Vi som visste allt.” De flesta som jag kände då trodde inte alls att de ”visste allt”. Kanske tror andra det. Däremot försökte vi lära oss så mycket vi orkade om USA:s krigsmaskineri i Vietnam och om vårt eget kapitalistiska och socialdemokratiska samhälle och, som vi också tyckte, dess klyftor och orättvisor. Studier, demonstrationer och flygblad var vår chans att nå ut. Särskilt de första åren. De stora massmedia kom vi inte in i. Nej, vi trodde inte att vi ”visste allt”. Men jag förstår nu att titeln på boken är utformad för att förlöjliga vår iver att studera och diskutera och de överdrifter vi kom fram till. ”Tage och Geijer – Lyndons lakejer” och ”Känner ni stanken från Enskilda Banken” var två slagord. Ett annat var riktat mot USA: ”Hey Hey LBJ –How many children did You kill today?” LBJ står för Lyndon B Johnson som då var president.
Jag vet inte allt nu heller. Jag har inte ens läst den här boken om att inte veta allt. Men jag såg att den recenserats i Svenska Dagbladet (13/5). Där står att ”60-talsvänstern var en messiansk och pseudoreligiös rörelse”. Det stämmer överens med seminariets programfolder där jag läser att ”Idag vilar ett mytiskt skimmer runt kårhusockupationen”. Håkan Arvidsson har själv recenserat en annan bok i Svenska Dagbladet (19/5) . Den boken handlar om Olof Palme, socialdemokraternas tidigare partiledare och en skarp kritiker av USA:s krigsförbrytelser i Vietnam. Där skriver han att ”Det som givit svensk socialdemokrati dess enastående ställning är inte lätt att säga men så mycket tycks mig ändå klart att det har haft något att göra med partiets förmåga att vaska fram ledare som varit i takt med sin tid.”
Att partier måste ha ledare som är med i sin tid är väl självklart och gäller alla partier. Även om Yngve Holmberg kanske inte gått till historien som den Sveriges Kennedy som han lanserades som. Han var högerpartiets ordförande några år samtidigt med Vietnamkriget. (Det var innan namnbytet till Moderaterna). Han blev upprörd. Inte över USA:s bombningar över Nordvietnamns huvudstad Hanoi – som Palme protesterade emot så skarpt att USA kallade hem sin ambassadör. Utan Yngve Holmberg protesterade mot Palme för att Palme protesterat mot USA. Sedan sade Palme ungefär så här: ” Låt oss skaffa en kur till Yngve Holmberg och sätta den på Arlanda. Där kan han sitta och titta på när ambassadörerna kommer och går.” Jag kom ihåg det här när jag nu - nästan 40 år senare satt i Kårhuset och lyssnade till alla experter som protesterade mot att vi protesterade.
Särskilt intressant är första halvan i citatet av Håkan Arvidsson. Han har svårt i sin recension av en bok om Olof Palme att ange några orsaker till socialdemokratins framgångar i Sverige. Lika svårt hade han och flera experter med honom att ge någon hållbar förklaring till att Vietnamrörelsen – trots överdrifter, barnsligheter, naivitet och misstag – blev en så stor folkrörelse. Nu måste jag säga att alla som talade sade inte samma sak. Det hade bara blivit alltför tråkigt. Några inledare har jag nämnt redan. En annan var diplomaten Rolf Ekéus som kanske kunde haft lite längre tid.
Väl hemma tittade jag igenom programbladet och räknade till 18 uppsatta talare. I programbladet står: ”Axess har samlat nyckelpersoner i 68-revolten: forskare, politiskt intresserade, journalister och författare som representerar olika vinklar och perspektiv på frågan. Syftet är att minnas och förstå vad 1968 symboliserade och som rörelse bidrog till i Sverige.” En programförklaring som både lovar mycket och kan passa som paraply över det mesta. Axess har gjort urvalet av experter i samarbete med DN. Nils Ekdal från DN:s ledarsida var moderator – alltså en som håller ihop det hela – tillsammans med Annika Hagström. Innan jag gick hem fick jag en påse med två nummer av tidningen Axess. Där ser jag att Niklas Ekdal sitter i redaktionsrådet och att Axess utnämnts till ”Landets bästa idétidskrift”. För utnämningen står – Dagens nyheter. Ett kretslopp. Som jag själv står utanför. Under ett antal år har jag försöka få in något i DN men alltid fått samma neutrala avspisning: ”p g a brist på utrymme”. För mig har det fört det goda med sig att jag börjat skriva min egen blogg – som Du nu läser.
