söndag, januari 15, 2012

Ordet till Soleyman Ghasemiani

Om författaren

Syrelseledamot i ”Barnen Först”
Socionom, poet och författare.


Skolan är en offentlig verksamhet. Det offentliga skall vara öppet för alla medborgare i landet oavsett etnisk, religiös, kulturell, politisk eller annan grupptillhörighet. För att detta skall uppnås finns endast en väg, att det offentliga är obundet de nämnda tillhörigheterna och inte kan misstolkas av medborgarna i frågan om tillhörighetsneutralitet.
Här måste man skilja mellan de som jobbar i dessa offentliga verksamheter och de som vänder sig till dem eller de som brukar dessa myndigheters tjänster. Det är myndigheten eller den offentliga verksamheten som skall vara neutral i fråga om de nämnda grupptillhörigheterna. En socialtjänsteman eller en domare skall inte visa sin privata, religiösa eller politiska tillhörighet under tiden man utövar sitt yrke för att inte underminera den tillit och trovärdighet som brukarna behöver känna. Det är inte osannolikt att en sekulär medborgare eller en troende kristen skulle känna misstro mot en tjänsteman med exempelvis turban, slöja, munkklädsel. Avsaknaden av just dessa religiösa eller andra grupptillhörighetskännetecken är en av mekanismerna för att undanröja misstro mellan medborgarna när de ska anlita samhällets offentliga tjänster. Det är en självklarhet att en klient som vänder sig till en myndighet har rätt att visa sina olika grupptillhörigheter om han/hon vill.

