Patrik Johnsons Falkenberg

Min farfar Victor Högrelius dog 1950 men jag hade redan som barn hört honom berätta om sin vän från studieåren i Lund, Patrik Johnson. ( 1876-1971)

1960 var jag nere i Falkenberg och gick på vinst och förlust hem till Patrik. När jag presenterade mig så blev han oerhört glad, jag var sonson till hans bästa vän från studietiden. Min farfar och Patrik träffades då och då under hela min farfars liv. Jag minns hur farfar kom hem från Patrik medförande en stor inkokt lax som jag redan som barn uppskattade mycket.

Nåväl, Patrik inbjöd mig till en middag som jag sent skall glömma. Han var ju över 80 år men pigg som få och började steka biff med lök, sedan blev det hallon som han plockat. Kaffe med punch som han tillverkat själv. Han var expert på att tillverka denna dryck och berättade för mig att han hade just varit i Danmark per cykel och inhandlat 60% sprit,   vanlig renat i Sverige var  oduglig tyckte han!

Allt var mycket gott och Patrik var en duktig kock.  Patrik berättade för mig om min farfar och hur de hade det under sina studier i Lund. Sedan berättade han och om sina många cykelturer ner till Rom under åren men han beklagade att han inte orkade cykla hem året innan utan var tvungen att sätta cykeln på tåget.Han var då 84 år!

Jag har i många år letat efter boken "Patrik Johnsons Falkenberg" men ej funnit den och tänkte försöka på vår resa till staden att finna den. På ett museum om kameror och bilder så frågade jag ägaren om boken eftersom Patrik hade fotograferat över 3000 bilder från 1917 och fram till 1959. Jo, det visade sig att han hade ett par exemplar kvar i sitt lager och till all min lycka kunde jag äntligen köpa mig ett exemplar.

En bok med berättelser av Patrik och andra som kände honom samt massor med bilder.

På stadens museum om Falkenberg så fanns Patriks cykel att beskåda. Denna cykel använde han i hela Europa i många år, han var en kraftkarl av stora mått.

Patrik  var liksom min farfar lärare och Patrik undervisade på Malmö latinskola i över fyrtio år innan han fick pension och kunde flytta till sitt kära Falkenberg. Min farfar kom från en liten ort utanför Falkenberg , Okome, där hans far var var kyrkoherde i många år. Troligtvis blev de vänner pga. sin tillhörighet till Falkenberg och det är verkligen en trevlig stad fortfarande med fina människor som det är lätt att samtala med.