För att göra sig lustiga över kårhusockupationen hade arrangörerna dekorerat lokalen med en flera meter lång banderoll med texten ”Det finns många här som säger sig stå på marxismen-leninismens grund. Jag skulle hellre vilja veta vem som står på min jacka - Carl Bildt.” Inte för jag minns de orden men det var så mycket som yttrades de där dagarna. Däremot kan jag bidra med ett annat citat som jag minns mycket väl – och många med mig. Utanför Kårhuset samlades motdemonstranter och bland dem fanns några av Carl Bildts mest extrema sympatisörer. De skanderade taktfast: ”Hammaren i huvet – skäran i halsen”. (På det gamla Sovjetunionens röda flagga var det en hammare och en skära i ena hörnet). Den grupperingen kallade sig för Demokratisk Allians och profilerade sig genom att störa och attackera Vietnamdemonstrationer. Om och i så fall var de finns i dag vet jag inte och inte heller om de var inbjudna till seminariet. Antagligen inte. Men under kårhusockupationen ville de slåss och försökte tränga sig in. I tumultet vid ingången visade det sig att en av dem var beväpnad med en bajonett. Detta hot tog vi på allvar och det ledde sedan till ett konstruktivt samarbete med polisen.
För den som vill är det lätt att förlöjliga oss som demonstrerade då. Jag kom att tänka på bibelordet: ”Den som är utan skuld kan kasta första stenen”. Här på seminariet var kändes det som ett helt litet stenregn. Jag kom att minnas hur det var när våra protester började och vi var ganska små och ensamma. Men vi gav inte upp för vi kände på oss att vi hade rätt. Och vi fick rätt. När den sista USA-helikoptern lyfte från den amerikanska ambassaden i Saigon kändes det som en seger som vi var delaktiga i. Och i dag är det inte så många – oavsett ålder, politik eller ställning i samhället – som inte medger att vår protest var rättfärdig.
Om Du – när Du läst så här långt – känner att Du vill ha en allsidig och komplett bild av hela talarlistan så vänd Dig till Axess. Där har man sagt mig att en dokumentation skall komma framöver. Talen sändes också i Axess TV och finns därför inspelade på band. Jag var så pass upprörd och illa berörd av allt vinklat expertprat att jag inte är ett helt tillförlitligt vittne.
På tåget till Stockholm hann jag bläddra lite i vietnamboken. Jag fick minnas hur få vi var från början. Vi var nästan ensamma i samhället. Vem ville kritisera USA på den tiden? Vi sålde vår bulletin utanför systembolagen på lördagarna. Ibland fick vi höra ”Stick hem till Ryssland Din j-a kommunist”. En kompis till mig fick en smäll på käften av en A-lagare utanför bolaget i Solna centrum. Flickor som var med kunde få en del könsord som extra krydda. Särskilt akademiskt var det inte. Mera rakt på sak, typ. Men med åren blev vi en stor och betydelsefull folkrörelse.
På väg tillbaka till tåget gick jag nerför Drottninggatan. Vid nr 73 B är det idag ett antikvariat. När min son Anders föddes – två år efter kårhusockupationen – jobbade jag här med att snickra och montera bokhyllor för den bokstavskombination inom vänstern där jag då var medlem. Det var MLK – Marxistisk Leninistiska Kampförbundet. Så var det. Jag gömmer inga lik i min garderob. Jag ber inte om ursäkt. Jag skäms inte. Jag är glad och stolt över min ungdoms engagemang. Jag har under åren lärt mig mycket av att tänka på de överdrifter och misstag vi gjorde. Jag hoppas jag fortsätter att lära så länge jag lever.
Skulle Du vilja veta mer om hur vi som demonstrerade själva tänkte och kände rekommenderas den bok jag började läsa på tåget. Den heter Vietnam var nära – En berättelse om FNL-rörelsen och solidaritetsarbetet i Sverige 1965-1975. (Leopard förlag 2007). Författaren heter Åke Kilander och han var med under hela Vietnamrörelsen. För de som vill veta ännu mer håller han föredrag runtom i Sverige. Man kan nå honom genom förlaget Leopard. Till försvar för den av mig så kritiserade seminarieledningen skall sägas att även han var inbjuden att delta, men inte hade möjlighet.
Väl tillbaka i Enköping tog jag bilen hem till Fjärdhundra. De redan halvhöga rapsfälten lyste kraftigt gula i kvällssolen. På vägen in – jag hade bråttom – hade en mötande bilist ”solidaritetsblinkat”. Och mycket riktigt stod trafikpolisen och lurade lite längre fram. Solidaritet var ju ett slagord för oss. Och det visar sig finnas lite varstans i vardagen. Som maskrosorna i min gräsmatta. Nu på min väg hem hade nog också de gått hem. Poliserna alltså. Innan jag backade upp jeepen framför garageinfarten tog jag en sväng runt hästarna. Shettisarna Vanja, Blomman och Spirit mumsar i sin hage och kommer fram och hälsar. Blomman först – hon är äldst, klokast och en dam som vet vad hon vill. Storhästarna Shona, Simson och Aron går i en annan hage där gräset är högt och saftigt. Det är ett litet gäng som bara trivs i det färska betet i sin hage. Bara de tre i hela världen. Shona är min häst sedan sju år. Vi har vid det här laget tillbringat många tusen timmar tillsammans. Vid en snabb räkning blir det: 7 år x 12 månader x 30 dagar/månad = 2.520 dagar. Dra bort fyra veckor per år och Du har 2.324 dagar kvar. Multiplicera med 1½ timme per dag och det blir 3 486 timmar. Kanske ungefär lika många som jag tillbringade under upprorets dagar.
