Vi gick i Högre Allmänna läroverket i Eskilstuna i början på femtiotalet och blev goda vänner, sitter bredvid varandra på skolfotot.(Längst ner till höger, Classe tredje man )
Var hemma hos honom och lärde känna bägge föräldrarna, pappan såg lite sträng ut så honom passade man sig lite för allt medan mamman var snäll på alla sätt. Vi bägge började spela trumpet och gillade Louis Armstrong allt medan de övriga i klassen drabbades av Elvis eller Tommy-feber!
Vi hoppade av skolan efter 3,5 klassen och började arbeta. Classe på tung skitig verkstad men började plugga på teknis i Eskilstuna och sedan efter examen blev det högre studier.
Upprätthöll en professorstjänst i Norge i många år och var lite av en "uppfinnarjocke" och höll igång med div. patent ända mot slutet. "Varma golv " var det senaste han talade med mig om att han höll på med ihop med en fabrik.
När man inte har sett varandra sedan skoltiden och möts efter mer än femtio år så tittar man noga på varandra. Men när jag mötte hans blick så var det den gamla Classe som stod framför mig.
Nu är han hastigt borta och det känns så underligt. Talade med hans fru och förstår vilken smärta det är för henne att han är borta nu.
Det var skönt att hon berättade för mig att Claes-Göran inte hade någon ångest de sista dagarna han levde. Han var bara oerhört trött!
Trots sin framgång inom sitt yrke så visade han ingen stöddighet, tvärtom, uppmuntrade hela tiden mina försök till en seriös blogg och hade åsikter som kom via mail.
Han gjorde den berömda klassresan men bestod provet att kunna vara den fina och trevliga kille som han var när vi var unga!
Tack Claes-Göran! Vila i FRID! Mina tankar går till hans kära hustru och familjen!"
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar