fredag, juni 06, 2014

Sverige är ett bra land!

I morse så satt en panel i radion och skulle tala om Sverige och vår nationaldag. En ledande vänsterpartist med sitt ursprung i Chile , låt oss kalla henne "Gringo" , säger då att denna dag inte betyder någonting alls för henne.
Då kommer jag och tänka på många i förorterna som ibland säger att de skiter i Sverige. "Det är inte mitt land" hör man då och då från unga som är födda i Sverige.
Detta ger dem också "rätten" till att bränna ner förskolan eller grannens bil.
I Södertälje gav det en grupp människor "rätten" till att blåsa samhället på många miljoner genom falsk hemtjänst m.m.

I Sverige har vi sedan allt för många år haft en felaktig inställning till nationalismen, vi blandar ihop den med den osunda inställningen Hitlertyskland hade under andra världskriget.
Om vi hade kunnat närma oss den inställning som man har i tex Norge så hade det varit bra, där ser man ofta hur invandrare också är med och firar nationaldagen.
I USA blir man medborgare med stolthet och är beredd att försvara sitt land.

Vi har haft rent sjuka yttringar  då och då när skolor inte ens har velat hissa vår flagga med snack om diskriminering mot vissa elever!
Korset på flaggan retar en del också men vårt kristna ursprung vad gäller humanitära värderingar finns där vare sig vi vill eller ej.

Jag bor här av fri vilja och här vill jag bo därför att jag tycker att Sverige är ett bra land för flertalet , däremot inte sagt att det inte finns saker som går att förändra till det bättre.
Om alla som bor i Sverige också ställer upp för vårt land så tror jag att vi skulle få ett ännu bättre land, sund nationalism är fördelaktigt och hjälper landet till välstånd och harmoni!

http://www.aftonbladet.se/kultur/article19010489.ab

PS  Boris Benulic skrev det här tänkvärda idag:
MARX OCH NATIONALDAGEN I: En gång använde jag ordet ”folksjäl” i en text i en kommunistisk publikation. Trots att jag använt ordet bara i förbigående så blev det ett satans liv bland många av läsarna som hävdade att uttrycket var reaktionärt och omarxistiskt.
Det hjälpte inte stort att jag påtalade att Engels använt uttrycket ”folksjäl” när han talade om befolkningen längs med delar av Rhen och att vare sig han eller Marx var främmande för diskussioner om nationalkaraktärer. De som i Sverige kallar sig ”marxister” har ju sällan studerat de nödvändiga texterna – då hade de fattat att man självklart kan tala om en ”folksjäl”. Inte i den meningen att man ser ett andeväsen framför sig som tar plats i ett lands befolkning utan …
... låt oss ta det på det här sättet i stället. Ingen skulle ifrågasätta uppfattningen att en individs idéer, vanor, seder, tankemönster och kulturella preferenser formades av hans materiella omgivning – naturen, den tekniska nivån i hans omgivning, den ekonomiska standarden – hans karaktär blev helt enkelt formad av dessa faktorer. Och dessa mer andliga drag hos individen återverkar givetvis på omgivningen och kan förändra den. Klassisk marxism.
Och ett folks karaktär är egentligen bara summan av individernas karaktär.
Det är därför för mig som betraktar svenskarna utifrån obegripligt hur deras nationaldagsfirande helt saknar ”själ” och ”karaktär”. Är månne svenskarna det enda folk i världen som saknar dessa egenskaper?
Istället har landet fått en viss skamsenhet över sig där man som statsministern talar om att blott barbariet är svenskt eller gör som Sahlin och menar att svensk kultur skulle inte finnas utan utländska influenser.
Det ligger inget demokratiskt eller radikalt i detta, det är bara ett uttryck för att ledande svenska politiker är obildade och okunniga, och det är oroande.
Svensk överhet har alltid varit osvensk och traskat patrull efter den utländska stormakt eller konstellation av makter som dominerar (ibland formas förvisso stridande fraktioner i överheten eftersom de är oense om vilka av dessa makter som är starkast).
Men det finns en helt annan svensk och folklig politisk och kulturell tradition – den som till exempel vänsterradikalen Fabian Månsson talade om, en tradition formad av fria bönder, en tradition kännetecknad av jämlikhet och direkt demokrati och självstyre utan en stor stat. Och studerar vi historien som marxister så ser vi också att det inte är så att allt utländskt inflytande varit av godo i Sverige, utan från 1300-talet och framåt så tvingas folket konstant värja sig mot fogdar, köpmän och byråkrater av utländskt ursprung. Svenskarnas historia är inte så enkel att utlandet gav dem kåldolmar, förmågan att gjuta kanoner och fotbollsspelare, utlandet gav dem också förtryck, utsugning och armod.
Denna ovilja att diskutera historien, denna ovilja att diskutera den svenska folksjälen gör tyvärr att svenskarna inte får så mycket till nationaldagsfirande.
En del kommer att vifta med den blågula flaggan, andra kommer att bränna den.
Själv kommer jag stå där och klia mig i huvudet och fundera på hur det kommer sig att ett helt folk är så okunnigt att de inte en dag om året förmår fira minnet av folkliga segrar för demokrati och framåtskridande i historien (på Balkan firar vi till och med minnet av våra nederlag – nog så viktigt det också).
Och jag kan lova att svenska ”intellektuella” i dag i olika sammanhang än en gång kommer att hävda att svenskarna inte har någon nationaldag att fira och att deras egentliga nationaldag är midsommarafton.
Så mycket klokare har de inte blivit sedan den där diskussionen om ”folksjälen”…
  

Inga kommentarer:

Bloggarkiv

SiteMeter

Twingly Blog Search hogrelius Search results for “hogrelius”

Annonser

Anpassad sökning
<