På väg ut från seminariet fick jag en papperskasse av TV bolaget Axess med en bok i. Titeln är ”Fönster mot framtiden”. Jag hade på seminariet fått titta in genom fönstret till en annan tankevärld än den jag är uppväxt med och van vid. Ett tag kändes det inte bra: orättvist och förnedrande. Hade jag hukat mig i min bänkrad och tigit mig igenom föreställningen skulle jag nog fortfarande känna en dålig eftersmak. Men det blev inte så. Jag tänkte ”Take no shit” och fick stamma fram vad jag kände. Om så många begrep eller brydde sig vet jag inte – det är inte mitt problem. Jag hade inte tigit still utan fått sagt mitt. Som en gång då det började för fyrtio år sedan.
Under Vietnamkriget fällde USA kanske lika mycket bomber över lilla Vietnam som de allierade över Tyskland under andra världskriget. Skogarna avlövades och risfälten förgiftades med Agent Orange, som än i dag lever kvar. I missbildade och handikappade nyfödda. Städer och byar sprayades med klusterbomber. De exploderar en bit ovanför marken och sprider över ett större område ett regn av minibomber. Så små att de knappt syns i gräset eller i gyttjan på risfälten. De exploderar sedan vid beröring. De är endast effektiva mot oskyddade människor. Särskilt mot barn som när de leker lätt glömmer bort att vara vaksamma. Och särskilt mot människor i fattiga länder där man ännu ej har råd med pansarskyddade fordon eller eget stridsflyg.
Medan jag skriver det här pågår i Stockholm en stor konferens om Irak. Svenska Dagbladets ledarsida tar tillfället i akt att påminna om Vietnamkriget med följande ord: ” Irakkonferensen är det största internationella mötet som Sverige stått värd för sedan FN:s miljökonferens i Stockholm 1972. Den gången använde Olof Palme scenen för att kritisera USA för kriget mot det av Sovjetunionen och Kina understödda Nordvietnam. När det återförenade Vietnam sedan blev en kommunistisk diktatur frånsvor sig Palme allt ansvar.” Rubriken på ledaren är ”Palme platsar inte i Upplands Väsby” (där Irak-konferensen äger rum).
Svenska Dagbladet och de andra stora dagstidningarna har var sin politisk redaktör som är chef för åsikterna på ledarsidan. Ibland har jag undrat hur de fungerar tankemässigt. Genom seminariet på Kårhuset fick jag titta in i deras tankevärld och förstår nu bättre hur de tänker när de skriver som de gör. När de kastar pil på somliga och tiger om mycket annat.
På undanskymd plats i SvD nästa dag ser jag en rubrik med betydligt mindre bokstäver: ”Sverige vill behålla klusterbomb”. Och jag läser att ”Medan allt flera länder efter Dublinmötet om klusterbomber sagt sig vilja sluta använda dem duckar Sverige som vill behålla JAS-vapnet Bombkapsel 90.” På detta möte i Dublin hade 111 länder godkänt en konvention mot klusterbomber, som av kritiker bedöms ha lika många kryphål ”som en schweizerost" . Men ändå kan vara ett litet steg framåt. För de som är emot detta slags vapen, alltså. I nyhetsinslaget framgår att ”varken USA, Ryssland, Kina eller Israel – världens ledande tillverkare av dessa vapen” deltog i konferensen. Sverige duckade alltså. ”Jag har inte följt detta på nära håll” kommenterar statsminister Fredrik Reinfeldt. Nej, det är ju så. En statsminister måste välja vad han följer med i. Och en politisk chefredaktör måste välja vad han skriver – och inte skriver om.
På seminariet i Kårhuset fick jag en inblick i deras tankesmedja. Jag fick tydligt och på nära håll se den röda tråden i den tankevärld som jag upplevde men inte förstod så tydligt för fyrtio år sedan. När jag stod där utanför systembolaget och fick höra ”stick hem till Ryssland kommunistjävel”.
Jag hade fått lära mig något nytt. När jag åkte hem till mina hästar kände jag mig som en vinnare. För det ber jag att få tacka seminariets arrangörer och medverkande.
Fjärdhundra måndag den 2 juni 2008
Sven Frostenson
Kan bara säga fy fan! Ett ruttet Ungern växer återigen fram!
