Arbete åt alla och diverse arbetstider!

Villkoren idag skiljer sig rätt så mycket för en del av oss mot förr i tiden. Jag minns när gubbarna på jobbet började snacka om "förr i tiden" då lyssnade man lite förstrött på dem.
" Vi hade bara några dagars semester omkring midsommar" kunde de allra äldsta säga. Oj, sa man då , hade ni inte tre veckors betald semester som vi har nu! (1957)
Nej, nej , svarade de, vi hade inte ens betalt för våra lediga dagar. Vi skulle bara vara tacksamma!

Nåja, jag jobbade 48 timmar i veckan för 20 kronor och tyckte i början att jag hade det bra. Inget att gnälla över.  Det tog lång tid innan 40-timmarsveckan var helt genomförd. Långt in på 60-talet faktiskt.Sossarna var lite långsamma i sina reformer och höll hårt på pengarna.
Så var det för övrigt med alla de reformer man genomfört. Ta exemplet kondomer,de fick inte säljas förrän mot slutet av trettiotalet. Då hade sossarna suttit länge vid makten och hunnit vara med och lagföra bla Hinke Bergegren till fängelse för att han propagerade för och lärde kvinnor barnbegränsning.

När jag hade små barn på 60-70 talet så fanns det inget "vabbande" för sjukt barn på det sätt som finns idag.
Man fick vara hemma max tre dagar, sedan skulle en "kommunanställd" syster i grå uniform komma hem och sköta om barnen så att man kunde gå till jobbet.
När så borgarna kom till makten första gången så slopade de detta tungrodda system och genomförde 60 sjukdagar om året per barn! Sossarna ute på fältet fick rena skrämselhickan över att de borgerliga kunde genomföra en sådan reform som de aldrig hade mäktat med under dessa år av makt!

Arbete åt alla har alltid varit en paroll som arbetarrörelsen fört fram. Tyvärr mest bara som ett slags "flugpapper" liksom så många andra paroller och löften. Det gäller ju att vinna val!
I ett modernt samhälle av vår typ borde det ju gå att komma lite närmare denna parolls innebörd men det verkar som om det går åt andra hållet. De som arbetar gör istället mycket övertid så att arbetsköparna inte behöver anställa fler. (Ungdomsarbetslöshet?)
Vi skulle behöva arbeta mindre tid och sätta fler i arbete för att kunna uppfylla parollen om "arbete åt alla"!

Drömmen är ju att moderniseringen skulle befria oss från tvånget att stupa på vårt arbete (mest kroppsarbetare).
Det är ju självklart att om man har ett arbete som är ens stora intresse (konst, forskning osv) så vill man ju inte gå hem för att samla frimärken eller att mata fåglarna som kungen sa igår apropå att han fyller 65.

I de flesta yrken så har man många olika arbetstider och jag vill nog påstå att jag har arbetat de flesta sorters tider. Det värsta jag någonsin har arbetat var sk vändskift. Man började 22.00-06.00, sedan hade man åtta timmars vila. Började alltså 14.00 samma dag och arbetade till 22.00, sedan hade man dessa åtta timmars vila för att sedan börja återigen klockan sex på morgonen och arbeta fram till 14.00. Ett och ett halvt dygns ledigt, sen började man igen på samma sätt. Så höll jag på i nio år allt medan barn föddes och egen villa byggdes plus politiska uppdrag. Hur man orkar sånt? Tja, som pensionär så kommer besvären som ett brev på posten.

När man arbetar så, då kommer också ens privatliv i kläm och det blir lätt slitningar med de närmaste. Man har inte ork att ta itu med uppkommande problem helt enkelt och söker de enkla lösningarna.
Sånt får man också sota för längre fram i livet!

Idag reagerar jag på samma sätt som "gubbarna" gjorde när jag var en ung man. Tycker ibland att Sverige har blivit ett gnällsamhälle av stora mått. De unga vill inte flytta dit där jobben finns tex (Norrland). Vissa jobb passar inte osv.
Är man arbetslös, så får man ta vad skit som helst tycker jag, oavsett vilken utbildning man har. Hellre gick jag på långvården (7 år) än att inte ha något jobb alls!

Slutligen så tycker jag att de små arbetsköparna ska få lättnader på alla sätt som gör att de vill anställa unga!