Skolan är en av de viktigaste offentliga verksamheterna. Förutom den ovan nämnda neutraliteten som skall gälla myndigheter måste skolan också vara en frizon för barnen vad gäller olika religiösa attribut och/eller andra grupptillhörigheter. Slöjan är ett religiöst tillbehör med ett uppenbart kvinnofientligt budskap och hör därför varken hemma i skolan eller någon annanstans i de offentliga verksamheterna.
Många kallar slöjan för en klädsel som alla andra och hävdar rätten att bära den klädsel man vill. Visst kan slöjan kategoriseras som plagg eftersom det är ändå något man tar på sig. Vuxna individer har rätt att klä sig hur som helst så länge de respekterar de klädkoder som existerar. Men slöjan är inte ett vanligt plagg. Man kan ta av sig sina kläder och byta om efter väder och vind, inte minst! Men en slöja kan kvinnan inte ta av sig hur som helst om det inte är en ren mode-slöja. Slöjan får kvinnan ta av sig bara inför sin man, sina barn, föräldrar och bara om det inte finns andra män närvarande. Det spelar ingen roll om det är 40 grader varmt eller om hon vill svalka sig! Den måste sitta kvar så länge det finns risk för att obehöriga ögon kan se hennes hår eller kropp. Slöjan är en tvångströja på troende kvinnors kropp och följer dem i graven.
Slöjan, oavsett variant, är ett religiöst påbud. Den är ingen oskyldig Allah- eller kors-halsband. Den är ingen enkel symbol för något annat. Slöjan är tvångströjan som sitter på kvinnans kropp både fysiskt och psykiskt. Den är inte värdeneutral utan helt kvinnofientlig. Denna fientlighet kan inte bortspolas genom att hävda religionsfrihet. Inte ens gud eller hans vilja kan försköna slöjan. Visst, det är ett påbud från gud enligt de troende. Men detta förändrar inte det faktum att slöjan är ett patriarkalt föreskrivet plagg i enlighet med de normer som binder kvinnan till sin äkta make. Kvinnan måste bära slöja och dölja sitt hår och sina behag för obehöriga, enligt de religiösa föreskrifterna. Hon räknas som en ägodel, en åker, som skall behaga ägaren. Hennes kropp från håret på huvudet till tårna är sexualiserade i det patriarkala synsättet. Med sitt utslagna hår eller lite bar barm, blir hon satan själv som frestar och förleder stackars oskyldiga män! Hon beslöjas eftersom det är hon som räknas som roten till det onda att män förvandlas till sexgalningar vilka inte förmår hejda sina lustar. Denna kvinnosyn är givetvis förkastlig enligt dagens moderna värderingar om jämlikhet mellan könen och de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Dessa värderingar måste bekämpas på alla plan, vad de troende eller icke troende beslöjade kvinnorna eller deras manliga förespråkare än tycker.
Vuxna kvinnor har givetvis rätt att klä sig i vilka religiösa eller icke religiösa plagg som helst i sin privata sfär. Det är deras ensak. Men hur förhåller det sig när det gäller barn?
Hittills har jag rört mig på de vuxnas planhalva. Barn är inte vuxna. De är små individer som är beroende av vuxna vårdnadshavares kärlek och omsorg. Religion är vuxnas sak eller bör vara det. Barn har ingen religion om vuxna låter bli att pracka på dem sina religiösa fantasier och övertygelser. Barn är nyfikna av naturen och ställer miljoner frågor. Bortsett från föräldrarna tar de inget annat för givet utan försöker utforska världen runtomkring. På grund av föräldrarnas trygghet- och omsorgsgivande ställning antar de deras världsbild och förklaringar som de sanna. Föräldrars rädslor och egenheter överförs lätt till barnen om de vuxna inte medvetet försöker skydda barnen från sådant.
Låt oss anta att vuxna själva har valt sin religion även om många inte har gjort det. Vi kan säga att de åtminstone som vuxna har en större valmöjlighet att bekänna sig till någon religion. Detta gäller inte barnen eftersom de är barn och saknar de kunskaper, de verktyg och den fysiska och psykiska mognad som krävs för att erkänna eller förkasta någon religion. Barn skall skyddas från religioners odemokratiska, snäva, trånga och fördömande världsbild. Skolan måste vara helt fri från religiösa världsbilder och lära barnen kunskapsinhämtning, analys och bedömning baserad på ren vetenskap och dess metoder.
Med detta i bakgrunden bör man fråga sig vad slöjan gör på små flickors huvuden? Små flickor har givetvis inte valt slöjan själv. De kopierar i bästa fall sina mödrars klädesvanor. De tar på sig slöjan eftersom de ser att mamma har den på sig och att föräldrarna blir extra glada och förtjusta när deras dotter gör samma sak. Med slöjan tar hon till sig också det som slöjan grundar sig på. Att skämmas över sin kropp och förundras över den som något mystiskt och obegripligt för det lilla barnet, följer självbilden. Det är inte rätt att göra så mot barn. Det är kränkande och barnfientligt. När jag frågar min mor varför hennes lilla dotter fick bära slöja svarade hon mycket enkelt: ”Det är lättare att ha på sig slöjan om man har lärt sig från barnsben”. Som en 65-årig kvinna behöver inte min mor några vakter utsända av gud eller Khomeini för att ha slöjan på sig hela tiden när hon är på besök hos mig i Sverige. Hon fryser utan den mitt i sommaren. Så tjänar vanans makt det patriarkala systemet.