Fanfar för en musiker som markerar mot rasismen
16 april 2011 kl 01:00
KOMMENTAR Pianisten András Schiff är nu persona non grata i Ungern på grund av att han varnat för landets antisemitism och diskriminering av romer. Det är dags att bryta tystnaden, skriver Jesús Alcala.
Världsberömde ungerskfödde pianisten András Schiff är i Sverige. I morgon spelar han i Stockholms konserthus. Den här gången har han inte sin egen flygel med sig. Förtrollande spelar han i vilket fall – Bachs ”Goldbergvariationer”, Beethovens sonater, Schumanns ”Etudes symphoniques”. Schiff slarvar inte med musiken. Heller inte med orden. Och absolut inte med sin integritet. I grunden skygg tvekar han aldrig att säga ifrån mot människoförakt och diskriminering.
År 2000 tar Jörg Haiders främlingsfientliga parti plats i Österrikes regering. Schiff ställer då in en konsert på österrikiska ambassaden i Washington. Konst och politik kan inte skiljas åt, säger han. Har vi glömt ”tiderna då Heines och Mendelssohns verk brändes på bål”?
I januari i år tar Ungern över EU:s ordförandeskap. Schiff varnar för landets diskriminering av romer, för den förfärande antisemitismen och homofobin, för den reaktionära nationalismen. Hans kritik väcker känslor. Zsolt Bayer, en av grundarna av regeringspartiet, rasar: Schiff är jude och precis som andra judar som kritiserar Ungern ”stinkande exkrement”. ”Synd att de inte de ligger nedslängda i Orgoványskogens gravar.”
I Orgoványskogen finns massgravarna efter de judar som Ungerns höger massakrerade, och detta långt innan Tredje riket ens var påtänkt.
Zsolt Bayer är prisbelönt journalist. Årets högsta nationella kulturutmärkelse är hans, för ”särskilda förtjänster i kulturlivet och bildningsarbetet”.
Kanske följdriktigt. Ett regeringsmanifest förkunnar att en nationalistisk ”revolution” ska äga rum. Grundvalarna är ”arbetet, hemmet, familjen, hälsan och ordningen”.
András Schiff är nu persona non grata i Ungern. Så är också dirigenten Ádám Fischer, flöjtisten Adorján och dirigenten Daniel Barenboim. Alla har de skrivit under ett upprop till ”Europas och världens konstnärer”: Det som sker i Ungern angår alla som värnar människovärde, humanism och demokrati. Alla har ett ansvar.
I EU-parlamentet är Fidesz systerparti till moderaterna och kristdemokraterna. De gör gemensam sak i European People’s Party. Varken Fredrik Reinfeldt eller Göran Hägglund tycks ha invändningar. Tiger gör de åtminstone.
Tiger gör också Sveriges musiker. Dags att bryta den tystnaden? Kanske i morgon med en fanfar för Andreás Schiff?
År 2000 tar Jörg Haiders främlingsfientliga parti plats i Österrikes regering. Schiff ställer då in en konsert på österrikiska ambassaden i Washington. Konst och politik kan inte skiljas åt, säger han. Har vi glömt ”tiderna då Heines och Mendelssohns verk brändes på bål”?
I januari i år tar Ungern över EU:s ordförandeskap. Schiff varnar för landets diskriminering av romer, för den förfärande antisemitismen och homofobin, för den reaktionära nationalismen. Hans kritik väcker känslor. Zsolt Bayer, en av grundarna av regeringspartiet, rasar: Schiff är jude och precis som andra judar som kritiserar Ungern ”stinkande exkrement”. ”Synd att de inte de ligger nedslängda i Orgoványskogens gravar.”
I Orgoványskogen finns massgravarna efter de judar som Ungerns höger massakrerade, och detta långt innan Tredje riket ens var påtänkt.
Zsolt Bayer är prisbelönt journalist. Årets högsta nationella kulturutmärkelse är hans, för ”särskilda förtjänster i kulturlivet och bildningsarbetet”.
Kanske följdriktigt. Ett regeringsmanifest förkunnar att en nationalistisk ”revolution” ska äga rum. Grundvalarna är ”arbetet, hemmet, familjen, hälsan och ordningen”.
András Schiff är nu persona non grata i Ungern. Så är också dirigenten Ádám Fischer, flöjtisten Adorján och dirigenten Daniel Barenboim. Alla har de skrivit under ett upprop till ”Europas och världens konstnärer”: Det som sker i Ungern angår alla som värnar människovärde, humanism och demokrati. Alla har ett ansvar.
I EU-parlamentet är Fidesz systerparti till moderaterna och kristdemokraterna. De gör gemensam sak i European People’s Party. Varken Fredrik Reinfeldt eller Göran Hägglund tycks ha invändningar. Tiger gör de åtminstone.
Tiger gör också Sveriges musiker. Dags att bryta den tystnaden? Kanske i morgon med en fanfar för Andreás Schiff?
Jesús Alcalá är frilansskribent.
lördag, april 16, 2011
Serien om Kennedy-familjen är lärorik och spännande!
TV 1 kör den Canadensiska serien om Kennedyfamiljen. Den fick inte visas i USA och nu börjar man förstå varför. Tex så avslöjas Frank Sinatra som en usel springpojke åt maffian . Man får också insyn i hur maffian blev trampade på tårna av särskilt Robert Kennedy vilken var justieminister. Han inledde kampen mot maffian allt medan Sinatra hade påstått till en av maffialedarna att Kennedys inte skulle röra denne maffiaboss.
Helt fel och Sinatra låg illa till och fruktade för sitt liv.
Innan man tillverkar en sådan här serie så måste man verkligen ha på fötter ordentligt men dessa maffiarykten har ju funnits med hela tiden så åtminstone jag är inte ett dugg förvånad nu när de lägger upp skiten rakt på bordet.
Synd bara att så många ur den unga generationen missar en sådan här serie, den är både spännande och oerhört lärorik. De använder ofta s/v klipp ur historien vilket förstärker serien. Historia vare sig den är 2000 år gammal eller sk nutidshistoria är ett måste om man skall förstå vad som händer idag.
De unga är tyvärr genom skolans miniundervisning befriade från så mycket historisk kunskap vilket bidrar till att de har svårt att orientera sig i dagens värld.
Sk Antifascister handlar och tänker som fascister därför att de inte vet ett skit om denna historia. Förakt för svaghet är tex grunden för ett fascistiskt tänkande. Att kasta föremål samt slå motståndare är också grunden för fascismen. Socialisten Mussolini praktiserade denna metod för att sedan fullt ut sedan även kalla sig fascist. Spöknippet var symbolen för hans rörelse!
Helt fel och Sinatra låg illa till och fruktade för sitt liv.
Innan man tillverkar en sådan här serie så måste man verkligen ha på fötter ordentligt men dessa maffiarykten har ju funnits med hela tiden så åtminstone jag är inte ett dugg förvånad nu när de lägger upp skiten rakt på bordet.
Synd bara att så många ur den unga generationen missar en sådan här serie, den är både spännande och oerhört lärorik. De använder ofta s/v klipp ur historien vilket förstärker serien. Historia vare sig den är 2000 år gammal eller sk nutidshistoria är ett måste om man skall förstå vad som händer idag.
De unga är tyvärr genom skolans miniundervisning befriade från så mycket historisk kunskap vilket bidrar till att de har svårt att orientera sig i dagens värld.
Sk Antifascister handlar och tänker som fascister därför att de inte vet ett skit om denna historia. Förakt för svaghet är tex grunden för ett fascistiskt tänkande. Att kasta föremål samt slå motståndare är också grunden för fascismen. Socialisten Mussolini praktiserade denna metod för att sedan fullt ut sedan även kalla sig fascist. Spöknippet var symbolen för hans rörelse!
Med morbror var det bra idag!
Underverket har skett, min gamla morbror var på benen och knallade omkring i korridoren på sjukhuset.
Såg mig på långt håll och sken upp i ett brett leende, det värmde må ni tro.
Sen gick vi in på hans rum och då hade han en önskan och det var att hjälpa honom att fila av lite förhårdnader på fötterna. Sagt och gjort, detta utfördes till belåtenhet. Det var mycket längesedan jag jobbade som sjukvårdsbiträde och vårdbiträde men förbaske mig att takterna sitter i fortfarande.
Nu är jag helt övertygad om att han får komma hem redan på måndag. Ska bli skönt för honom att komma in i de vanliga rutinerna, han tycker det är jobbigt att vara på sjukan!
Personalen är jättebra mot både honom och mig, snälla trevliga människor men jag märker att de får slita.
Känner ju igen miljön för det ser ut ungefär som det gjorde på Värnhems sjukhus när jag arbetade där mellan 1980-87.
Men, vi hade fler patienter på färre personal! I Malmö var det tuffa bud som gällde inom vården, ja helt omänskligt. Med urusel betalning på den tiden. 1980 började jag med 3500 i lön. Även om priser och hyror var annorlunda så var det en skitlön. Idag har de ca 20.000 i månaden Höjningarna har kommit under den borgerliga regeringen då de fått rejäla lyft mot vad vi fick. Låg lön och max 2% lönehöjning kunde ju inte ge något. Ibland efter löneökning så blev det kvar kanske 50 efter skatten.
Nu får till och med sjukhuspersonalen skattelättnader och det har ju inte varit lite heller!
Vi som jobbade inom sjukvården eller annan kommunal tjänst så som jag gjorde i tjugo år har ju erfarenhet av hur illa det var när kommunal tog hänsyn till att det satt en sk "arbetarregering" vid makten.