Slöjan förstärker den redan uppspärrade segregationen i samhället. Som barn till invandrare och bosatta oftast i invandrartäta områden, fastslår slöjan andraifieringen. Slöjbarnen ses och ser sig som annorlunda då de måste klä sig på ett särskilt sätt. De ser att det är två olika samhällen där de bor. Deras föräldrar har sitt eget samhälle med sina egna regler och samhället utanför deras hem som har andra normer och vanor. Barnen slits mellan dessa två världar och slöjan och acceptansen av den på barnen övertygar dem i just denna andraifiering, att de hör till en annan grupp, ett annat samhälle. Detta är ett svek mot alla de förträffliga löften om integration och samhörighet som väller ur politiker och myndigheters dagliga deklarationer.
Slöjan är jämlikhetskränkande eftersom det är bara flickorna som måste bära den. Det är bara de som måste dölja sin kropp inte pojkarna. Den är öppet könssegregerande och skiljer pojkar och flickor åt. Att den svenska skolan tillåter ett så uppenbart könssegregerande attribut är förfärligt. 
Slöjan objektifierar och sexualiserar små flickor. Den lär barnen att deras kroppar är ett föremål för pojkars behag och väcker deras lust. Eftersom det är bara flickorna som bär slöjan övertygas de om att pojkar inte kan vara föremål för flickors behag. De lärs att det är deras fel om pojkar frestas då det ligger i flickors natur, vilket slöjan är tänkt att motverka. Detta synsätt om kroppen och sexualitet gör att flickorna får en mycket negativ bild av vad sexualitet är. Den blir som något motbjudande, hemskt och livsfarligt. Och eftersom det är hon som räknas som upphovet till det hemska, får hon givetvis en snäv bild av sig själv och sin kropp i första hand. Denna snäva blid gäller självfallet pojkarna också. Är det inte sådana bilder och föreställningar som skolan skall bekämpa?
Sist men inte minst förhindrar slöjan barnens naturliga rörelsefrihet. Den förhindrar småflickornas kroppar att åtnjuta de få svenska solglimtar som medborgarna här så väl behöver. Slöjan är opraktisk på många sätt och hindrar barnen att röra sig obehindrat och utan obehag. Den är tät åtsittande runt huvudet och gör att barnen kan svettas fort när de är aktiva utan att få ta den av sig.
Som sagt tidigare, kan man diskutera frågan om religionsfrihet i allmänhet. Kan detta gälla barn också? Jag hävdar att barn inte har någon religion och att vuxenvärlden bör skydda barn från religionens intrång på barns liv. Frihet från religion är det rätta begreppet när det gäller barn istället för religionsfrihet. Skolan skall inte ha något med religion och religiösa företeelse och attribut att göra. Barn skall vara fria slöjans ok överallt.   
Slöjan skall absolut inte ha någon plats i skolan. Barn skall vara barn och få leva sina liv som de utforskande små individer de är. Barn skall skyddas från de barn- och kvinnofientliga värderingar som slöjan står för. Skolan skall enligt lag stå för jämställdhet och jämlikhet mellan könen. Den skall bekämpa alla stereotypa könsroller och verka för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna, uppmuntra barnens nyfikenhet och självständighet. Slöjan motverkar denna frihet eftersom den i grunden är odemokratisk, patriarkal och könsrollsbetonad. Slöja bör egentligen vara förbjuden på barn överallt, inte bara i skolan. När barnen har vuxit och är kapabla till självständiga beslut kan de själva besluta vad de tar på sig i enlighet med de klädkoder som samhället föreskrivit.
Tyvärr är ”slöjan” en icke fråga nu för tiden. Skolverket har sedan många år tillbaka abdikerat från fråga om slöja i skolan sedan man i princip accepterat till och med den värsta varianten av slöjan alltså burka/niqab. Politiker från Moderaterna till Feministiskt initiativ har skönmålat slöjan som vilket klädesplagg som helst och struntat i de patriarkala och kvinnofientliga värderingar som den förespråkar. Det som utbildningsministern sent omsider tar upp igen, handlar inte om ”slöjan” utan om burkan, alltså den heltäckande slöjan som bara ger plats för två hål för ögonen! Denna inställning rentvår och rättfärdigar den mycket mer utbredda slöjan och befäster de kvinnofientliga värderingarnas landvinningar på bekostnad av kvinnors grundläggande fri- och rättigheter. Det är beklämmande att det politiska och kulturella etablissemanget, från den etablerade höger-vänstern till stora delar av feminismen i Sverige, från Gudrun Schyman till Edda Manga, besjunger slöjan och störtar små flickor i patriarkatets vidöppna gap. För mig är det slöjan och värderingarna som den förmedlar som är roten till problemet, inte burkan - hur heltäckande den än må vara. Det är just värderingarna som binder samman den lösare slöjan och burkan.

Inga kommentarer:

Bloggarkiv

SiteMeter

Twingly Blog Search hogrelius Search results for “hogrelius”

Annonser

Anpassad sökning
<