Aja baja till rejäla lönelyft, det var bara till 1 maj och till valen man lovade andra bullar. Dessa bullar var dåligt jästa och föll ihop och blev ingenting när de skulle serveras!
Såg mig på långt håll och sken upp i ett brett leende, det värmde må ni tro.
Sen gick vi in på hans rum och då hade han en önskan och det var att hjälpa honom att fila av lite förhårdnader på fötterna. Sagt och gjort, detta utfördes till belåtenhet. Det var mycket längesedan jag jobbade som sjukvårdsbiträde och vårdbiträde men förbaske mig att takterna sitter i fortfarande.
Nu är jag helt övertygad om att han får komma hem redan på måndag. Ska bli skönt för honom att komma in i de vanliga rutinerna, han tycker det är jobbigt att vara på sjukan!
Personalen är jättebra mot både honom och mig, snälla trevliga människor men jag märker att de får slita.
Känner ju igen miljön för det ser ut ungefär som det gjorde på Värnhems sjukhus när jag arbetade där mellan 1980-87.
Men, vi hade fler patienter på färre personal! I Malmö var det tuffa bud som gällde inom vården, ja helt omänskligt. Med urusel betalning på den tiden. 1980 började jag med 3500 i lön. Även om priser och hyror var annorlunda så var det en skitlön. Idag har de ca 20.000 i månaden Höjningarna har kommit under den borgerliga regeringen då de fått rejäla lyft mot vad vi fick. Låg lön och max 2% lönehöjning kunde ju inte ge något. Ibland efter löneökning så blev det kvar kanske 50 efter skatten.
Nu får till och med sjukhuspersonalen skattelättnader och det har ju inte varit lite heller!
Vi som jobbade inom sjukvården eller annan kommunal tjänst så som jag gjorde i tjugo år har ju erfarenhet av hur illa det var när kommunal tog hänsyn till att det satt en sk "arbetarregering" vid makten.
Aja baja till rejäla lönelyft, det var bara till 1 maj och till valen man lovade andra bullar. Dessa bullar var dåligt jästa och föll ihop och blev ingenting när de skulle serveras!
fredag, april 15, 2011
Oförskämt och dåligt!
Alla inser ju vilka man menar men tänk dig själv om man hade satt ut familjen Muhammed i Rosengård?
Eller försupna Olssons familj i Rinkeby?
Nedskräpning!
I radions P1 så hör man folk från olika delar av landet tala om att det sker en tilltagande nedskräpning av vår natur.
Visst är det så! Jag minns hur jag reagerade över att finna skräp uppe i fjällvärlden , tomflaskor,muggar osv.
Insåg då att överallt vistas numera människor vilka inte är där för naturens skull utan de är ute och roar sig. Grillar ,super,och gör på samma sätt som det man ser i våra parker idag en fin sommardag.
Vid alla musikfester utomhus under årens lopp så har jag också lagt märke till ett tilltagande svineri, man kastar allt man har haft med sig direkt på marken.
Jag minns särskilt den gången när KENT spelade i vitt på stadion hur tusentals ungdomar totalt nedskitade Humlegården!
Än värre var när Hammarby fotboll skulle starta säsongen för ett par år sedan och alla fans skulle gå från söder ut till Johanneshov. Där gick vuxna med sina små barn med sig, spred ölburkar och flaskor och annat skit efter hela Götgatan ! Det såg så fruktansvärt ut efter att de passerat och jag tänkte då på hur dessa familjer lärde upp sina barn att skita ner.
Det har pågått en andlig nedskitning också sedan många år via TV. USA:s nöjesmaskiner behärskar hela reklamapparaten och dess programserier.
Går man en vända på sin tv en kväll så talas det yankee på i stort sätt alla kanaler. Prat,prat och pålagt skratt med serier utan värde. Människorna som håller tillgodo med denna nedskräpning förstår inte själv vilken hjärntvätt de utsätts för.
Den unga generationen som är uppfödd på denna andligt torftiga kost förmår inte längre att ta till sig seriösa program. Nej, de tycker att SVT:s program är trista och "de orkar inte se dem"!
Hur mycket i minuter offrar inte dagens unga på att låta reklamen rulla fram. Filmer avbryts hela tiden, ibland kan man på tex tv4 bryta en film efter tio minuters tittande, det är vedervärdigt!
Vi svenskar undgår inte heller att bli påverkade av alla resor som vi gör till andra länder där man historiskt alltid har skräpat ner något fruktansvärt.
Jag har sett sopbergen i många länder och alltid mått så illa av det men tröstat mig med att vi i Sverige inte har haft det så äckligt. Nu är vi där och det börjar se likadant ut.
Den miljon människor som invandrat har naturligtvis också bidragit med sin sopkultur. Jag har ju bott i invandrartäta områden och sett skillnaden både i de hus jag bott i samt utanför.
Sverige är nu ett land lika de övriga och tyvärr så har vi nu fått alla baksidorna också!
Visst är det så! Jag minns hur jag reagerade över att finna skräp uppe i fjällvärlden , tomflaskor,muggar osv.
Insåg då att överallt vistas numera människor vilka inte är där för naturens skull utan de är ute och roar sig. Grillar ,super,och gör på samma sätt som det man ser i våra parker idag en fin sommardag.
Vid alla musikfester utomhus under årens lopp så har jag också lagt märke till ett tilltagande svineri, man kastar allt man har haft med sig direkt på marken.
Jag minns särskilt den gången när KENT spelade i vitt på stadion hur tusentals ungdomar totalt nedskitade Humlegården!
Än värre var när Hammarby fotboll skulle starta säsongen för ett par år sedan och alla fans skulle gå från söder ut till Johanneshov. Där gick vuxna med sina små barn med sig, spred ölburkar och flaskor och annat skit efter hela Götgatan ! Det såg så fruktansvärt ut efter att de passerat och jag tänkte då på hur dessa familjer lärde upp sina barn att skita ner.
Det har pågått en andlig nedskitning också sedan många år via TV. USA:s nöjesmaskiner behärskar hela reklamapparaten och dess programserier.
Går man en vända på sin tv en kväll så talas det yankee på i stort sätt alla kanaler. Prat,prat och pålagt skratt med serier utan värde. Människorna som håller tillgodo med denna nedskräpning förstår inte själv vilken hjärntvätt de utsätts för.
Den unga generationen som är uppfödd på denna andligt torftiga kost förmår inte längre att ta till sig seriösa program. Nej, de tycker att SVT:s program är trista och "de orkar inte se dem"!
Hur mycket i minuter offrar inte dagens unga på att låta reklamen rulla fram. Filmer avbryts hela tiden, ibland kan man på tex tv4 bryta en film efter tio minuters tittande, det är vedervärdigt!
Vi svenskar undgår inte heller att bli påverkade av alla resor som vi gör till andra länder där man historiskt alltid har skräpat ner något fruktansvärt.
Jag har sett sopbergen i många länder och alltid mått så illa av det men tröstat mig med att vi i Sverige inte har haft det så äckligt. Nu är vi där och det börjar se likadant ut.
Den miljon människor som invandrat har naturligtvis också bidragit med sin sopkultur. Jag har ju bott i invandrartäta områden och sett skillnaden både i de hus jag bott i samt utanför.
Sverige är nu ett land lika de övriga och tyvärr så har vi nu fått alla baksidorna också!
torsdag, april 14, 2011
Den höga arbetslösheten
Vänsterpartiet går idag ut i DN med krav på en ny politik för att bekämpa främst arbetslösheten i vårt land.
http://www.dn.se/debatt/sysselsattningen-viktigast-i-vart-ekonomiska-ramverk
Alla talar vitt brett om att vi ska ha full sysselsättning: "arbete åt alla"!
Det är en gammal paroll som har följt arbetarrörelsen sedan 100 år. Idag är det så mycket svårare att genomföra detta krav, ja rent av omöjligt vill jag påstå.
Det är klart att man kan göra som man gjorde för 25 år sedan, sätta folk i ett rum utan sysselsättning för att de ska få sina pengar och försvinna från statistiken.
Jag har arbetat en tid under AMS som det hette då i mitten på sjuttiotalet. Vi skulle uppfylla vår dag med att flytta göt på götgården från ena sidan till den andra. Vi höll på ett par veckor med detta totalt meningslösa arbete innan vi satte oss ner för gott. Ingen brydde sig om vad vi gjorde. Efter ett par veckors "sittstrejk" så kom en bas förbi och var så belåten med vårt arbete. Man känner sig inte väl till mods att utföra påhittade jobb bara för att hålla igång.
När partiers företrädare talar om full sysselsättning så vill jag efterlysa något som fattas i debatten och i alla önskningar.
De som är arbetslösa är ju inte en klump av människor lika som bär, tvärtom så finns alla typer av individer med olika utgångspunkt.
Många har bristfällig utbildning och kan inte få jobb tack vare detta. De som har stått utanför arbetsmarknaden länge har ofta stora problem i sina liv med allt från sjukdom till missbruk.
Allt för många har åldern emot sig.
Om man är arbetsgivare så anställer man väl hellre än sökande i trettioårsåldern med tex datorkunskaper än den äldre som inte ens vill lära sig vad en dator är.
I dagens samhälle har det ju blivit så att man använder datorn som arbetsredskap överallt.
Sedan har vi invandringen som också ger höga siffror vad gäller arbetslösheten. en del kan inte språket , andra kan inte läsa osv. Vem vill eller kan anställa dessa?
90 % av Malmös romer är utan arbete och de är inte få därnere så jag tycker att tex Lars Ohly och Ulla Andersson kunde ge Malmö stad ett råd hur de ska göra med denna grupp som i 30 år inte har haft arbete. Alltså riktiga jobb och inte förvaring på "vuxendagis"!
Det är lätt att vara svepande i sina debattartiklar och kräva "arbete åt alla" men att bli trovärdig är en annan sak.
http://www.dn.se/debatt/sysselsattningen-viktigast-i-vart-ekonomiska-ramverk
Alla talar vitt brett om att vi ska ha full sysselsättning: "arbete åt alla"!
Det är en gammal paroll som har följt arbetarrörelsen sedan 100 år. Idag är det så mycket svårare att genomföra detta krav, ja rent av omöjligt vill jag påstå.
Det är klart att man kan göra som man gjorde för 25 år sedan, sätta folk i ett rum utan sysselsättning för att de ska få sina pengar och försvinna från statistiken.
Jag har arbetat en tid under AMS som det hette då i mitten på sjuttiotalet. Vi skulle uppfylla vår dag med att flytta göt på götgården från ena sidan till den andra. Vi höll på ett par veckor med detta totalt meningslösa arbete innan vi satte oss ner för gott. Ingen brydde sig om vad vi gjorde. Efter ett par veckors "sittstrejk" så kom en bas förbi och var så belåten med vårt arbete. Man känner sig inte väl till mods att utföra påhittade jobb bara för att hålla igång.
När partiers företrädare talar om full sysselsättning så vill jag efterlysa något som fattas i debatten och i alla önskningar.
De som är arbetslösa är ju inte en klump av människor lika som bär, tvärtom så finns alla typer av individer med olika utgångspunkt.
Många har bristfällig utbildning och kan inte få jobb tack vare detta. De som har stått utanför arbetsmarknaden länge har ofta stora problem i sina liv med allt från sjukdom till missbruk.
Allt för många har åldern emot sig.
Om man är arbetsgivare så anställer man väl hellre än sökande i trettioårsåldern med tex datorkunskaper än den äldre som inte ens vill lära sig vad en dator är.
I dagens samhälle har det ju blivit så att man använder datorn som arbetsredskap överallt.
Sedan har vi invandringen som också ger höga siffror vad gäller arbetslösheten. en del kan inte språket , andra kan inte läsa osv. Vem vill eller kan anställa dessa?
90 % av Malmös romer är utan arbete och de är inte få därnere så jag tycker att tex Lars Ohly och Ulla Andersson kunde ge Malmö stad ett råd hur de ska göra med denna grupp som i 30 år inte har haft arbete. Alltså riktiga jobb och inte förvaring på "vuxendagis"!
Det är lätt att vara svepande i sina debattartiklar och kräva "arbete åt alla" men att bli trovärdig är en annan sak.
onsdag, april 13, 2011
Neutralitet!
När det gäller Sverige, neutralitetspolitiken och det kalla kriget lär det rinna mycket mer vatten under broarna. Men redan nu står det klart att Sverige var en integrerad del av de västliga demokratiernas försvarsapparat. Man skulle kunna säga att Sverige, utan att vara formell medlem av alliansen, försvarade halva Natos frontlinje mot öst. Det är inget att skämmas över. Vad somliga har anledning att skämmas över är ett offentligt hyckleri som i efterhand framstår som närmast groteskt.
Allt detta blottläggs av Mikael Holmström i ”Den dolda alliansen”. Ingen som vill förstå och förhålla sig till Sverige under det kalla kriget kommer undan hans grundliga redogörelse. Men den bästa sammanfattningen av boken svarar inte Holmström själv för. Det gör en tvåstjärnig amerikansk amiral. Svenska officerare besökte 1987 USA:s Keflavikbas på Island. Amiralen hälsade dem välkomna som allierade. Någon invände då att gästerna var från Sverige. Amiralen replikerade:
”Ja, jag vet. Men jag känner mig bekväm med att ni är neutrala på vår sida.”
Ur Per T Ohlssons rec. av Mikael Holmströms bok.
Allt detta blottläggs av Mikael Holmström i ”Den dolda alliansen”. Ingen som vill förstå och förhålla sig till Sverige under det kalla kriget kommer undan hans grundliga redogörelse. Men den bästa sammanfattningen av boken svarar inte Holmström själv för. Det gör en tvåstjärnig amerikansk amiral. Svenska officerare besökte 1987 USA:s Keflavikbas på Island. Amiralen hälsade dem välkomna som allierade. Någon invände då att gästerna var från Sverige. Amiralen replikerade:
”Ja, jag vet. Men jag känner mig bekväm med att ni är neutrala på vår sida.”
Ur Per T Ohlssons rec. av Mikael Holmströms bok.